Man behöver inte göra fotbollslandslaget politiskt och måla upp det som ett lyckat integrationsprojekt. Det räcker med att det kan användas som en inspirationskälla.
Det går att komma till fotbollslandslaget oavsett hur bakgrunden ser ut.
Det går att ta sig hela vägen till en VM-trupp oavsett vilka hinder man mött på vägen.
I truppen som ska ut och försöka skapa tidernas svenska fotbollsskräll mot Frankrike på tisdag finns spelare som blivit bortvalda. Som varit skadade. Som blivit petade. Som blivit utlånade. Som tagit sabbatsår. Som blivit bänkade under en längre tid. Som blivit skadade igen och bänkade igen och som haft tvivlare som en återkommande motståndare.
Gemensamt är att de haft tron på att komma tillbaka, komma framåt och uppåt.
Och viljan att göra allt vad som krävts.
När VM-lägret just startat i Stockholm pratade målvakten Viktor Johansson om Viktor Gyökeres resa till att bli stjärna i Arsenal. Johansson minns när han själv hade det tufft i Rotherham, Gyökeres var i samma läge som lån i Coventry.
– Han har ju kämpat alltså, jag kan inte ge nog med cred för det han har gjort. Jag kommer ihåg hur jag brukade åka över till honom, ta med mig PS5:an och sen brukade vi sitta bredvid varandra och spela. Vi kunde prata om livet och han hade alltid stora drömmar, så det är så otroligt kul att han får leva det livet till fullo nu.
Tron var så stark att den övertygade.
Johansson minns Gyökeres tro på sig själv. Han skulle bara bort från platsen där han var och han skulle nå högt. Tron var så stark att den övertygade.
– Man tänkte ”det är klart du ska göra det”, men där och då så var det ju otroligt långt bort.
Viktor Gyökeres farfar flydde till Sverige från Ungern.
Anthony Elangas pappa kommer från Kamerun.
Alexander Isaks föräldrar lämnade oroligheterna i Eritrea.
Den nu skadade Isak Hien har rötter både i Ghana och Burkina Faso.
Jacob Widell Zetterströms mormor kom från dåvarande Tjeckoslovakien.
Yasin Ayaris är från Tunisien, mamman är från Marocko.
Taha Alis föräldrar kom till Sverige från Somalia i början av 1990-talet och han har sagt i en intervju:
– Mina föräldrar har tagit sig från ett krigsdrabbat land, över hav och land, för att ge sina barn de bästa förutsättningarna. Vem är jag att inte ta tillvara på det?
Ken Semas föräldrar är från Kongo. Han spelade under Graham Potter redan i Östersund och de två känner varandra väl.
Därför var det en så hård smäll när Potter ringde och sade att Sema var petad inför playoff-matcherna. Det var nästan lika tungt som när han snubblade på mållinjen från att komma med till VM 2018.
Och därför var det extra stort för just Sema att bli uttagen i år och därför var det så mycket känslor i samtalet med pappa när han fick berätta nyheten. Pappan Ndongala brukar inte visa känslor. Nu svämmade det över.
De hade alla drabbats av smällar. De hade alla personer som betytt mycket på resan.
Sema berättade om samtalet för Potter som gillade vad han hörde. Potter bad Sema att dra historien inför alla spelare när de skulle åka iväg för att möta Japan.
Talet blev en succé. Just för att så många kände igen sig. De hade alla gått på motgångar. De hade alla personer som betytt mycket på resan och nu delade glädjen.
– Det känns som att det var många som kunde relatera, sade Ken Sema på en pressträff häromdagen.
Och landslagschefen Kim Källström säger att alla i VM-truppen har den där speciella talangen som är nödvändig för att nå högt som elitidrottare.
– Deras största talang är att de kan överkomma motgångar. När det går lite emot, att man orkar ställa sig upp och köra på igen. Det klart att de har talanger när det kommer till att behandla en fotboll eller de har vissa fysiska attribut, säger Källström och fortsätter.
– Men den riktiga talangen, det som gör att det är de 26 spelarna som sitter i det där rummet är för att när det går emot så har de orkat kämpa sig tillbaka.
När Ken Sema var ung och tittade på landslaget hade han inte många spelare med invandrarbakgrund att relatera till. Nu hoppas han att vara en inspiration för andra.
Att jag är här idag, jag tror det handlar om inkludering.
TT:s Lasse Mannheimer frågade:
Hur ser du på kraften i ett svenskt fotbollslag för att representera alla människor i Sverige?
– Det är väldigt stort. Jag har en plattform som kanske inte många har. Att jag är här i dag, jag tror det handlar om inkludering. Att många i Sverige som ser ut som jag förstår att det är möjligt. Om jag kan, så kan andra. Jag tycker att det är viktigt och det ger någonting.
– När jag var liten kollade jag på landslaget. Då var det Henke Larsson, då var det Zlatan som såg mest ut som en själv i det perspektivet. Så absolut, det är viktigt.
– Men i slutet av dagen handlar det inte om mig, det handlar inte om dig, det handlar om Sverige. Och vi vill göra det så bra vi kan för landet.
Spelarna vet att det måste spela bättre än någonsin för att kunna hota Frankrike.
På vägen dit har fotbollslandslaget lyckats samla folk i Sverige på ett sätt som få klarar.
Spelarna vill göra allt de kan för alla där hemma. Och bilderna de sett av hur folk samlats på torg och arenor för att följa matcher på nätterna – det har verkligen gjort något med och för laget.
På den sista pressträffen i Frisco sade Viktor Gyökeres:
–Vi är extremt tacksamma för allt stöd därhemma. När man ser hur många som sluter upp och kollar på matchen, det känner vi när vi går ut på planen.
Läs mer:
Kritik mot gräset där Sverige ska spela
Slutspelet klart: Iran ute efter sista sekunden-mål
Johan Esk: Stjärnorna står rätt och skapar tidernas mest lysande VM