Vet du vad den norska maträtten sodd består av? Det visste inte jag heller – tills jag började titta på tv-serien ”Nepobaby” på SVT Play. Udda maträtter är inte det enda jag lärt mig genom att följa norska dramaserier. Numera kan jag också slänga mig med de norska orden för aktiebolag (aksjeselskap), exakt (nettopp) och den oemotståndligt gulliga termen för dammråtta (hybelkanin). Det stannar inte där. Så gott som all kreativ input jag fått på sistone är hämtad från vårt grannland i väst, utan att jag ens behövt resa dit. Allt som krävts är att krypa ner i soffan framför någon av strömningstjänsterna.
Det började redan i vintras när jag behövde piska igång lite julstämning och hittade tre säsonger av den romantiska feelgood-serien ”Hjem till jul”. Den visade sig vara en perfekt inkörsport. Den nyväckta kärleken till norskt drama fortsatte med relationsserien ”Pörni”, samiska ”Bröllopsfesten” och den mörka och geniala samtidsskildringen ”Berit – en bättre man”. Hade det inte varit för att krim gör mig mörkrädd på riktigt, hade jag även kastat mig över Jo Nesbøs ”Harry Hole”-filmatisering på Netflix.
Att svensk tv valt att strössla med norska titlar är förstås också en lyckoträff. På bland annat Viaplay och SVT Play serveras en buffé av norska titlar att skratta, gråta och kose seg med. Men vad är det som gör att norska serier är så högklassiga, och varför ser vi en våg just nu? Att prata om dramaproduktion och Norge utan att ringa upp Henriette Steenstrup, vore grovt tjänstefel. Hon är komiker, skådespelare och manusförfattare och ligger bakom den hyllade serien ”Pörni”, där hon själv spelar titelrollen, och ”Nepobaby” som är den mest sedda dramaserien i Norge på senare tid. Serien kretsar kring Emma, en ung kvinna som blir kontaktad av en advokat med ett oväntat besked: Hon får ärva en stor förmögenhet av sin far, som varit okänd för henne. På köpet får hon fyra nya halvsyskon. Familjen äger ett imperium och är en av landets rikaste, och serien har beskrivits som ett norskt ”Succession”.
– Jag ville göra en serie om vad pengar gör med familjer och relationer, säger Henriette Steenstrup, 51 år, och förklarar:
– I min ålder har arvsuppgörelser plötsligt blivit någonting aktuellt, och det är något som rör upp starka känslor i många familjer. Oavsett om det handlar om en stor eller mindre summa pengar, blir det ofta invecklat med en rad gamla oförätter som måste lösas.
Henriette Steenstrup menar att man också kan se problematiken på en befolkningsnivå:
– På ett plan är alla vi norrmän nepobabies, eller hur? Vi har ganska mycket privilegier, är lite bortskämda och tycker att vi har rätt till ditt och datt. Det gör något med identiteten.
”Nepobaby” går mer i dur än vad ”Pörni” gör, men båda bottnar i en mix av lättsamhet och allvar. Henriette Steenstrup tror att det är en av hemligheterna bakom succén:
– Jag känner ofta att saker som är väldigt dystra också är väldigt komiska, och vice versa. Det banala och dumma går ofta hand-i-hand med det existentiella. Min överlevnadsstrategi är att se humorn i sorgliga händelser, och jag har försökt överföra det till mina manus.
Sedan millennieskiftet har det kommit ett par vågor av norska seriesuccér. Tv-kritikern Kjell Häglund, som driver nyhetsbrevet Tv-dags, har följt utvecklingen och analyserat flertalet av satsningarna:
– Som bäst har de en nationell identitet som bara norska serier har, men det är ju ingen skillnad mot hur de bästa svenska eller danska serierna också har unika identiteter, säger han.
Kjell Häglund menar också att kreativa serieskapare, regissörer och producenter i landet sporrat varandra i takt med den internationella utvecklingen av tv-dramer.
– Den första stora peaken för norsk drama-tv var young adult-vågen med ”Skam” och ”Unge lovende” 2015, och ”Valkyrien” efter det, men den största kvalitetstoppen var runt 2021–2022.
Alla de tre nämnda serierna nådde också den svenska publiken, och ”Skam” blev i det närmaste ikonförklarad för sitt nyskapande sätt att skildra vardagen för unga i gymnasieålder. Young adult-vågen följdes sedan av titlar för en äldre publik. En av de mest omtalade serierna under den tiden var ”Exit”, dramat om fyra finansmän i Oslos toppskikt.
Henriette Steenstrup kallar de första åren under 2020-talet för en ”guldålder”.
– Det är mycket tuffare nu. Samtidigt var det ju i år som Joachim Trier blev Oscarsnominerad (för dramat ”Sentimental value”, reds.anm) och norska tv-serier går jättebra, men det är ju en eftersläpning. Nu ligger branschen på rygg och blöder.
