Vinden susar i träden. Gräshopporna spelar oavbrutet och bakom buskaget hörs bruset från en bäck. Så skär plötsligt ett barns gallskrik genom luften, följt av ett plums. Ett par sekunder senare ljuder ännu ett skri. Stigen leder fram till en glänta där full aktivitet råder.
Barnen har hittat det perfekta hoppstället där vattnet är lite djupare än vid det intilliggande vadstället över ån. En efter en plumsar pojkarna ned. Ett svalkande avbrott i den tryckande eftermiddagshettan.
Idyllen är en illusion. Bara barnen kan just nu vara bekymmerslösa i detta hörn av Uganda.
På motsatta stranden börjar Kongo, där den IS-anslutna terrorgruppen ADF rör sig i skogarna.
I ett skjul på Ugandasidan sitter säkerhetsagenterna Silver Mumbele och Richard Waguma. Deras jobb är att spana efter ADF-rebellerna, men nu har de fått en ny fiende: ebolaviruset, den fruktade farsoten som sprider sig genom östra Kongo.
– Jag är betydligt mer oroad över ebola än över rebeller. För vi har vapen att använda mot rebellerna, säger Mumbele.
Sådana här vaktposter finns överallt längs gränsens många panyastigar, som fått namn efter swahilins ord för råtta. Informella övergångar som inte bara används av rebeller och smugglare utan även vanliga invånare som rör sig över gränsen med sina varor eller för att träffa släkt och vänner.
– De måste alltid visa id-kort och nu kontrollerar vi deras hemort. Om de kommer från ett område som är drabbat av ebola så måste de tyvärr ta sig till en vanlig gränsövergång, säger Mumbele.
Detta är första försvarslinjen när Uganda bygger flera lager av skydd för att försöka stoppa ebolan från att spridas in i landet. I Kongo har över 200 personer dött och ett tusental smittats, och då har det bara gått 11 dagar sedan det slogs fast att blödarfebern på nytt dykt upp i området.
Längre upp längs ån ligger den större gränsövergången Busunga där ännu fler barn badar i ingenmansland medan motorcyklar kör i skytteltrafik på en betongbro ovanför. Där står Adam Mugenyi redo med munskydd, handtvätt och en infraröd termometer. En informationsaffisch från det senaste utbrottet av ebola i Kongo, som förklarades vara över 2020, har återanvänts även om den slitits hårt av solljuset.
Den som har feber tas åt sidan och frågas ut. Om någon med feber har resehistoria från epidemins epicentrum Ituri, den kongolesiska provinsen som börjar ett par mil norrut, eller den närliggande staden Beni som också haft fall av ebola, måste vederbörande isoleras i ett litet väntrum tills sjukvårdspersonal anländer. Mugenyi knäpper med fingrarna för varje stad som har sett bekräftade fall i Kongo.
– Rwampara, Bunia, Butembo, Goma, Bukavu – mycket snart kan vi se fall dyka upp även här, säger han.
Balansakten blir allt svårare för Ugandas regering. Å ena sidan är ebola inte bara ett hot mot folkhälsan utan även mot den viktiga turismindustrin som står inför högsäsong under de europeiska semestermånaderna. Å andra sidan är gränshandeln livsviktig för invånarna i mängder av byar längs gränsen. Gällande order från hälsoministern Diana Atweri, som DN intervjuade i helgen, är att bara nödvändiga resor ska tillåtas.
På bron kommer Mawazo Buturiwabo gående från Kongo med sina döttrar Amisa och Esther. Hon har återvänt från en introduktion, första steget i ett bröllop där släkterna presenteras för varandra. Hon befarar att hon inte kommer att kunna närvara på själva bröllopet.
– Om det fortsätter såhär, så lär de snart stänga gränsen helt och då kommer vi inte kunna träffa våra släktingar, säger hon uppgivet.
Byledaren Lucas Mugabe slår fast att en stängd gräns skulle innebära en ekonomisk katastrof för Busunga.
– Ebola är dödligt, men gränsen är vår livlina.
Handeln är så intensiv, för att östra Kongo helt är beroende av import från Östafrika när det gäller alla förädlade varor. Eftersom de saknar alternativa handelsvägar – landet delas på mitten av världens näst största regnskog – är de villiga att betala mer till handlarna än vanliga ugandier.
Det förklarar Joventa Kamohabwa som driver en av de första butikerna efter den sargade stålbommen vid gränsen.
– Jag har redan börjat känna effekterna av detta. De har slutat med större event i Kongo och det är till dessa som folk köper läsk och mat i stora volymer.
Sex personer lever på intäkterna från butiken – Joventa, hennes man och två barn samt två anställda. Hon är fullt medveten om hur farligt ebola är, och medger att hon blir lite skärrad om en okänd kongoles kommer in i butiken som är fylld till taket av en mängd olika varor. Men både kongoleser och ugandier i gränsområdet har redan kommit på kreativa lösningar på eget initiativ.
– Mina kunder i Kongo är som vänner för mig och vi kommunicerar med Whatsapp. Nu skickar de beställningar till mig, jag förbereder paketen och sedan kommer en motorcykelförare med pengar och tar varorna över gränsen, säger hon.
Rapporterna från utbrottets epicentrum i Ituri tyder på att läget bara kommer att förvärras och risken växer då för exporterad smitta. Utmaningen för hälsovårdssektorn i Uganda kan liknas vid nöjesparkernas mullvadsspel Whac-a-Mole, där de blixtsnabbt måste reagera på varje nytt fall som slinker igenom medan ett annat dyker upp någon annanstans.
På distriktssjukhuset som ligger en mil inåt landet förbereder sig personalen för ett värsta scenario. En isoleringsavdelning har byggts med vita tält och i ett sådant övar nu personalen på att ta på sig skyddskläder. På gatan utanför passerar en bil som pumpar ut budskap om ebola genom skorrande högtalare.
Läkaren Emmanuel Ejoku ger instruktioner:
– Om någon ringer om ett misstänkt fall, kan ni inte säga att ”jag har sex, jag kommer dit om en stund”.
Kollegerna brister ut i gapskratt. Men allvaret återinträder snabbt när Ejoku detaljerat beskriver hur dräkterna måste vara förseglade till hundra procent för att smitta ska undvikas.
Det har blivit dags att ta ut skyddsdräkterna ur förpackningarna.
– Alla personliga tillhörigheter ska bort före handtvätt. Klockor, smycken – ge dem till en vän som tar hand om dem, säger Ejoku.
Sjuksköterskan Jennifer Kitalibara tar av sig örhängena men tvekar sedan när hon fingrar på halsbandet som pryds av en berlock med Jesusmotiv.
– Det här kan jag bara inte ta av mig. Det räknas väl också som skydd?
Fakta.Ebolautbrottet
● Den 15 maj bekräftades ett nytt utbrott av ebola i provinsen Ituri i det nordöstra hörnet av Demokratiska republiken Kongo.
● Utbrottet är av en något mildare men fortfarande livsfarlig variant av ebola, som kallas för Bundibugyo efter byn där det en gång upptäcktes i Uganda.
● Att denna variant är mildare har bidragit till att smittan spridits utan upptäckt under en längre tid.
● En rad organisationer varnar för att det kan bli ett av de värsta utbrotten någonsin, sett till smittspridningen och det svåra säkerhetsläget i området.
● Den 25 maj hade 234 dödsfall registrerats – misstänkta och bekräftade. Totalt tros minst 1 000 personer har smittats hittills.
Källa: DN, Kongos hälsodepartement, Ugandas hälsodepartement
