Så fick då även Sverige en valfuskdebatt. Förmodligen var det oundvikligt. Studier visar att desinformationskampanjer tilltar i samband med val och att ett centralt mål är att angripa de organ som administrerar val. Det hör numera till vanligheterna att valresultaten ifrågasätts i demokratier världen över. Ofta följs ifrågasättandet av ett krav på omval.
Experter talar om en global kris för tilliten till valsystemet. Man har konstaterat att det i många demokratier föreligger ett glapp mellan hur tillförlitligt ett system är och hur pass stort allmänhetens förtroende för systemet är. Mest oroande är glappet i ett antal länder i Sydamerika, som Brasilien, men även andra länder sticker ut, däribland Rumänien och Taiwan.
Inte oväntat hör även USA till dessa länder. Trumps lögner om presidentvalet 2020 har medfört att en majoritet av republikanska väljare inte längre litar på det amerikanska valsystemet. Att förtroendet är lågt i Brasilien är en konsekvens av att Jair Bolsonaro kopierade Trumps strategi efter valförlusten i oktober 2022. Även då ledde lögnerna till att tumult utbröt och att byggnader stormades, inklusive kongressbyggnaden.
I Sverige är förtroendet för valsystemet generellt högt. Enligt en undersökning (Statsvetenskaplig Tidsskrift, nr 4 2023) från valrörelsen 2022, tar en majoritet av svenskarna helt avstånd från påståendet att det förekommer oegentligheter vid rösträkningen (54-58 procent). Runt 10 procent anser dock att oegentligheter är vanliga. Enligt forskarna korrelerar misstron med en starkt konspiratorisk mentalitet, sympatier med Sverigedemokraterna och användning av högeralternativa medier.
Hur pålitligt ett valsystem än är förekommer incidenter. En del av det som sker kan vara brottsligt, annat befinner sig i en gråzon av slarv och brott mot normer, till exempel normer för hur man beter sig utanför eller i en vallokal. I en välfungerande demokrati utreds det hela grundligt och mått och steg tas för att åtgärda eventuella svagheter. Under tiden avstår politiker och opinionsbildare från att dra långtgående slutsatser.
Det som sker i många av världens demokratier sedan ett decennium tillbaka är något annat. Rapporterade incidenter lyfts omedelbart fram som bevis på utbrett valfusk. Man väntar inte på att händelserna utreds utan drar snabbt en slutsats om systemet som helhet. Kampanjer dras igång på sociala medier, ledande opinionsbildare ger budskapet legitimitet, misstron breder ut sig och krav på omval ställs.
Under valhösten har vi sett exempel på detta även i Sverige. Mathias Cederholm på Alle Fonti har dokumenterat händelseutvecklingen (Magasinet Konkret, 3/10). Den 21 september offentliggjorde polisen i Borlänge en förundersökning om misstänkt otillbörlighet vid röstning. Mellan den 20 och den 28 september accelererar utvecklingen. Nu handlar det inte längre om ett enskilt fall i Borlänge, utan misstankar riktas mot svensk-somalier som grupp. Den 21 inleder SD-knutna tankesmedjan Oikos kampanjen ”Omval 2026”. Under samma period publicerar SvD:s ledarskribent Peter Wennblad uppgifter från anonyma röstmottagare i Järva om gruppröstning och organiserad påverkan. Det hela exploderar på sociala medier och överklaganden börjar strömma in till Valprövningsnämnden, drygt 15 000 (att jämföra med 400 efter valet 2022).
Samtidigt sprids i digitala miljöer internationellt en berättelse om Sverige som ett förlorat land, i fokus står påståenden om valfusk. Svenska institutet rapporterar att tunga konton i migrationskritisk miljö med miljoner följare driver trafiken (SR, 3/10).
