Det kostar mig nästan 2 000 kronor. Ett par månaders detektivarbete, ett skamlöst utnyttjande av vänners välvilja, och en svettig Swish till Tullverket. Men till sist äger jag dem: Dag Solstads och Jon Michelets fem böcker om fotbolls-VM.
Från 1982 till 1998 bevakade två av Norges största författare världens största idrottshändelse. Resultatet av deras resor blev kommersiella jättesuccéer i hemlandet, men i övriga världen passerade de nästan helt obemärkta förbi. Under åren böckerna gavs ut nådde de bara ett fåtal gånger svenska kultursidor. Nästan ingen av mina svenska vänner vet om att de finns, trots att framför allt Dag Solstad är välkänd och älskad.
– Det här är första gången en svensk frågar mig om VM-böckerna, säger Marte Michelet.
Hon pratar svenska utan brytning och har bott åtta år i Sverige. Här är hennes författarskap mer känt än hennes pappas, men i Norge var Jon Michelet enorm. På 1980-talet skriver han storsäljande deckare, hörs i radio, syns i tv. Det är han som kommer på idén att Dag Solstad och han ska skriva böcker om fotbolls-VM. De älskar båda sporten och Michelet, som varit sjöman, älskar dessutom att resa.
– Pappa ville alltid ut på expedition, säger Marte Michelet.
– Jag tror att han såg en chans att få komma ut i världen och samtidigt komma åt lite av Dags potential. De var ju revolutionära författare i samma gryta i Oslo, men också lite rivaler. Dag hade en enorm trovärdighet, medan pappa skrev kriminalromaner. De sålde i sin tur väldigt bra, så jag tror att Dag såg en möjlighet att nå ut till fler läsare genom att samarbeta med pappa.
Oktober, de norska maoisternas eget bokförlag, bokar Grand Hotel i Oslo för en presskonferens. Jon Michelet dyker, som den stjärna han är, upp en halvtimme försenad. Sedan bär det av till VM 1982 som arrangeras av Spanien. Dit anländer författarduon med diametralt motsatta utgångspunkter, något som ska komma att prägla deras fem gemensamma böcker.
Den intellektuelle Solstad närmar sig sporten via tabeller, siffror, statistik. Han älskar England, som han beskriver som ”en veltrimma, voldsom, dynamisk maskin”. Frankrike, med Michel Platini i spetsen, avfärdar han däremot som ”frøkenfotball”.
Deckarförfattaren Michelet är i sin tur mest ett stort, bultande hjärta. Brasilien är hans lag. Brasilien, med den store Sócrates, som med sin läkarutbildning och sitt politiska engagemang blir en perfekt projektionsyta för Michelets drömmar om den ideale, socialistiske idrottsmannen.
Författarduon delar matcherna mellan sig. När de kommer hem skriver de också var för sig. Solstad den första halvan av boken. Michelet den andra. Språkbruket i relation till icke-vita och till kvinnor är, för en nutida läsare, snällt sagt mossigt. Men här finns också tankar om fotbollen och analyser av spelets natur som skulle stå sig väl även i dag. Texterna rör sig mellan långa matchreferat från läktarna till skildringar av alla förvecklingar som de i sammanhanget orutinerade författarna trasslas in i.
– Egentligen är Solstads VM-böcker fem romaner om författaren Dag Solstad och hans många praktiska svårigheter med att hitta fram till hotell och arenor i tid, säger den norske författaren Alfred Fidjestøl.
– När den första VM-boken kom 1982 var det en ganska radikal idé. Solstad och Michelet bröt en barriär genom att vara två etablerade, skönlitterära författare som vågade befatta sig med något så folkligt och populärt som fotboll, utan att det gick ut över deras trovärdighet.
Trots att Jon Michelets resa till Spanien slutar med hans namn på norska löpsedlar, när han en sen natt bråkar sig till en blåtira från en grupp italienska supportrar, är ”VM i fotball 1982” en succé med mersmak. Boken blir en försäljningsframgång, och fyra år senare går resan till Mexiko. Då har pengarullningen inom den internationella fotbollen dragit igång på riktigt.
1982 fascineras Solstad över att Diego Maradona är värd 50 miljoner norska kronor. 1986 har världens störste fotbollsspelares marknadsvärde ökat med ytterligare många miljoner och sponsorn Coca-Cola gör intåg på mästerskapsläktarna genom att lansera ”La Ola Coca-Cola”. Vågen.
”Første gang jeg finner organisasjon innafor det samfunnsjikt som her er samlet”, noterar Solstad syrligt när han betraktar hur medelklasspubliken – som är de enda som har råd med de dyra matchbiljetterna – reser sig upp och sätter sig ned på kommando.
– Dags och pappas prognoser om hur fotbollen skulle komma att utvecklas är ofta väldigt på pricken, säger Marte Michelet.
– De såg tidigt hur korruptionen och kommersialismen började ta över. De var kritiska till Fifa. I och med att böckerna innehåller så mycket systemkritik av sporten och infrastrukturen runt den gjorde de fotboll till något som även kulturen behövde förhålla sig till. De formade diskursen om fotboll i Norge med sina böcker.
Efter att Solstad och Michelet följt Sveriges katastrof i VM 1990, dyker en skärva av deras ungdom upp när världsmästerskapet fyra år senare äger rum i USA. I landet som framför allt för Solstad står för allt det dåliga med kapitalismen, får de följa Egil Olsen, deras gamle vän från kommunistkretsarna, som tagit det norska landslaget till ett sensationellt VM-slutspel. Förbundskapten ”Drillo” står för raka motsatsen till den kommersiellt gångbara fotbollen. ”Et nedbrytende og ugjennomtrenglig lag” sammanfattar Solstad maoisten Olsens manskap, som lika sensationellt tar sig också till VM 1998.
