Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Grupputställning
”Ung svensk form 2026”
Arkdes, Stockholm. Visas t o m 8/3. Därefter till Textilmuseet i Borås,
Sara kulturhus i Skellefteå, Ikea museum i Älmhult och Dunkers kulturhus i Helsingborg.
Utställningar om design är numera sällsynta i Stockholm, i synnerhet mer idébaserade sådana som handlar om annat än att kränga prylar. ”Ung svensk form 2026” är därför mer än välkommen, visserligen liten men varierad. Dessutom snyggt exponerad på samma stänkmålade podier som Matti Klenell ritade för upplagan 2024. Bidrag från 22 formgivare under 36 år och/eller studerande finns med denna gång. En sexmannajury valde ut dem bland över 400 intresseanmälningar.
Här finns allt från konsthantverk (broderade djur), tankar om nygammal matförvaring (vackra, funktionella lergodskärl) och draperade textilier med fjärilar (skapade med hjälp av Gen AI), till flera exempel på hur man kan ta vara på olika spillmaterial.
Miljömedvetenhet och resurssparande präglar flera av verken. Så till exempel serien ”Thorn”, här med en kvistig, lite krokig men fullt fungerande herrbetjänt. Rickard Torstenfelt ser potentialen hos gamla julgranar och har använt dem för sina möbler (i NK:s skyltfönster på Hamngatan står just nu både spegel och pall från samma projekt).
Ytterst charmiga, allihop. Bakom resultaten ligger förstås många timmars praktiskt jobb med avbarkning och därefter en hel del konstruktionsarbete. Så någon framtida massproduktion av ”Thorn” lär vi knappast få se.
Sebastian Acaymo Fältström använder i sin tur överbliven ull i sitt ”Micro fibers”. Innan han pluggade design tänkte han bli brandman och såg hur man bekämpade oljeutsläpp i havet med polypropenprodukter. Att ta bort olja med olja tyckte han kändes märkligt. Samtidigt visste han att köttindustrin kasserar ansenliga mängder ull. Varför inte använda den för att rädda sjöar och hav från oljeföroreningar och tungmetaller?
Genom studier av ullens struktur och egenskaper samt snäckors och fiskars beteenden presenterar Fältström nu en slags jättelik ”ullkorv” i blått och svart. Om den sänks ner i förorenat vattnet kan den absorbera trettio gånger sin vikt. Både färg och form är inspirerad av en nakensnäcka i nordliga vatten som kan hålla fiskar och andra vattendjur på avstånd.
Wera Holmquist och Elin Kováts slår i projektet ”Dirty preservation” ett slag för ett mer hållbart byggande. Bland annat genom att formulera en serie instruktioner som ska underlätta renoveringar. Allt för att ta vara på redan befintliga värden. Mycket angeläget i vår tid där alltför mycket inredning slängs i onödan.
Inne på samma spår är Nicholas Niemen, som räddat byggavfall från totaldestruktion i sitt projekt ”X-trajkojan: From building waste to public space” genom att skapa utemöbler av cementbitar och stålplåt.
På årets ”Ung svensk form” finns också plats för lite mer meditativt skapande. Love Perssons ”Himmel och jord” är präglat av förlusten av en förälder och har temat motsatser: varmt–kallt, mjukt–hårt. Hans bord består av en kraftig kvadratisk träsockel och en rund bordsskiva med hål i mitten, som balanserar på en tung, grå sten. Det uttrycker ett basalt lugn men också en viss oro som ger pirr i magen. Ska skivan tippa över åt något håll?
”Ung svensk form” har arrangerats sedan 1998 som ett sätt att visa upp unga nyutexaminerade formgivare för allmänheten. Men de två senaste åren har denna utställning bara visats i Stockholm ett par dagar under Möbelmässan innan den vandrat vidare. Fint återseende, minst sagt. Tillbaka nu också på helt rätt plats.
