Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Årets valrörelse är lite speciell. Med sex veckor kvar till valet har den inte riktigt fått vare sig form eller färg. De stora frågorna från valet 2022 hänger sig kvar – brott, straff, energi, ekonomi – men ingenting griper tag på samma sätt.
Då går SD-ledamoten Richard Jomshof och kallar Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg för quisling, landsförrädare, och valrörelsen får tag i något. En ny, hetsigare ton. I en mylla fattig på sakpolitiska konflikter är det just den typen av provokationer som lättare gror.
”Min förhoppning är att vi inte går in i quisling-valet”, kommenterar valforskaren Henrik Ekengren Oscarsson vid Göteborgs universitet.
Ingen tjänar på att politiker kallar journalister eller politiska motståndare för landsförrädare, och just i denna valrörelse – allra minst statsminister Ulf Kristersson (M) och hans tilltänkta ministerkollega Jimmie Åkesson (SD).
Tidöregeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna har den senaste mandatperioden ägnat energi åt att utstråla både handlingskraft och regeringsduglighet. ”Den vuxne i rummet” är det av Ulf Kristerssons uttryck som faktiskt lyckats etsa sig fast.
Men någon som också varit framgångsrik är just Richard Jomshof.
Under Nato-processens mest intensiva läge eldade han på stämningen med sina numera bevingade ord om koraner och att ”elda hundra till” för att provocera Turkiet. I valrörelsens slutskede gör han ny entré och tvingar upp Jimmie Åkesson till Ulf Kristerssons kontor för en reprimand.
Provokationen leder till jubel i de egna leden, men problemet för Tidöpartierna är att de är i skriande behov av väljare på andra sidan blockgränsen. De kommande veckorna kräver en närmast historisk återhämtning för att säkra ännu en valseger.
Och när Tidösidans krishantering av det politiska storbråket nu rullar ut, påminner den mindre om ett vuxet samtal och mer om whataboutism: Men du då! översatt till ren skolgårdssvenska.
SD:s presstjänst pekar på gamla blogginlägg från Aftonbladets ledarsida, Richard Jomshof tuffar på och beskyller även S-ledaren Magdalena Andersson för landsförräderi, Jimmie Åkesson ropar ”krokodiltårar!”. Inte ens Ulf Kristersson håller sig från att påpeka att det minsann skrivits ett och annat på Aftonbladets ledarsida genom åren.
Men statsministerns problem är egentligen ett annat. Under hela mandatperioden har Kristersson gjort sitt bästa för att framställa samarbetspartiet Sverigedemokraterna i god dager. SD är enligt Ulf Kristerssons ett mer seriöst parti än förut, som även har förändrat sin retorik.
”Det fanns något ominöst med talet om landsförrädarna. Vid vissa tillfällen, inte sällan i offentliga sammanhang, infogades illa understuckna hot. Man talade vagt om att ansvar skulle komma att utkrävas.” Så skriver forskaren Tony Gustavsson i Sverigedemokraternas vitbok där ett helt avsnitt ägnas ”landsförrädarna”, en central del av partiets ideologi historiskt.
Med bara veckor kvar till valet gör Richard Jomshof sitt bästa för att motbevisa sin statsminister.
Och med tanke på att samme Jomshof snart släpper en bok om islam på Jimmie Åkessons förlag – med tillhörande valturné – kan detta bara vara början på Ulf Kristerssons problem.
