Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
9 000 dagar. Under den tiden hinner ett mänskligt hjärta slå knappt en miljard slag. En människa drar över tvåhundra miljoner andetag och jorden hinner färdas över 23 miljarder kilometer genom rymden. Tiden rör sig skoningslöst framåt.
Men i en fängelsecell i Eritrea står den stilla.
I dag den 15 maj 2026, har den svensk-eritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak varit frihetsberövad i 9 000 dagar. Han är därmed en av de journalister i världen som suttit längst i fängelse. Hans enda brott är att han gjorde sitt jobb. Han skrev. Han utövade sin mänskliga rättighet att skriva fritt.
Som delägare i tidningen Setit publicerade han artiklar som regimen inte gillade. För detta har diktaturen i Eritrea nekat honom rättegång, advokat och kontakt med omvärlden i över två decennier.
Dawit Isaak svävar med största sannolikhet i ovisshet om att båda hans föräldrar har gått bort. Han har missat sina barns uppväxt. Troligen vet han inte om att han numera är både morfar och farfar. Medan vårt liv pågår här ute är han fängslad för sina ord.
Ansvaret för detta övergrepp vilar tungt och uteslutande på den eritreanska regimen. Det är makthavarna i huvudstaden Asmara som låst dörren. Men även om Eritrea är förövaren, har Sverige en skyldighet gentemot sin medborgare. Dawit Isaaks pass och personnummer förpliktigar. Sveriges ansträngningar och tysta diplomati har pågått länge. Före jul besökte utrikesminister Maria Malmer Stenergard makthavare i Eritrea. Det lät hoppfullt, men än så länge har vi inte sett några konkreta resultat. Dawit Isaak sitter fortfarande fängslad. Diplomatin har hittills inte räckt till, och nu har 9 000 dagar gått.
Den svenska regeringen måste nu fråga sig vad mer vi kan göra? Behövs det starkare påtryckningar?
Just nu råder ett spänt läge mellan Eritrea och grannlandet Etiopien. Maktbalansen på Afrikas horn håller på att ritas om. Det är en farlig utveckling men ett isolerat Eritrea kan tvingas ompröva sina relationer till andra länder. Det kan med andra ord finnas en öppning nu för Sverige att föra fram sina krav på en frigivning.
Det har gått 9 000 dagar sedan Dawit Isaak fängslades. Varje dag är ett övergrepp mot honom, hans familj och det fria ordet. Det är också en markering från den eritreanska diktaturen om att ett svenskt medborgskap inte väger särskilt tungt. Det är dags att ändra på det nu.
Läs mer:
Betlehem Isaak: ”Stor besvikelse att Sverige återigen inte lyckades säkra livsbevis för pappa”
Björn Wiman: Så länge Dawit Isaak lever betyder det att han kan bli fri