I dagsläget pågår granskningar av olika slag. Till en del handlar det om incidentrapporter, drygt 5 000, det vill säga rapporter som skickats in av valadministrationen själv till Valmyndigheten som har till uppgift att identifiera störningar och bedöma hur väl valet genomförts i landet. Från och med i år är sådan rapportering obligatorisk vilket medfört att antalet ökat kraftigt. Journalisten Victor Pressfeldt har byggt upp sajten Valkoll där han analyserat rapporterna. Exempel på incidenter är valsedlar som flyttats runt (vilket enligt Pressfeldts analys främst gynnat SD), kampanjarbete vid vallokaler och rapporter om gruppröstning. I de 21 rapporter som nämner ett parti i samband med gruppröstning är det Kristna familjepartiet och SD som nämns flest gånger. Inget i rapporterna visar på organiserat fusk enligt Pressfeldt.
Inget i rapporterna visar på organiserat fusk enligt Pressfeldt
Sedan är det de överklaganden som kommit in till Valprövningsnämnden. Dessa ska nu utredas, bland annat begär nämnden in yttranden från Valmyndigheten. Om felaktigheter upptäcks som skulle kunna ha påverkat valresultatet kan det bli fråga om omval i den relevanta valkretsen. Vad gäller polisutredningarna har de flesta av de 110 anmälningarna lagts ned, men den 9 oktober pågick fortsatt förundersökningar i 23 ärenden. Huruvida något brott ägt rum vet vi alltså inte än.
När anklagelser om valfusk börjar spridas har det normalt föregåtts av försök att så tvivel. Trump ifrågasatte valsystemet redan inför presidentvalet 2016, eftersom han räknade med att förlora mot Hilary Clinton, och i april 2020 började han sprida lögner om poströstandet. I Brasilien spreds falska påståenden om landets elektroniska röstsystem både före valet 2018 och valet 2022.
Inför det svenska valet 2018 diskuterades valfusk flitigt på sociala medier. SD skapade då en Facebookgrupp där man kunde rapportera valfusk och på Flashback startades en tråd för att samla historier om fusk. Budskapet spreds att om SD inte blir det största partiet är det bevis för att det fuskats. Inför valet 2022 bubblade det ordentligt. Enligt Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, förekom en diskussion om valfusk på flera av de stora sociala medieplattformarna. SD:s Richard Jomshof hävdade att valet skulle kunna avgöras av valfusk. Det hela lugnade ned sig när valresultatet blev känt.
I år blev alltså valresultatet ett annat. Strax efter valet, den 17 september, registrerades sajten Ett folk där människor uppmanades att rapportera valfusk och skriva under ett krav på omval (vilket över 160 000 personer gjort). Detta skedde alltså innan förundersökningen i Borlänge inleddes. Som Expo (1/10) visat är mannen bakom sajten en opinionsbildare som under flera år spridit proryska och högerextrema narrativ.
Att anklagelser om valfusk kommer just från populistiska aktörer hänger samman med den syn på folkviljan som är populismens kärna. Man tänker sig folkviljan som något enhetligt snarare än som uttrycket för tillfälliga majoriteter. Inom högernationalistisk populism antar denna enhetliga folkvilja dessutom en etnisk dimension, som ett uttryck för de sanna svenskarna (eller ungrarna, eller amerikanerna, etc). När inte det sanna folket vinner val, då har det inte gått rätt till.
Dessa idéer har sedan vävts samman med talet om valboskap och klanröstning. Det tämligen explicita antagandet är att vissa grupper saknar förmågan att fatta självständiga beslut. Att Vänsterpartiet vann stort i utanförskapsområden har tagits som intäkt för att väljarna i dessa områden är okunniga och röstar på basis av grupptillhörighet. Som många påpekat finns det en alternativ hypotes: att dessa väljare haft sina egna intressen i åtanke när de röstade.
Är det då inte ett problem om människor i en demokrati är okunniga om samhället och politiken? Självklart. Demokratin förutsätter hyfsat kunniga medborgare, det är just ett av skälen att utbildning, folkbildning och fria medier är helt avgörande. Men det gäller förstås alla väljare – både invandrare med låg utbildning och svenskfödda män som baserar sina politiska övertygelser på högerextrem propaganda på sociala medier.
Läs mer:
Vesna Prekopic: Grupptrycket i Järva är givetvis ett demokratiproblem
Qaisar Mahmood: Den etnifierade valrörelsen är inte väljarnas fel