Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När kriget tog slut, eller pausades, i förra veckan så ansåg rätten att det var dags att återuppta förhandlingarna. Men tills vidare slipper premiärministern ta plats bakom skranket. Skälet? En ny rapport från säkerhetstjänsten Shabak (mer känt som Shin Bet) uppger att det vore farligt för Netanyahu att vistas på en plats där terrorister eller iransk missilpersonal kan veta på förhand att han är väntad.
Rättegången, som började 2020 vid Jerusalems tingsrätt, flyttades 2024 av säkerhetsskäl till Tel Aviv, vars tingsrätt har en bombsäker rättssal. Om det inte varit farligt för Netanyahu att delta i rättegången hittills – hur har det blivit farligt nu?
Det som förändrats är inte hotbilden utan Netanyahus kontroll över myndigheter och institutioner. Säkerhetstjänsten Shabaks förre chef Ronen Bar – som sparkades av Netanyahu för ett år sedan när han började utreda relationerna mellan Qatar och personer i Netanyahus inre krets – vägrade skriva under när Netanyahus advokater sökte uppskov och ledigheter under rättegången ”av säkerhetsskäl”. Men den nye Shabak-chefen, general David Zini, kan inte säga nej till sådana önskemål.
Israeliska säkerhetschefer hämtas nästan alltid ur organisationernas egna led. Nätverken av agenter i olika länder och alla de hemliga metoderna för hopsamling av information är så komplicerade att man måste ha lärt sig det hela inifrån för att kunna agera optimalt. Men Netanyahu, efter att ha gjort sig av med den självständige Bar, ville ha en mer foglig chef i spetsen för Shabak. Han utsåg David Zini fast denne saknar all erfarenhet av underrättelseverksamhet och tidigare ratats av Netanyahu för sina extremnationalistiska sympatier.
Strax efter att Zini fått jobbet som chef för den interna säkerheten utnämnde Netanyahu sin egen militäre sekreterare, Roman Gofman, till chef för utrikesspionaget Mossad, trots att också han saknar all expertis på området. Även denna utnämning har vållat rabalder och för appeller till Högsta domstolen (HD).
Sådana utnämningar och bråket kring dem är inga olycksfall i arbetet, utan en medveten taktik på vägen mot det nya styresskick Netanyahu arbetar på, med politisk kontroll över förvaltning, domstolar och medier. Ju mer okvalificerade nya verkschefer är, och ju sämre deras anseende – desto mindre benägna blir de att utmana överheten eller att ta medborgarnas parti mot de styrande.
Längst har denna urartning gått inom polisen, där den ansvarige ministern Itamar Ben-Gvir tagit över rikspolischefens uppgifter och lägger sig i stort och smått. Bland annat har han blockerat avancemang för de poliser som utrett korruptionsanklagelser mot Netanyahu; han förbjuder polisen att ingripa mot våldsamma bosättare på Västbanken, och tillåter allt brutalare överfall mot demonstranter. Häktade demonstranter, av bägge könen, tvingas allt oftare att klä av sig nakna – de är misstänkta terrorister som kan dölja vapen.
Det senaste politiska projektet från Ben-Gvirs sida, godkänt av Netanyahu, går ut på att skapa en speciell polisenhet, ”Byrån mot uppvigling” med uppgift att följa medborgares internetverksamhet och använda deras yttranden där som bas för åtal och hot, efter mönster av turkiska BTK. Den polis som utsetts att leda enheten, Udi Ronen, säger i ett läckt internmeddelande:
– Ge mig ett namn, det går alltid att hitta något att sätta dit dem för.
Sådant ”polisarbete”, säger regeringens juridiska rådgivare Gali Baharav-Miara, är olagligt och Netanyahu måste därför avskeda Ben-Gvir. När Högsta domstolen på onsdagen dryftade saken, dök en rad av koalitionens Knesset-medlemmar upp, ropade slagord och skapade tumult. Med sådana uppträden vill Netanyahu-lägret skapa intrycket att HD tjänar ”vänstern” och saknar legitimitet som sista instans.
Nästa stora lag, som redan passerat en preliminär votering, vill ta ifrån knessets och ämbetsverkens juridiska experter deras roll i prövningen och tillämpningen av nya lagar. Häromdagen då ett knessetutskott dryftade förslaget till nya presslagar, påpekade de juridiska experterna, som är opolitiska, att förslaget strider mot pressfriheten, eftersom det diskriminerar oberoende medier och favoriserar Netanyahu-trogna pressorgan. Utskottets ordförande, en av Netanyahus mest hängivna politiker, skällde ut experterna och lät kasta ut dem – ett aldrig skådat spektakel.
Man kunde ha trott att regeringen, i den nationella gemenskapens namn, skulle ha lagt sin antidemokratiska lagstiftning på is temporärt under denna storkris, medan hundratals projektiler föll över norra Israel dagligen. Men det är tvärtom: ju mer upptagna medier och medborgare är av akuta bestyr, desto lättare är det att driva kontroversiella lagförslag utan att opposition och opinion orkar samla sig till effektivt motstånd.
Läs mer:
Trump: Israel och Libanon ska mötas
Nathan Shachar: Är Trump på väg att offra Israels krigsmål i utbyte mot fred med Iran?
