Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif är en man i Donald Trumps smak: En auktoritär ledare som gärna smickrar den amerikanska presidenten.
Han är en av de världsledare som har nominerat Trump till Nobels fredspris. Enligt presidenten har Sharif sagt att Trump räddade 30-50 miljoner människoliv när han medlade mellan Indien och Pakistan i fjol (ett påstående som Indien inte skriver under på).
Pakistan är ett fattigt land och inte en självklar huvudaktör i en stor internationell konflikt som kriget mellan USA, Israel och Iran. Men premiärministern har Donald Trumps öra och bra relationer med Kina och flera gulfstater.
Därtill har landet en lång gräns med Iran och egna motiv i att finna en fredlig lösning på konflikten.
Enligt Donald Trump var det efter Shehbaz Sharif och arméchefen Asim Munirs uppmaning som han valde att gå med på vapenvilan, som gäller under förutsättning att Iran låter fartyg passera Hormuzsundet. Även Israel gick motvilligt med på ett uppehåll i attackerna.
Iran å sin sida uppges ha sagt ja till eldupphör efter intensiva samtal med Pakistan, men också tack vare sen inblandning från Kina, enligt uppgifter till The New York Times.
Kina är en av regimens få allierade och beroende av oljeleveranser via Hormuzsundet.
Donald Trump och hans anhängare lär säga att vapenvilan kom till tack vare den enorma press som presidenten lade på Iran.
I flera inlägg på Truth Social framstod Trump som lätt galen, då han skrev saker som ”öppna det jävla sundet, era galna jävlar”, ”prisad vare Allah” och ”en hel civilisation kommer att dö i natt.”
Under måndagen talade Donald Trump om kriget i Iran från Vita husets balkong bredvid en gigantisk påskhare, vilket gav den eventuella galenskapen en smått surrealistisk aura.
Men sannolikt var presidentens utspel ren taktik för att pressa regimen. Det kallas ”madman theory” och användes av Richard Nixon under Vietnamkriget. Syftet är att motståndaren ska tro att man är galen och därmed kapabel till vad som helst, för att tvinga fram förhandlingar.
Om det bidrog till att en överenskommelse nåddes 90 minuter innan Trumps deadline löpte ut klockan 20 på tisdagskvällen är oklart.
Däremot är det tydligt att USA och Iran fortfarande står långt från varandra och att vapenvilan riskerar att bli en paus snarare än en fred.
I de kommande fredssamtalen, som eventuellt äger rum på fredag i Pakistan, lutar sig USA mot en 15-punktsplan och Iran mot en 10-punktsplan, och de skiljer sig åt rejält.
Donald Trump har visserligen sagt att Irans förslag kan vara en utgångspunkt i förhandlingarna. Men enligt medieuppgifter innehåller listan krav på att alla sanktioner mot landet försvinner och att regimen får ta ut tullar på alla fartyg som passerar Hormuzsundet, vilket borde vara svårsmält.
Det är också oklart hur enat Iran är. Efter att vapenvilan utlystes fortsatte attacker mot Israel och flera gulfländer, vilket kan ha berott på att krigsmakten är decentraliserad och att det tar tid att sprida information.
Två uttalanden från Irans utrikesminister Abbas Araqchi och Irans säkerhetsråd skilde sig även åt. Säkerhetsrådet kallade uppgörelsen för en seger där USA gick med på regimens alla krav, medan Araqchi uttryckte sig betydligt mer diplomatiskt.
Trump delade under kvällen Araqchis inlägg och skrev att säkerhetsrådets pressmeddelande var fejk.
Presidenten skrev också att USA redan har uppfyllt och överträffat alla sina militära mål med kriget, som ett skäl till varför landet gick med på vapenvilan.
Det stämmer att kriget har varit en militär framgång för USA: Irans lager av drönare och robotar har decimerats och stora delar av dess flotta och flygvapen har förstörts. Landets högsta ledare har dödats liksom flera andra i toppskiktet, och detta har åstadkommits med få amerikanska dödsoffer.
Samtidigt har kriget slitit på den amerikanska krigsmakten. De har använt mycket av sitt luftvärn, tagit utrustning från förråd över hela världen och deras hangarfartyg lär behöva lång tid i hamn innan de är redo för nya uppdrag.
Och även om regimen i Iran har blivit hårt angripet är den fortfarande kvar, representerad av den tidigare ayatollahns son, Mojtaba Khamenei. Landet har även kvar sitt anrikade uran och kan i teorin fortsätta att utveckla massförstörelsevapen.
Dessutom har Iran upptäckt kraften i att kontrollera Hormuzsundet.
Kanske är den vetskapen värd mer än något kärnvapen.
Läs mer:
Trump accepterar två veckor långt eldupphör
