Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det har inte gått att ta miste på engagemanget. Jimmie Åkesson är den partiledare som velat gå allra längst för att straffa människor som begår sexbrott mot barn. Han har talat om livstids fängelse och kemisk kastrering, om att ”röka ut och aldrig sluta jaga” misstänkta pedofiler. De som dömts ska aldrig mer få använda datorer och mobiltelefoner. De ska ”brännmärkas för livet”.
Detta är i hög grad Jimmie Åkessons personliga korståg. Och hittills har han känt sig trygg i att många väljare delar hans avsky för sexbrott mot barn.
Den nu misstänkte sverigedemokraten är inte någon betydelselös lokalpolitiker, han var – fram till sin hastiga avgång i går – en tung riksdagsledamot med många år och flera viktiga partiuppgifter på meritlistan. Han uppbar ett av Sverigedemokraternas tyngsta uppdrag i riksdagen och stod nära Åkessons egen krets.
Det handlar inte om att ”ännu en sverigedemokrat åkt dit för brott” – det har partiet överlevt många gånger och skulle kunna överleva igen. Den här gången gäller det inte knark, förskingring eller sexköp, det handlar inte ens om en bröllopsgäst med gängkopplingar, utan om något mycket allvarligare.
Den här gången handlar misstankarna om en sorts brott som i många väljares ögon är det mest föraktliga och skändliga man kan begå.
Affären slår inte bara mot SD utan stänker också på Moderaterna och Ulf Kristersson. Moderatledarens beredvillighet att släppa in Sverigedemokrater i regeringen kommer att ytterligare ifrågasättas. Har inte – kommer kritikerna att säga – SD återigen visat att de rekryterar personer som inte klarar att bära det förtroende som krävs av ledande politiker? Är inte varje Sverigedemokrat som släpps in i Regeringskansliet en potentiell vandrande mina som när som helst kan explodera i ansiktet på regeringschefen?
Det är valår och och Tidöpartierna har ingen tid att förlora. Siffrorna är usla och varje dag som måste ägnas åt att svara på frågor om en misstänkt brottsling i de egna leden är en förlorad dag.
Närheten till valet gör också många pannor extra upphettade. Det är lätt att glömma att det faktiskt än så länge handlar om misstankar, ingen är ännu dömd och mannen har – vare sig bevisen ser besvärande ut eller inte – rätt att betraktas som oskyldig fram till en eventuell dom.
Det är också lätt att glömma att alla partier består av vanliga människor – också på förtroendeposter – människor som kan begå brott, ha mentala störningar eller psykiska sjukdomar. Därför kommer vi troligen inte att få höra några partiledare angripa SD för att Åkesson närt en misstänkt brottsling intill sig. De vet alltför väl att nästa skandal kan finnas i det egna partiet.
Men på lägre nivå – i buskagitationen – kommer attackerna mot SD att vara skoningslösa.
Läs mer:
SD stänger av ledamot som misstänks för barnpornografibrott
