Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Att en örn skulle bli sommarens trätoämne var onekligen oväntat. Men så läste ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin en text som han ansåg så intellektuellt andefattig att han fick ont i främre pannloben. På Svenska Dagbladets kultursidor hade nämligen Anders Q Björkman (2/7) dristat sig till att problematisera den estetiska inramningen under Bohlins framträdande vid det svenska Flygvapnets hundraårsfirande den första juli. Ministern talade framför Carl Milles ”Flygarmonumentet” på Karlaplan, ett monumentalverk vars väldiga bronsörn med stora utbredda vingar för Björkman (och många med honom) leder tankarna till Mussolini och ett fascistiskt stilideal.
I ett videoinlägg på X säger sig Bohlin vara besviken på journalistiken och ”den här kläggiga ankdammen där man alltid ska vantolka, fultolka, missförstå”. Och sedan gör han just det – vantolkar. Att, som ministern påstår, Björkman skulle ha hävdat att tyska politiker aldrig skulle hålla anföranden framför en örn stämmer inte (han refererade i sin ursprungliga text – som tidningen dumt nog ändrade efter ministerns utspel – till monument med ett nazistiskt bildspråk).
Örnen uppträdde minsann som heraldisk symbol redan i det tysk-romerska riket, säger Bohlin. Den finns som amerikansk symbol liksom i dagens tyska riksvapen – ergo, örnar, inklusive Milles, kan inte kopplas till fascism.
Ministerns inlägg fick snabbt vingar. Snart översvämmades sociala medier av ett sammelsurium av bilder på Unga Örnar, Kungsörnens mjölpaket och ännu mer örnheraldik. Ett antal högerpublikationer framförde likartade argument, nämligen dessa: Många länder har örnar i sina riksvapen och på sina flaggor. Örnen med sitt hakkors blev en nazistisk symbol först några år efter att Millesskulpturen togs fram. Mussolinis örnar var få på 1920-talet. Enda kopplingen till Milles är ett gemensamt antikt bildspråk. Och de upprepar Bohlins fultolkning, att Björkman hävdat att tyskar inte håller tal framför örnar. Källkritik much? Förmågan att läsa symboler och monument tycks också vara skral.
Antiken är alltså inte neutral – dess symboler kan både brukas och missbrukas
Offentlig konst är mer än sina motiv. Det är sammanhanget, platsen, stilen, referenserna, konstnärens vision, monumentets historia, hur det uppfattats, erinrats och fortsatt betraktas som tillsammans skapar dess mening. För att ta ett närliggande exempel: romerska fasces (spöknippen) fungerar som fascistisk markör när de framträder bredvid Mussolini, men ingen skulle komma på tanken att läsa Lincolnmonumentets eller representanthusets fasces fascistiskt – i dessa sammanhang symboliserar de den amerikanska republiken, vars politiska idé hämtades från den romerska. Antiken är alltså inte neutral – dess symboler kan både brukas och missbrukas.
Örnen då? Alltså, nazisternas örnar var inte desamma som det tysk-romerska rikets. Inte heller har den nordamerikanska vithövdade rovfågeln mycket gemensamt med fascisternas. Dessutom blickar den amerikanska högerut, mot sin olivkvist, en fredssymbol, snarare än mot pilarna i dess vänstra klo. Så har också Trumpstyret nyligen kritiserats för att i diverse sammanhang ha slopat olivkvisten, stiliserat fågeln och vänt örnblicken vänsterut. En örn kan alltså som alla symboler betyda olika saker beroende på uttryck och sammanhang. Ska man verkligen behöva påtala det?
Med Mussolini kom den under 20-talet att särskilt förknippas med bilden av den maskuline hjältepiloten och flygets nyvunna teknologiska framsteg
Örnen ingick faktiskt tidigt i såväl det fascistiska som det nazistiska bildspråket. Med Mussolini kom den under 20-talet att särskilt förknippas med bilden av den maskuline hjältepiloten och flygets nyvunna teknologiska framsteg. Detta betyder förstås inte att Milles hämtat inspiration från specifika fascistiska örnar. Däremot signalerar ”Flygarmonumentet” en fascistisk estetik, man får krumbukta en hel del för att förneka det. Därför har den också i perioder varit en samlingsplats för nazister och av samma anledning har den mötts av kritik. Hur ett monument ska tolkas handlar inte enbart om tillblivelsens idé utan också om dess historia.
Och så har vi konstnären själv, Milles, som hyllade Mussolini och Hitler, ”den renande elden”, för att de ”städade upp”. Konstvetaren Eva Nodin nyanserar förtjänstfullt i ”Tusen möjligheters rike” Milles nazistvurm. Inte desto mindre avslöjar Milles brevskrivning, som biografiskrivaren Erik Näslund framhållit, en hållning som ofta blottlägger grov antisemitism. Milles tog inte heller avstånd från Nazityskland efter kriget. Också hans konstsyn stämde väl överens med Hitlers; han var till exempel överförtjust över förbudet mot Entartete Kunst.
Mera Milles: ingen skulle ha reagerat om ett tal hållits framför hans Poseidon eller Solglitter, båda tidlösa och samtidigt egenpräglade konstverk. Återigen, det är sammanhanget som gör tolkningen. Att ministern utan skrupler medverkar i diverse ytterhögersammanhang bidrar ytterligare till den bilden.
Det är faktiskt rätt underhållande. Men skrattet fastnar i halsen när man betänker att han genom sitt inlägg (återigen) skapat ett drev mot en enskild journalist
Bohlin verkar ha svårt att släppa örnen fri. Så postade han på torsdagen en bild på en massa heraldiska örnar i diverse vapen och flaggor ”för kulturredaktionernas sommarsjälvstudier”. Det är faktiskt rätt underhållande. Men skrattet fastnar i halsen när man betänker att han genom sitt inlägg (återigen) skapat ett drev mot en enskild journalist – kanske upphöra med det om man inte vill förknippas med totalitära rörelser? Riktigt obehagligt blir det när man tar del av mobbarhögerns kommentarer på X. Så beskriver exempelvis den tidigare moderate riksdagsmannen Hanif Bali misshagliga kulturjournalister som ”ordbajsande värdelösa fittor”. Värdigt, verkligen.
Jag instämmer inte i Björkmans hela argumentation. Det behöver man inte. Dess läsning kan diskuteras, debatteras och kritiseras. På samma sätt uppskattar jag den konstkunnige Mårten Arndtzéns exposé över monumentets tillkomsthistoria och fundamentets reliefer på högersajten 100% (4/7), trots att jag har invändningar mot delar av tolkningen.
Det är liksom inget konstigt att tycka olika. Problemet är att vi har en minister för civilt försvar som återkommande underblåser misstron mot traditionella medier och en devot höger med oförmåga att se nyanser och att läsa innantill. Som Bohlin sade i den där videon: ”Det är så dumt och det är så andefattigt.”
