Det handlar om förbindelser. Mellan människor, material, teknologi, natur och historia. Mellan det som varit och det som är – och det som komma skall. Och det i en industribyggnad med över hundrafemtio år på nacken.
– Den största utmaningen var att skapa en dialog där konsten och platsen kunde förstärka varandra utan att industrimiljön bara blev en dramatisk kuliss. Eller att verken försvann i arkitekturen. Samtidigt är det det som gör platsen så speciell – att historien hela tiden känns närvarande, säger Karolina Aastrup.
Tillsammans med Sona Stepanyan har hon curerat den sommarutställning som i maj öppnade på det gamla järnverket i daländska Avesta.
De två möter upp vid ingången till den rustika och på sina håll rostiga tegelbyggnaden. Inramad av en forsande Dalälv och en prunkande försommargrönska tronar dess maffiga murverk och skorstenar majestätiskt mot en blåvit himmel. Avesta järnverk – i dag Verket – har anor sedan 1870-talet. I dag fungerar byggnaden som ett museum över den gamla järnhanteringen – och är sedan 1990-talet därtill en arena för samtidskonst.
De senaste femton åren har utställningen ”Avesta art” ägt rum här varje sommar. 2026 års upplaga går under titeln ”Earthly bodies born of love” och visar verk av åtta samtidskonstnärer. Alla av varierad nationalitet och med olika konstnärliga uttryck. Men en gemensam nämnare finns: de undersöker alla relationer mellan människokroppen, teknologi och materialitet. Och det genom äldre, industriella system såväl som nya, digitala infrastrukturer.
Flera verk synliggör sådant vi i vardagen ofta förbiser: signaltrafik, satelliter, energiflöden eller geologiska processer. Därtill, menar curatorerna, finns ett gemensamt intresse för hur våra liv formas av större system.
– För oss handlar ”Earthly bodies born of love” inte om romantisk kärlek, utan om kärlek som en sammanbindande kraft. På så sätt befinner sig våra kroppar och våra liv alltid i spåren av tidigare människors drömmar, arbete och ambitioner, säger Karolina Aastrup.
Vi tar oss in i den jättelika kroppen och börjar en färd genom labyrinter av järnbalkar, ugnar och branta trappor. Högst upp möter vi finska Tuomas A Laitinens installation med film och ljud. I videoverket ”The earth is the ear of the bear” ackompanjeras ett suggestivt bildflöde av ett pulserande och odefinierbart läte.
Ljudet som sprids genom ultraljudhögtalare, får vi veta, är upptagningar av snarkningarna från en sovande björn. Liksom tonerna från konstnärens harpa. Djur, natur, människa – i fabrikens inre dunkel tycks gränsen dem emellan smälta samman.
I spåren av bygdens glansdagar vandrar vi vidare och passerar snart den internationellt uppmärksammade ”Motherboards”. I bosniska Selma Selmans filmade performance syns konstnären kassera elektronik för att utvinna guld. En process som belyser de förhållanden som inte bara möjliggör utveckling, utan även formar människors liv. Så kan det fysiska arbete som Selman gestaltar härledas till ett som ofta utförts av marginaliserade grupper. Exempelvis romer som konstnären själv bär ett släktskap till.
Vi landar i den monumentala sal som utgör Verkets mittpunkt. I det höga taket svävar Diana Orvings organiskt formade textilskulptur ”Nebulae”. Konstnären som själv är på plats i salen säger att hennes verk ofta rör sig mellan det mycket intima och det som är större än oss själva.
– Skulpturen utgår från kosmiska stoftmoln där stjärnor föds, men det handlar lika mycket om inre landskap och mänsklig transformation. Jag tycker att det uppstår en spänning mellan det mjuka, textila och den råa arkitekturen i Verket.
I kontrast mot rummets kalla ytor framstår Orvings biomorfa uppenbarelse som både skör och fri. Ett böljande väsen – eller ett moln – som tycks vaka över salens övriga element. Som Theresa Traore Dahlbergs ”Beyond signals II” på golvet snett nedanför. I konstnärens metallskulptur har 360 täckplåtar från 3g- och 4g-system plockats isär, bearbetats och åter satts samman. Så transformeras objekten som en gång förmedlade information till nya former med nya funktioner. Men som genom materialet för alltid förbinder dem med minnen från det förflutna.
Fakta.”Earthly bodies born of love”
Sommarutställning som visas på det gamla järnbruket Verket i Avesta till och med den 20 september 2026.
I utställningen gestaltas hur mänskliga kroppar, arbete och teknik flätas samman i en tid av industri och digitalisering
Medverkande konstnärer är Theresa Traore Dahlberg, Oleksandr Kutovyi, Tuomas A. Laitinen, Diana Orving, Lundahl & Seitl, Selma Selman och Sissel Tolaas. Curatorer är Karolina Aastrup och Sona Stepanyan.
