Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Jobbigare än det svenska vintermörkret är alla som gnäller på det svenska vintermörkret. ”Inte klokt, klockan är bara 15.22 och det är redan mörkt ute och det är fortfarande 9,36 dagar kvar tills det vänder!” Man vill bara sucka och svara: ”Det är december, kompis – är du ny här?”
Men en sak får mig att stämma in i klagokören: eländet i att stiga upp ur sängen på ett värdigt, och framför allt tyst sätt när rummet är mörkare än en tropisk regnskog och ens älskade sover bredvid, lättväckt som Amazonas leopard och ungefär lika nöjd om hon störs i sin morgonsömn.
Det där skulle kunna vara en OS-gren: mörkeruppstigning med sovande partner.
Jag tänker mig en kommentator djupt exalterad men ändå hest viskande som inför Wimbledonfinalens matchboll:
”Och här har vi då bangladeshiern i gruppspelets sista försök … Notera hur han rutinerat sovit i sidenkalsonger för att minska ljudet av friktion mot lakanet … Han svänger upp första benet och lyckas undvika legobiten på golvet, stiligt, och nu har han båda fötterna i backen, fem av fem i första deletappen!
Men det svåraste momentet kvarstår, hopsamlandet av effekter. Ajajaj, han har glömt var han la sockorna, nu måste han treva på golvet, nära där att han stöter till pinnstolen! Där har han dem, och byxorna, och t-shirten, lovande – och nu det så känsliga infångandet av effekter på nattygsbordet. Telefonen … ååh, nära att displayen tändes, hon hade vaknat direkt men han håller tummen i styr, armbandet, det ser bra ut och vi vet sedan gammalt att dörrstängningen, detta avgörande moment, tillhör bangladeshierns styrkor. Däär glider dörren igen, inte ens ett klick från låset – han är sannerligen den mörka morgonens mästare! Nu väntar vi med spänning på poängen:
Men vad ser vi! Tumult på domarbänken! Bangladeshiern har glömt glasögonen på –nattygsbordet! Ett nybörjarmisstag – han måste gå in igen! Och hans partner som redan börjat röra oroligt på sig. Bättre lycka i det kommande VM!”
(Och nu har det vänt!)
Läs fler kåserier, till exempel Helmerson om stockholmscyklisterna som avskyr ögonkontakt.
