Nästan sex veckor efter att USA och Israel gick till samordnat krig mot Iran har åtminstone USA och Iran nått en överenskommelse om vapenvila. ”Djävulens stora nederlag” beskrivs det som från Teheran medan president Donald Trump kallar det för ”en total och fullständig seger”.
De segerstolta uttrycken är till synes motsägelsefulla, men Alexander Atarodi påpekar att det ingår i alla medlingsförsök på den nivån att skapa förutsättningar för att parterna ska känna sig som segrare.
– USA har orsakat kolossalt mycket skador på världsekonomin, man har skapat kolossalt mycket oreda och lidande i regionen, men någonstans måste man ha en berättelse för det amerikanska folket. För Trump blir det därför viktigt att förmedla att de 38 dagarna av krig har varit värt alla risker.
Några saker den amerikanska presidenten kan peka på som framgångar är att de militära målen uppnåtts och att Hormuzsundet blivit farbart igen. Att det var kriget som fick Iran att i princip blockera Hormuzsundet och att man inte uppnått det övergripande målet att störta regimen för ett efterträdande folkstyre är i sammanhanget mindre viktigt.
För Irans del är det också viktigt att berätta om framgångar för befolkningen. De kan beskriva sig som parten som dikterat villkoren för samtalen och för när kriget ska ta slut. Huruvida parterna har rätt eller fel är en helt annan fråga, menar Atarodi.
– USA:s mål att exempelvis slå ut regimen beror på hur det definieras, för man har ju slagit väldigt hårt mot den, och det kan förvrängas till att kallas regimskifte. Men vad gäller den lite luddiga ambitionen om att folket skulle ta över har naturligtvis inte blivit av och Trump har de senaste veckorna insett att det var för abstrakt och inte verklighetsförankrat.
Atarodi kallar verklighetsbeskrivningen för ”retorik av den billigaste sorten”. Bortom den kvarstår svaret på frågan om vad USA och Israel de facto uppnått med sitt krig som uppskattas ha kostat flera hundratals miljarder dollar, men Atarodi tror inte att den ekonomiska kostnaden som är viktigast, utan den politiska.
– USA har tappat enormt mycket anseende i omvärlden, inte minst med att hota ett annat land med att utplåna en hel civilisation. Den typen av språkbruk från en president för en supermakt kommer att ha mycket stora konsekvenser för Trump om han sitter kvar hela mandatperioden, säger Atarodi.
När parterna kommenterar den senaste händelseutvecklingen ger de också olika bild av själva överenskommelsens detaljer. Det gäller främst det iranska programmets framtid, där Iran framhärdar i att få fortsätta anrika uran och USA kräver total nedmontering samt överlämnande av det anrikade uran som redan finns.
– Den biten är inte klar vad gäller alla teknikaliteter. Det är en otroligt komplicerad fråga som tog Obama-administrationen två år att mejsla fram ett avtal och det handlade bara om kärntekniska frågor. Det kommer att gå fram och tillbaka, men hittills har Iran aldrig backat från kravet att få anrika uran för civilt bruk, säger Atarodi.
En del som parterna märkligt nog verkar vara överens om är hävandet av sanktioner mot Iran. Det skulle gälla alla, direkta och indirekta, samt att avskaffa mekanismen som möjliggör för att återinföra sanktioner.
– Eftersom det finns med i utkastet måste man anta att USA accepterat någon sorts kompensationspaket som kanske handlar om kostnaderna för krigets förstörelse. Lättade sanktioner, både direkta och indirekta, vore bara i sig revolutionerande och det skulle visa sig vara överraskande lätt att uppnå med ett förhållandevis kort krig, säger Atarodi.
Lika stort vore om alla resolutioner från FN:s säkerhetsråd och atomenergiorgan IAEA, vilket Irans 10-punktslista har med. Sammantaget är det högt ställda krav som skulle vara en klar politisk vinst för landet, även om bara en bråkdel av det blir verklighet.
En av de mest uppmärksammade delarna av kriget har varit att Iran i princip blockerat Hormuzsundet, där en femtedel av den globala handelns olja passerar. De fåtal lastfartyg som passerat utan hot om beskjutning har fått betala stora summor för det, och Iran säger sig nu förbehålla sig rätten att göra det även i fortsättningen.
– Iran har även innan överenskommelsen flaggat för att det i framtiden kommer att vara avgiftsbelagt, ungefär som i Suezkanalen. Det skulle vara en strategisk vinst, för frågan om något betalsystem har inte ens diskuterats förut, och nu skulle de kunna dra in miljardintäkter som enligt en del spekulationer kan överstiga oljeintäkterna, säger Alexander Atarodi.
Läs mer:
USA och Iran överens om vapenvila
Karl Dalén: Varaktig fred kan dröja trots överenskommelsen
Här är USA:s och Irans kravlistor för vapenvila
Världsledare välkomnar vapenvilan
