Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Sällan har en så kompakt överlägsenhet gett så mager geopolitisk utdelning som under detta krig. Världens bägge främsta flygvapen slog ut Irans ledning – bland dem ayatolla Ali Khamenei och regimens ”hjärna” Ali Larijani – och förstörde större delen av Irans militärindustrier. Tre månader senare är det Irans ledning som utstrålar självförtroende och Israels och USA:s ledare som sliter sitt hår över hur detta skall redas upp i tid till höstens israeliska och amerikanska val.
Ett par dagar efter krigsutbrottet, då Iran var nere för räkning, sade Martin van Creveld, berömd militärhistoriker, till DN:
– Det är samma visa igen: Politiker som inte vill offra marktruppers liv, och flygvapen som lovar politiker att ordna allt från luften. Det lyckas nästan aldrig, men drömmen lever vidare.
Före detta krig hade Iran en enda ledare, vars ord var lag. Ali Khamenei var en religiös fanatiker, men en försiktig maktspelare. När Israel sprängde Hamas politiske chef Ismail Haniye i luften i regimens gästhem i Teheran sommaren 2024 förnedrades Iran. Revolutionsgardet rekommenderade ett resolut svar, men Khamenei valde att inte slå tillbaka. Han visste att Irans luftförsvar var hjälplöst. Iran var avskräckt.
Samma iranska regim, i dag, har kastat all försiktighet överbord och sänkt tröskeln för vedergällning dramatiskt: Israeliska attacker mot Iran-sponsrade Hizbollahs fäste i västra Beirut betyder nu ballistiska missiler från Iran mot Israel. Hizbollah, som från hösten 2024 till mars 2026 aldrig besvarade israeliska angrepp, är nu med på banan igen och skjuter – med Irans goda minne – allt det har mot Israel.
Avskräckningsförmåga går inte att mäta förrän den misslyckats.
På fackspråk: Israel har mist sin avskräckningsförmåga – deterrence – visavi både Iran och Hizbollah. USA:s närhet till Israel skrämmer inte de nya Iran-ledarna. De insåg tidigt att Trump saknar tålamod och att han improviserar sig fram – en idealisk motpart för dem som vet vad de vill.
Avskräckningsförmåga går inte att mäta förrän den misslyckats. Men den är en unik tillgång eftersom den gör det möjligt att få sin vilja igenom utan vapen, genom ett outtalat hot. För att bygga upp en skadad avskräckningsförmåga krävs upprustning eller militära aktioner. Men Israel och USA har låtit bomber och missiler regna över regimen i Teheran utan att böja dess vilja.
Regimen i Iran har klarat sig genom stålbadet och känner sig starkare än någonsin. Så stark att den nu är redo att göra vad den inte vågade före kriget: kedja sitt öde till Hizbollahs öde i Libanon.
Det är denna nya självsäkerhet som fick kriget att blossa upp igen i veckan. Premiärminister Benjamin Netanyahu har löpt gatlopp i pressen i veckor efter att Hizbollah skjutit mot norra Israel utan resoluta reaktioner från Israels sida. Borgmästare i nordgränsens städer, från Netanyahus eget parti Likud, har hånat honom för att han låter sig regeras av Trump.
”Jag måste göra något”, sade Netanyahu – ungefär – till Trump. Denne lät sig motvilligt övertalas, och Israel bombade en tom lägenhet i Haret Hreik, Hizbollahs kvarter i Beirut. Iran, inte längre avskräckt, hämnades den tomma lägenheten med ett regelrätt missilangrepp. Trump röt åt Israel och Iran att sluta. Netanyahu, som drömde om regimskifte i Iran, har nu fullt upp med att rädda sitt ansikte på hemmaplan.
Läs mer:
Trumps varning till Netanyahu: Du blir lämnad ensam
Emma Bouvin: Trumps efterlängtade fotbollsfest hotas av verkligheten