Norska filminstitutet, som ger stöd till tv-produktioner, bekräftar att anslagen krympt. Under pandemin ökade intresset för serier, och under 2020 kunde Norska filminstitutet dela ut närmare 19 miljoner i stöd till tv-dramer i utvecklingsfas, medan budgeten sänktes till cirka 7 miljoner under 2025. Under samma period har antalet ansökningar sjunkit till ungefär en tredjedel, eftersom kanaler som NRK och TV2 beställer färre serier. Det kan ta flera år från att en serie börjar utvecklas till att den är färdig att sända, vilket innebär att många av de titlar vi ser nu alltså är produkter av de mer generösa anslagen i början av 2020-talet.
Henriette Steenstrup succéserie ”Pörni” hade premiär 2021, och blev fem säsonger lång. Pörni (smeknamn för Pernille) är en ensamstående mamma och socialsekreterare som tar hand om allt och alla, men ofta glömmer bort sig själv. Som tittare kastas man mellan olika känslor: i ena stunden skrattar man åt vardagens dråpligheter, för att i nästa torka tårarna tillsammans med Pörni. Som exempelvis när hon har det förfärligt kämpigt och ringer och beklagar sig till sin syster – som är död. ”Pörni” är helt enkelt feelgood och feelbad om vartannat, och norska seriemakares förmåga att se bortom begränsande etiketter kan vara en av nycklarna till framgången, menar Henriette Steenstrup:
– Vi är inte så fixerade vid genrer, och då blir det inte så generiskt. En ungdomsserie kan fungera lika bra för vuxna, som ”Skam”. Om någon produktion är bra så blir den sedd av många, oavsett om du kallar den drama eller komedi. Vi är kanske också lite mindre pretentiösa, säger hon.
Henriette Steenstrup pekar också på en annan avgörande faktor:
– Beställarna har varit modiga, understryker hon och syftar på beslutsfattarna på tv-bolagen som avgör vilka idéer som får lov att realiseras.
– I Norge har såväl etablerade manusförfattare som nya förmågor fått grönt ljus, och det finns ett förtroende mellan kreatörerna och beställarna. Allt bygger inte på publikundersökningar och siffror. Beställarna kan vara tydliga med vad de önskar sig, men om någon har en egen, stark idé som de brinner för – så anses det värt att lyssna till.
Om vi ska kosta på oss att använda stora ord, kan man säga att den senaste norska serieboomen sammantaget bygger på frihet och mod. Frihet för manusförfattarna att röra sig mellan olika genrer, och mod från såväl serieskapare och beställare att våga satsa på nya idéer. Tidigare generösa anslag för utveckling har också varit en viktig förutsättning. Money talks, så även i oljefondernas Norge.
En fråga återstår dock. Efter alla dessa timmar framför norskt drama, varför blir jag inte mer sugen på att åka dit? ”Sex and the city” fick mig att boka en resa till New York, ”Downton Abbey” fick mig att drömma om semester på den engelska landsbygden, men ingen norsk serie jag sett hittills har fått mig att vilja korsa landsgränsen. Det är läge för ansvarsutkrävning.
Varför visar ni inte upp mer av ert land i bild? Det är ju en outnyttjad usp!
– Det finns en del utländska serier som filmat i Norge, men kanske är det så att vi som bor här undervärderat och varit arroganta mot våra egna fjäll och fjordar. Det är ett otroligt fint land. Det ser vi på 17 maj, när de lokala nyhetsredaktionerna visar det. Då tänker vi ”Wow, så vackert det är. Flott land! Jösses!” säger Henriette Steenstrup.
På söndag infaller den norska nationaldagen, 17 maj. Då bjuds det på traditionell mat. I landskapet Trøndelag serveras ofta sodd, en matig soppa med potatis, morötter och köttbullar. Gratulerer med dagen!
Norska serier att strömma:
SVT Play:
”Nepobaby”, dramakomedi som har beskrivits som en norsk ”Succession”.
”Berit – en bättre man”, miniserie om en kvinnohatare som blir avslöjad och tvingas gå under jorden.
”Wisting”, krimserie i fem säsonger där vi följer kommissarie William Wisting och hans team i jakten på en seriemördare.
”Bröllopsfesten”, på nolltid ska en samisk familj försöka planera ett bröllop för sin son – men exakt allt går fel.
”Oslo 1985”, komedi om en hippiefamilj som kraschar rakt ner i borgerligheten och går totalt vilse.
Netflix:
”Hjem till jul”, feelgoodserie om 30-åriga sjuksköterskan Johanne som behöver styra upp julen samtidigt som hon ska förhålla sig till familjedramatik och kärlekstrubbel.
”Jo Nesbøs Harry Hole”, brutal spänning med kommisarien som tar till okonventionella metoder i jakten på en mördare som inspireras av det ockulta.
”Pörni”, relationsdrama om tonårsmamman som kämpar för att hålla reda på allt och alla, samtidigt som hon sörjer sin bortgångna syster.
Viaplay
”Furia”, thriller om personer vars liv tvingas ta nya riktningar när hoten från högerextrema krafter ökar i Europa.
”Solo”, ungt drama som utspelar sig på en skola för musik och dans och där vi får följa eleverna genom drömmar, konserter och kriser.
