Någonstans finns gömman där kungliga tiaror, örhängen och halsband – värda nästan en miljard svenska kronor – förvaras efter kuppen mot Parismuseet. Men hittills har inga tecken kommit på att mysteriet närmar sig en lösning.
– Det är långt ifrån säkert att de gripna ens vet var grejerna är. De kan ha skickats vidare i något hälarled, säger arkeologen Staffan Lundén, som studerat handeln med stulen konst.
Fyra män mellan 35 och 39 år är gripna och misstänks ha utfört rånet. En 38-årig kvinna misstänks för medhjälp i brottet men är inte frihetsberövad. Polisen har säkrat över 150 dna-spår och beslagtagit en hjälm, en handske, en filt och en arbetsväst.
– Vi vet inget möjligt motiv. Det grundläggande problemet när man stjäl väldigt berömda saker är att de inte går att sälja. På så sätt har de inget värde – men det är inte säkert att tjuvarna förstår det, säger Staffan Lundén.
Hade polis och säkerhetsvakter kommit 30 sekunder tidigare hade de lyckats stoppa tjuvarnas flykt, slog en rapport fast tidigare i december. Kuppen tog endast sju minuter.
Fransk polis tror vare sig det rör sig om ett insiderjobb eller en internationell liga. De gripna har beskrivits som lokala återfallsbrottslingar. En av männen har sex domar i bagaget.
– Han var känd för rättssystemet sedan tidigare för brott som koppleri, olovlig körning och häleri, sade Parisåklagaren Laure Beccuau i november, enligt Le Monde.
Brottslingarna tjänar på att tiden går.
– Går du in med ett gäng sådana här diamanter i en juvelerarbutik nu är det rätt troligt att det kopplas ihop med stölden. Så det finns anledning att ligga lågt ett tag, säger Staffan Lundén.
Tjuvarna kan försöka vänta tills brottet preskriberats, berättar han.
– Ofta tar det väldigt lång tid att få tillbaka saker, ett eller två decennier är fullt möjligt.
Försöker någon kringgå problemet med föremålens osäljbarhet – stycka upp smyckena, smälta ned ädelmetallerna och slipa om ädelstenarna – är de historiska värdesakerna förlorade för alltid.
Om stöldgods dyker upp sker det inte sällan när någon försöker sälja det vidare. Men det går också att handla med stulna föremål utan upptäckt. Samlare och museer kan ibland vara så pass intresserade av unika föremål att de ser mellan fingrarna på misstänksamma omständigheter.
– Det finns en idé om att man räddar föremål genom att köpa dem. Det är svårt att resonera så med sådant som finns i ett enda exemplar. Men det finns många exempel på museer som fått lämna tillbaka plundrade föremål, säger Staffan Lundén.
Händer det att superrika personer köper stulna kända verk och artefakter?
– Det skulle jag säga är en myt. Det finns historier om knarkkungar och sådana typer som sitter på mängder av stulen konst, men man har aldrig påträffat en sådan illegal samling.
Kulturvärdet i bytet anses vara oskattbart, stölden utlöste vad som beskrivits som en nationell sorg. President Emmanuel Macron har tillsammans med flera andra politiska ledare kallat kuppen för en attack mot Frankrikes folksjäl och kulturarv.
Samtidigt har ilskan växt över vad som anses vara dålig säkerhet vid det världskända museet, som inte åtgärdats trots varningar.
Apollogalleriets glasdörrar har varit undermåliga sedan 2003, säkerhetsglaset i montrarna klarade endast tre minuters angrepp med en bärbar vinkelslip, övervakningsrummet hade för få skärmar.
Även inne på museet har missnöjet grott i takt med kritiken. Tidigare i december gick hundratals Louvrenanställda ut i strejk, med krav på mer resurser och personal.
– Det här beror inte på otur utan på åtgärder som inte vidtagits för att garantera säkerheten, sade Noël Corbin, chef för generalinspektionen för kulturfrågor, i parlamentet, enligt Le Monde.
Ledningen har prioriterat att köpa dyr konst i stället för att satsa på den eftersatta säkerheten, konstaterade revisionsrätten i november.
– Den generella trenden går mot mer säkerhetstänk på sådana här institutioner. Men det är så klart en avvägning mellan olika intressen, säger Staffan Lundén och fortsätter:
– Man vill kanske inte heller kroppsvisiteras eller mötas av beväpnade vakter när man ska gå på museum. Ett helt säkert museum blir kanske inte heller bra.
Läs mer:
”Det tog bara sju minuter” – Louvrenkuppen i detalj
