Det var i samband med bygget av den nya vägen runt Umeå, även kallad västra länken, som arkeologer gjorde häpnadsväckande fynd.
– Vi trodde inte våra ögon, vi stod bara och hoppade av lycka, berättar Jans Heinerud, arkeolog på Västerbottens museum.
I marken fann arkeologerna lämningar av stolphus från 1 000 år f Kr, något som tidigare inte hittats norr om Uppland.
– Det var grävledaren Anna Karin Lindqvist som hittade lämningarna. Hon hade tidigare hittat stolphus från 300-talet efter Kristus utanför Örnsköldsvik och blev därför väldigt förvånad över fynden eftersom den här platsen var tusen år äldre.
Det var år 2012, sedan dess har arkeologerna arbetat i omgångar med att undersöka tre olika platser utmed vägbygget. Även rester av tamboskap, keramik och kokgropar, som användes för att laga mat och elda upp skräp, hittades i marken.
Fynden var långt många fler och mer komplexa än vad de hade trott på förhand. Därför är det först nu, när analysresultaten är klara som arkeologerna har kunnat presentera sina resultat.
– Det här är det största arkeologiska projektet som någonsin gjorts i Västerbotten. Därför måste det få ta tid, och vi ville avvakta med att berätta om resultaten tills att vi hade alla pusselbitar på plats.
Fynden från de olika platserna visar tydligt att det fanns människor i trakterna kring Umeå som var bofasta 2 000 år tidigare än vad man tidigare trott. De levde inte endast på jakt och fiske eller att samla förnödenheter, utan vissa var även bönder. Dessutom visar exempelvis keramiken att de hade kontakt med andra människor, både från syd och från öst.
– Leran i keramikbitarna som vi hittade var lokal, men formen på kärlet för tankarna till norra Tyskland och Lusitzkulturen. Det innebär att kärlen sannolikt inte har blivit transporterade hit, utan man har vid möten och kontakter tagit till sig idéerna och applicerat dem här uppe, förklarar Jans Heinerud.
Vad betyder fynden för Sveriges historia?
– Det här skriver om historien om Sverige för det här är uppgifter som tidigare inte förekommit i arkeologiska beskrivningar av Norrland.
I de aktuella områdena några kilometer nordväst om Umeå bodde människor kvar fram till ungefär 500 år före Kristus, därefter övergavs bosättningarna. Troligtvis flyttade de mer österut, närmare det som i dag är Umeås centrum.
– Tack vare landhöjningen och att strandlinjen flyttas österut och att människorna flyttade, har bronsåldersgårdarna bevarats. Hade människorna fortsatt att bo på samma plats hade spåren efter bronsålderhusen varit borta.
– Men vart de tog vägen vet vi inte med säkerhet, det det får framtida forskning utvisa, Jans Heinerud.















