Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
En bit in i Rachel Cusks nya roman ”Life of M” beskriver hon den enda skyskrapan i centrala Paris: den kontroversiella Tour Montparnasse. Skämtet bland stadens invånare, skriver Cusk, är att den bästa platsen i staden är högst upp i skrapan, för det är nämligen bara där du slipper se den.
Det går inte att låta bli att tänka på Cusks egen litteratur och i synnerhet den magnifika ”Konturer”-trilogin, som var utformad just så. Berättarjaget svävade liksom ovanför berättelsen, som en skyskrapa där läsaren fick möta alla utom själva berättaren. Vi fick försöka lirka fram berättajagets personlighet genom möten med andra.
Den globala skvallerpressen jublar över denna ”litterära skandal” – säkert även Cusks bokförlag
När jag läser ”Life of M” tänker jag att denna metafor även handlar om kändisskapet och det performativa jag som alla offentliga personer måste skapa. ”Konturer”-böckerna gjorde Cusk till en litterär stjärna och i den nya romanen vägs berättarens relativa berömmelse mot en betydligt mer välkänd filmstjärna, vars attribut och biografiska detaljer överensstämmer med Cusks vän Natalie Portman, som också bor i Paris. Den globala skvallerpressen jublar över denna ”litterära skandal” – säkert även Cusks bokförlag. Lika ivrigt förklarar litteraturkritiker att romanen absolut inte handlar om Portman. Det är ju skönlitteratur!
”Life of M” utspelar sig tydligtvis i Paris, men Cusk vet att staden har blivit en sådan litterär kliché att hon låter den förbli anonym. Ayşegül Savaş gjorde likadant i en av fjolårets bästa romaner, ”The Anthropologists”, som rörde sig i en mer ödmjuk skärva av stadens bohemvärld.
Romanen kryddas med scener direkt hämtade från Cusks offentliga liv i Paris, som i en subtil satir över modehuset Chanels litterära salong i Karl Lagerfeldts bibliotek, där modellen Naomi Campbell och filosofen Charlotte Casiraghi (dotter till prinsessan Caroline av Monaco) diskuterar Cusks böcker. Men vi är långt ifrån Simone de Beauvoirs klassiska roman à clef, ”Mandarinerna”, om Paris intellektuella och det är kanske värt att fundera på vad som hänt med skönlitteraturen sedan dess.
I ”Life of M” fortsätter Rachel Cusks rastlösa försök att förnya fiktionen. Språket är lättare och mer elegant än i den pompösa ”Parad”. Hon återvänder till meningsbyggnaderna från ”Konturer”: mekaniska uppräkningar av egenskaper hos en person eller en miljö, följt av en kort, sylvass observation av människans tillstånd och samtidens motsägelser. I de bästa stunderna är Cusk inte bara en av vår tids stora skönlitterära röster, utan även en av de mest intressanta kulturskribenterna.
Hennes syntax påminner ofta om Philip Glass musik, där en hypnotisk upprepning av toner plötsligt får explosiv färg av en sprudlande melodi. Här reflekterar hon i perfekta mikroessäer över de koreografiska egenskaperna hos Paris sophämtare, om balettens masochism, om Truffauts ”De 400 slagen”.
Det är inte första gången Rachel Cusks litteratur fått kritiker att undra om det är hon själv som är blind för sin klasstillhörighet
Som vanligt hos Cusk rör vi oss i en bekväm societet som vältrar sig i sitt eget kulturella kapital. Berättaren svävar som en hök över Paris intellektuella och förmögna, genomskådar deras charader och posörer, ser den misogyna avgrunden hos bittra män som vill trycka ner M när de möts på vernissager och middagar. Berättaren, som har alla Cusks egenskaper, förnekar vid ett par tillfällen att hon själv skulle ha några av de privilegier som tillskrivs de tjusiga människorna i omgivningen. Det är inte första gången Rachel Cusks litteratur fått kritiker att undra om det är hon själv som är blind för sin klasstillhörighet, eller bara visar en person – en brittisk författare med identisk biografi – som råkar vara det.
Denna korta och underhållande, men i grunden väldigt sorgliga roman, mynnar ut i en antiklimax där Rachel Cusk överger de stora estetiska frågeställningar som inledde boken för att i stället artikulera ett ganska banalt alibi för skönlitteraturens rätt att hitta på saker.
Det som dröjer sig kvar efteråt är just bilden av skyskrapan i Montparnasse och synen på litteraturen som ett torn som reser sig över världen, där skaparen ser allt utom sin egen spegelbild.
Fotnot: ”Life of M” kommer ut på engelska den 25 augusti, på svenska våren 2027.
Läs fler artiklar av Martin Gelin och läs mer om böcker