Där står de för vad som fortfarande betraktas som en av de största idrottsbragderna i norsk historia, när de vinner över regerande världsmästarna Brasilien, Jon Michelets favoritlag. Hans referat från matchen är fullt av versaler och utropstecken. ”Vi har sett ÅRHUNDREDETS NORSKE LANDSLAGSKAMP” slår han fast. Utanför läktarna är stämningen dock långt från euforisk. På plats i Frankrike hamnar Solstad och Michelet i vad som senare framstår som vänskapens största kris.
I boken ”Det har skjedd verre ting i utlandet” skildrar Marte Michelet slitningen som uppstår mellan hennes far och vännen. Hon har rest ned till Paris för att möta sin pappa inför finalen, men inser snart att hon är där på falska premisser.
– Pappa och Dag hade grälat och det skulle kanske inte bli någon bok, säger hon.
– Dag hade haft med sig sin fru och jag tror att pappa tyckte att det förstörde deras pojktur. Jag tror också att Dags äktenskap med en intellektuell, vuxen kvinna påminde honom om var han själv befann sig i sitt liv. Egentligen hade han bjudit dit en tjej som han träffade vid den tiden. Hon var yngre än jag. I stället fick jag komma som något slags krycka.
På något sätt lyckas de båda författarna reparera relationen. Det blir en bok från VM 1998 också. Marte Michelet ser i den, och de fyra föregående, sin pappa och hans nära vän både som fotbollsfantaster och människor.
– Det är en väldigt intressant maskulinitet som träder fram i de här böckerna, säger hon.
– Dag som var som en fjäril, späd och knasig. Och pappa som var snygg och sexig, och hela tiden skulle tala om det. De älskade fotboll och de älskade sitt litterära och politiska projekt. Men det fungerade och blev så bra främst för att de var så nära vänner, och älskade att hänga med varandra.
Marte Michelet jämför böckerna om fotbolls-VM med ”Jag är Zlatan” av David Lagercrantz. På samma sätt som den fick svenska killar att börja läsa böcker, blev ”VM i fotball”-serien en ingång till litteraturen för många norska män.
”Dag som var som en fjäril, späd och knasig. Och pappa som var snygg och sexig, och hela tiden skulle tala om det.”
Efter dem har dessutom många fler norska böcker om fotboll skrivna av manliga författarduos kommit. Av Ketil Bjørnstad och Ole Paus. Av Kjartan Fløgstad och Aslak Nore. Och av Karl Ove Knausgård och svenska Fredrik Ekelund. Den sistnämnda har talat om Solstad och Michelet som en direkt förebild.
Också Alfred Fidjestøl har fått förhålla sig till böckerna. Han har just gett ut ”Oppstandelsen”, om det norska landslagets tunga 28 år fram till årets VM. En bok som författaren redan från början visste att han ville skulle bli annorlunda än föregångarnas.
– Deras böcker är skrivna från läktaren, på långt avstånd till det som pågår på planen. Jag ville ge inblick i vad som faktiskt sker innan, under och efter matcherna; även bakom kulisserna.
Ändå dyker förstås Solstad och Michelet upp i ”Oppstandelsen”. Både som direkta referenser och i små blinkningar för den uppmärksamme läsaren att fånga upp.
– Solstad och Michelet har ju skapat den här genren, säger Alfred Fidjestøl.
– Det skulle kännas väldigt fel att skriva om fotboll på norska utan att lägga in lite hälsningar till dem.
Fakta.Dag Solstad (1941–2025)
Debuterade som författare 1965 med novellsamlingen ”Spiraler”. Gav därefter ut en lång rad romaner, noveller, skådespel och artikelsamlingar. I Sverige finns hans böcker utgivna av Ordfront förlag, den senaste ”Tredje, och sista, romanen om Bjørn Hansen” år 2022.
Dag Solstad var på 1970-talet medlem i Arbeidernas kommunistparti, AKP(m-l), och skrev flera romaner efter de krav som partiet hade angett för hur litteraturen skulle tjäna arbetarna. Mellan 1982 och 1998 gav han ut fem böcker om fotbolls-VM tillsammans med Jon Michelet. De skrev även en bok om fotbolls-VM 2014, som gavs ut som e-bok.
Hans sista roman, ”Endelig! Lykken”, kommer på svenska hösten 2026.
Fakta.Jon Michelet (1944–2018)
Debuterade som författare 1975 med kriminalromanen ”Den drunknar ej som hängas skall”. Fick sitt stora genombrott med ”Järnkorset” 1976, byggd på dokumentärt material om nynazistiska tendenser i Norge. Gav därefter ut såväl spänningslitteratur som barnböcker och en omfattande serie om norska sjömän under andra världskriget.
Jon Michelet var på 1970-talet också medlem i Arbeidernas kommunistparti, AKP(m-l), och arbetade bland annat som journalist på tidningen Klassekampen. Hans sista roman, ”Krigerens hjemkomst”, del sex i serien ”En sjøens helt” kom ut 2018 på Oktober.
Läs mer om Dag Solstad: Rebecka Kärde: Därför är Dag Solstads böcker så vansinnigt bra
Eller läs mer om böcker och fler texter av Sara Martinsson
