Öcalan, som suttit fängslad i 26 år på ön Imrali i Marmarasjön, är en nyckelfigur i fredsprocessen, som initierades av Devlet Bahceli, ledaren för högerextrema MHP. Bahceli är regimens näst viktigaste namn efter president Recep Tayyip Erdogan och var länge en ultramilitant ”hök” i allt som rörde kurdernas nationella anspråk. Men efter Israels spektakulära operationer mot shiitiska Hizbollah i september 2024 bytte Bahceli plötsligt ståndpunkt. Eftersom Israel har relationer till kurderna i Syrien – vars ledning står nära PKK – så måste Turkiet sluta fred med PKK för att blockera Israel, resonerade Bahceli.
– Öcalan är en extremt avskydd figur i Turkiet. Regimen är rädd att extremnationalister skulle slå mynt av hans frigivning och ställa till oroligheter. Öcalan vet att han vore i fara så snart han visar sig på gatan i Turkiet. Bahceli har börjat tala om att ge Öcalan en pensionärstillvaro på ön Imrali, utanför fängelset, säger den svenske Turkiet-experten Halil Karaveli.
Men DEM, Turkiets kurdiskt dominerade vänsterparti, vägrar finna sig i det. DEM kräver Öcalans frihet, och att alla de valda kurdiska borgmästare som fängslats på senare år släpps. Inte ens Selahattin Demirtas, DEM:s tidigare ledare, som fängslades efter en skenrättegång 2016, har släppts.
– Om Öcalan är avskydd av turkar i gemen, så är Demirtas omtyckt. Han förknippas inte med våld utan med feminism och jämlikhet. Vanligt folk har svårt att begripa varför han, som ständigt pläderat för fred, inte släpps – om vi nu befinner oss i en fredsprocess, säger Halil Karaveli.
Fredsprocessen skulle ha ändrat republikens Turkiet definition, från en etniskt turkisk stat till en stat med en ny författning där turkar och kurder ges lika rättigheter. Det avväpnade PKK, och framför allt Öcalan själv, skulle enligt regimens planer övertala sina kurdisk-syriska fränder att lägga ned sin de facto-stat, ”Rojava”, i nordöstra Syrien och uppgå i det nya Syriens riksarmé. När det skett skulle inga väpnade grupper finnas mellan Turkiet och Syrien, och Israel skulle inte kunna försvaga Syrien via kurdiska bulvaner. Så varför skyndar Turkiet inte på processen man själv startat?
Ankara agerar mindre effektivt därför att den kurdiska frågan är hoptrasslad med flera andra dramer, enligt Halil Karaveli:
– Samtidigt med fredsprocessen fortsätter striden om tronföljden efter Erdogan i styrande AKP. Fortsätter gör också AKP:s försök att krossa det stora oppositionspartiet CHP, vars ledare fängslas och hotas. CHP stöder helhjärtat fredsprocessen, men inte frigivningen av Öcalan. Kurderna i DEM-partiet, som tidigare ofta agerat i samråd med CHP, är upprörda över att CHP inte stöder dess kampanj för att få Öcalan fri. Därmed har regimen lyckats slå en kil mellan CHP och DEM, de partier vars samarbete på senare år vållat svåra bakslag för styrande AKP.
Vad gäller Erdogans efterträdare ser det ut som om presidenten nu vill lyfta fram sin yngste son, affärsmannen Bilal, 44. Tidigare har presidentens svärson Selcuk Bayraktar, 46, varit ett hett namn. Bayraktar leder en det framgångsrika teknikföretaget Baykar, vars drönarteknologi spelat en viktig roll för Ukraina i kriget mot Ryssland.
Utanför familjekretsen är utrikesminister Hakan Fidan den mest prominente kandidaten. Fidan och Erdogan har en nära relation från de många år då Fidan ledde säkerhetstjänsten MIT och stod på Erdogans sida under maktkampen mot den numera krossade Gülenrörelsen.
Att en fred mellan PKK och Turkiet skulle gynna både turkar och kurder på lång sikt är givet. Men det är ironiskt att impulsen till fredsprocessen var överdrivna turkiska farhågor beträffande Israel. Det är sant att Israels militära och teknologiska kapacitet gjort stort intryck på regionens regimer. Men Israels möjligheter att agera i Syrien är begränsade, först och främst av Donald Trump, som ser både Erdogan och Syriens president Ahmad al-Sharaa som personliga vänner. Men Israel har andra skäl att lämna den syriska regimen ifred. Saudiarabien riktade på onsdagen en skarp varning till Israel: Diplomatiska relationer med Israel kommer på fråga endast om Israel respekterar den syriska regimen.
Läs mer:
PKK avväpnar – brände vapen i ceremoni
