Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det tog 18 månader av förhandlingar mellan Moskva och Damaskus för att nå ett avtal om de ryska militärbaserna i Syrien. Frågan har varit extremt laddad, eftersom det var just från dessa baser som Ryssland hösten 2015 ingrep i Syriens inbördeskrig och med sina terrorbombningar försökte hålla diktatorn al-Assad under armarna.
När den islamistiska rebellgruppen Hayat Tahrir al-Sham – under ledning av Ahmed al-Sharaa – jagade bort al-Assad i december 2024 stod det klart att Putin åkt på en geopolitisk käftsmäll. Att Ryssland inte förmådde ingripa för att rädda sin viktigaste allierade i Mellanöstern berodde delvis på att alla militära resurser kastats in i det storskaliga anfallskriget mot Ukraina. Det var en svår prestigeförlust för Putin och ett hårt slag mot hans stormaktsambitioner.
Diktatorn al-Assad flydde till Moskva med sin familj och det iranska revolutionsgardets elitsoldater hade lämnat Syrien tillsammans med shiamuslimska milismän från libanesiska Hizbollah.
Den nya regimen i Damaskus, ledd av den forne rebelledaren al-Sharaa, förklarade att det krigsdrabbade och splittrade landet skulle helas.
Utrikespolitiken ändrade riktning: Medan al-Assad stödde sig på Ryssland och Iran, satsar al-Sharaa på nära förbindelser med Turkiet och de sunnimuslimska monarkierna vid Persiska viken och förbättrade relationer med väst. Det har gett utdelning: USA är på väg att stryka Syrien från listan över länder som stödjer terrorism.
En symbolfråga var vad som skulle hända med Khmeimim, flygbasen, och Tartus, den enda ryska flottbasen i Medelhavet, som etablerades av Sovjetunionen redan i början av 1970-talet. De flesta trodde att baserna snart skulle tvingas att stänga.
Till en början rådde viss oklarhet, och det förekom uppgifter om att Ryssland redan börjat dra bort all militär från Syrien, inklusive ubåtar och stridsflygplan. Samtidigt inleddes trevande överläggningar mellan Moskva och de nya ledarna i Damaskus. Ryssland hade trots allt några förhandlingskort; främst att Syrien är beroende av rysk olja.
I oktober 2025 begav sig Ahmed al-Sharaa till Moskva, där han för första gången träffade Putin. Den man som i Moskva stämplats som terrorist mötte mannen som varit delaktig i hundratusentals syriers våldsamma död under 13 års krig. Båda ledarna förklarade sig redo för en ”nystart” och förhandlingarna om militärbaserna tog fart på allvar.
Och nu har parterna enats om en avsiktsförklaring om baserna, som dock inte är helt lätt att uttolka. I avtalet heter det att de ”civila anläggningarna” i Khmeimim och Tartus gradvis ska återlämnas från Ryssland till den syriska staten.
Ryssland får kvar ett fotfäste, som dock inte innebär ett potentiellt hot mot regeringen i Damaskus
De militära delarna ska däremot omstruktureras till ett gemensamt ryskt-syriskt träningscenter, men vad det betyder är inte helt klart. Det är uppenbarligen en kompromiss, som betyder att Rysslands militär reduceras, men inte helt tvingas bort från sin bas i Medelhavet. Ryssland får kvar ett fotfäste, som dock inte innebär ett potentiellt hot mot regeringen i Damaskus.
Även om uppgörelsen med Moskva innehåller en del oklarheter – till exempel hur mycket rysk militär som blir kvar i Syrien – markerar den en ny verklighet i Mellanöstern, med ett starkt minskat inflytande för Ryssland.
Läs mer:
Hårt slag mot Rysslands strategiska intressen