Mitt under pandemin började Zina Hadjab misströsta.
Hon arbetade långa dagar som sjuksköterska på ett sjukhus i centrala Paris och pendlade över en timme varje dag. Grannarna där hemma i förorten hade dessutom börjat föra oväsen om nätterna.
– Jag kände att vi behövde förändra något. Så jag skickade in en ansökan om en subventionerad hyresrätt.
Till hennes förvåning hörde kommunen av sig rätt snabbt.
– De sade att jag tillhörde en prioriterad grupp eftersom jag arbetade inom vården. Och när vi gick på visningen trodde jag knappt mina ögon. Jag minns att jag tackade min lyckliga stjärna, säger Zina Hadjab.
Tillsammans med sin sambo erbjöds hon en nybyggd fyra på 79 kvadratmeter, mitt i centrala Paris.
De tackade snabbt ja. Och 2021 kunde Zina och hennes två döttrar från ett tidigare äktenskap flytta in tillsammans med sambon Julien.
– Det är helt fantastiskt att kunna bo så här, mitt i de mest anrika kvarteren i Paris, säger Zina Hadjab med ett leende.
Hyran är 1 617 euro per månad (17 600 kronor). Det är på gränsen till vad de klarar av.
Men de bor bara ett kvarter från museet Louvren. Runt hörnet finns många av stadens mest kända turistattraktioner. Och hyran är betydligt lägre än vad en privat hyresvärd skulle begära.
– Jag tjänar 2 200 euro (23 800 kronor) och Julien 2 400 (26 000 kronor), så visst, det är ju en ansenlig del av inkomsten som går till hyran. Men läget är helt magnifikt och jag har bara 15 minuter till jobbet, säger Zina Hadjab nöjt.
Hennes sambo, Julien Justynski, nickar och säger:
– Det är tur för oss att det här systemet finns.
Omkring 10,5 miljoner fransmän bor i dag i denna typ av subventionerade bostäder. Systemet, som på franska är känt som ”Habitation à loyer moderé” (eller ”HLM” i folkmun), har funnits sedan 1950, och var i början riktat till de allra mest utsatta. Med åren har det utvidgats till att också omfatta delar av medelklassen.
Fyra olika stödnivåer finns och Zina och Julien ligger i den näst högsta. I praktiken innebär det att det i samma hus kan finnas personer ur lägre inkomstgrupper som betalar betydligt mindre per kvadratmeter.
– Det är okej för mig. Det är ju så systemet är tänkt att fungera. Och vi gillar våra grannar, säger Zina Hadjab.
I Europa är det relativt vanligt med denna typ av subventionerade bostäder. Det brukar kallas ”social housing”, även om uppläggen kan skilja sig åt mellan länder.
I Frankrike investerar både stat och kommuner miljardbelopp i underhåll, renoveringar och nyproduktion varje år. I Paris är 25 procent av bostäderna nu subventionerade hyresrätter – en fördubbling mot år 2000.
Det märks inte minst av i norra och östra Paris, som länge haft en stor andel arbetarklass – ungefär som Södermalm tidigare i Stockholm. En gentrifieringsprocess pågår, med allt fler dyra privata boenden, chica butiker, kaféer och restauranger, men tusentals bor fortfarande i hyresrätter.
Det leder till en blandad befolkning – och inte bara vad gäller inkomst, utan också etnisk och religiös bakgrund. Spänningar och konflikter kan så klart uppstå ibland, men för det mesta kommer invånarna överens – vilket kan vara en delförklaring till att invandringskritiska Nationell samling haft svårt att vinna stöd i Paris.
Högst upp i huset där Zina och Julien bor möter vi pensionären Catherine. Hon är 70 år gammal och bodde tidigare i ett mer slitet subventionerat boende i östra Paris.
– Det var trångt och lyhört där, minns Catherine, som fått erfara att ”HLM” ibland kan betyda låg standard och dåligt underhåll.
Men för ett par år sedan fick hon chansen att flytta hit, till komplexet vid varuhuset Samaritaine, där 96 nya hyresrätter byggts.
– Det känns som om jag vunnit på lotteri, säger hon lite generat.
Catherines etta är 37 kvadratmeter – med en privat terrass som är nästan lika stor. Utsikten är slående: I väster möter blicken Louvren och Eiffeltornet, i norr kyrkan Sacré-Cœur. Hyran: 800 euro (8800 kronor).
– Jag brukar sitta här på terrassen med mina vänner på sommaren och bara njuta, säger Catherine förtjust.
Hon pekar mot grannhusets fönster.
– Jag har aldrig sett någon där. Det är bra, för då slipper jag insyn. Men det är lite konstigt att det står tomt.
Precis som i London är det många lägenheter som står tomma i Paris. Ofta har de köpts av franska eller utländska investerare, som placeringar eller semesterbostäder.
– I centrala Paris står 40 procent av lägenheterna tomma merparten av året. Totalt i Paris rör det sig om 300 000 lägenheter. Det måste vi ändra på. Ett sätt är att skapa fler hyresrätter i centrum. Vi vill höja andelen subventionerade hyresrätter i staden ännu mer, från 25 till 40 procent! säger Jacques Baudrier, som är vice borgmästare med ansvar för bostadspolitiken.
Han tillhör det franska kommunistpartiet och har tillsammans med Paris socialistiska borgmästare Anne Hidalgo varit drivande bakom de senaste årens satsningar.
Men bostadsbristen är fortsatt stor. 320 000 personer står i bostadskö i kommunen, och räknar man hela Parisregionen är siffran över en miljon.
Bostadsfrågan kommer att bli viktig i nästa års borgmästarval i Paris. Vänstern lovar fortsatt utbyggnad av hyresrätter, medan högeroppositionen vill ha ett stopp och i stället satsa på bättre underhåll av de tusentals hyresrätter som redan finns.
Att bygga nytt är inte enkelt i en tätbebodd stad. Så kommunledningen investerar i att bygga om äldre byggnader, kontorslokaler och parkeringshus.
I Marais-kvarteren har kommunen just avsatt 82 miljoner kronor till en ombyggnad av en 1600-talsbyggnad vid Place de Vosges, inte långt från nationalikonen Victor Hugos gamla hem.
Där ska 17 hyresrätter byggas, vägg i vägg med några av Paris mest exklusiva våningar.
Projektet har lett till högljudda protester från högeroppositionen.
– Jag tror inte det här blir bra. Man tänker att folk ska mötas och sluta vänskapsband, men det kommer bara att bli kontraproduktivt, säger konstnären Robert Chevalier, som ställer ut i ett galleri vid Place de Vosges.
På gatan möter vi den pensionerade socialarbetaren Monique Clouet, som bor i förorten Montreuil.
Även hon är kritisk mot projektet – men av andra skäl.
– Pengarna borde satsas på projekt där man får fler bostäder per euro. Det är så många fattiga som saknar bostad – det behövs verkligen många, många fler hyresrätter!
Läs mer:
Flyttbara städer och ”tiny houses” ska lösa bostadsbrist
Strid om bostadsbyggandet – småhus eller höghus i framtidens Stockholm?














