Att låtsas att man inte är intresserad av det man egentligen vill ha är en utbredd taktik i kärlek och politik.
Andy Burnham spelar inte det spelet.
Han har aldrig hymlat med att han vill bli Storbritanniens premiärminister. Konstlad blygsamhet ingår inte i hans repertoar.
I år kan drömmen bli sann. Bland Labourpartiets medlemmar är den chosefria Andy Burnham långt mer populär än sittande premiärminister Keir Starmer. Faktum är att han för tillfället är Storbritanniens mest omtyckta politiker alla kategorier. Men vägen framåt hänger på några tusen människor i distriktet Makerfield.
Hela landets blickar är nu riktade mot den före detta kolgruvsregionen mellan Manchester och Liverpool. Ödesvalet, som är ett fyllnadsval, äger rum på torsdagen. Burnham är Labours kandidat och måste ta hem segern för att återta en plats i underhuset. Först då kan han formellt utmana Keir Starmer om partiledarposten.
I en vi och de-anda med vänsterpopulistiska inslag har han bedrivit sin lokala kampanj.
Westminster, hävdar Burnham, skiter i avvecklade industriorter som Makerfield. Men röstar invånarna på honom lovar han att föra deras talan och göra vad han kan för att nationella investeringar ska komma regionen till del. Detta är Burnhams signum, han har alltid sett sig som en outsider. Den självbilden skevar.
Han växte visserligen upp i en arbetarfamilj utanför Liverpool. Men efter studier i Cambridge tillbringade han drygt femton år i maktens innersta kärna, bland annat som hälso- respektive kulturminister i regeringen Gordon Brown.
Över en pint med en vän hösten 2016 bestämde han sig dock för att lämna London, återvända hem och ställa upp i borgmästarvalet i Manchester. Det kan ha varit hans politiska karriärs viktigaste beslut.
De brittiska kommunernas makt är inte stor, men som borgmästare gick Andy Burnham in för att stärka självbestämmandet och lyckades.
Han återtog kontrollen över kollektivtrafiken som Margaret Thatcher hade privatiserat i mitten av 1980-talet. Alla bussar målades gula och ett fast pris på två pund per biljett infördes. Dessutom gjorde han staden till en av få brittiska städer med stadig tillväxt.
Under pandemin konfronterade borgmästaren den dåvarande konservativa premiärministern Boris Johnson för dennes orättvisa covid-restriktioner som drabbade Manchester särskilt hårt. Den spontana utskällningen fick brittiska medier – som älskar att utdela smek- och öknamn – att dubba honom till King of the North – kungen av norr.
Populariteten har alltid handlat minst lika mycket om hans sätt, som om hans politik. Burnham är antitesen till Keir Starmers tillknäppta korrekthet. Klädd i Paul Smithjacka, t-shirt och mörka jeans är han en man av folket. Han pratar flytande fotbollska, är karismatisk utan att vara hetsig.
Han står för autenticitet, detta luriga fenomen, och britterna längtar efter en sådan ledare.
Inför torsdagens val i Makerfield leder han, men utgången är långt ifrån självklar. Burnhams främsta rival är högerpopulistiska Reform UK:s kandidat Robert Kenyon. Han har dock dalat i opinionsmätningarna, särskilt bland kvinnliga väljare, sedan det framkommit att han kallat abort för ”en feg handling som innebär att man mördar ett försvarslöst barn.” Dessutom ser det nya nationalkonservativa partiet Restore Britain ut att locka många av Reforms mest högersinnade väljare.
Sällan har så mycket stått på spel i ett så litet val. Källor till tidningen The Times säger att Burnham omedelbart kommer att inleda en formell kamp om Labourledarskapet om han vinner i Makerfield.
Vilka frågor han kommer att driva som premiärministerkandidat är det få som vet. Ett är i alla fall säkert: ju närmare Downing Street, desto svårare att profilera sig som en outsider.
Burnham har svajat i den på nytt heta brexitfrågan. Inför omröstningen om utträdet kampanjade han för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU. Men i Makerfield, där brexitörerna var många, har han sagt att han inte kommer att arbeta för ett återinträde.
Skeptikerna undrar om det kan vara så att Burnham först och främst är en politiker som säger det som folk vill höra.
För sittande Keir Starmers del är Makerfield-valet hur som helst en lose-lose situation.
Antingen vinner Burnham och utmanar Starmer om Downing Street. Eller så tar högerpopulistiska Reform UK:s kandidat hem segern och krisande Labourpartiet förlorar ytterligare ett arbetarklassfäste.
Fakta.Fyllnadsvalet i Makerfield
Hålls torsdagen den 18 juni.
Det är ett slags extraval som utlyses när valkretsens parlamentsledamot lämnat sin plats i underhuset innan mandatperioden är slut. Makerfields ledamot, Labourpolitikern Josh Simons, lämnade sin plats i underhuset specifikt för att släppa fram Andy Burnham.
Cirka 76 000 personer är röstberättigade i torsdagens val.
Andy Burnham leder opinionsmätningarna, före Reform UK:s kandidat Robert Kenyon. På tredje plats ligger Restore Britains Rebecca Shepherd.
Läs mer:
Sandra Stiskalo: Elon Musk skapar kaos – matar radikala brittiska högern















