Vid Västanfors Herrgårdsmuseum i utkanten av Fagersta går en bro över Strömsholms kanal. Ett blått rep – som det går att svinga sig i – hänger i ett träd vid sidan om det svalkande vattnet.
Här brukade Liam Nebel bada och skratta med vänner förra sommaren.
– Vi var där hela tiden. Vi hoppade från bron. Mest tyckte han om att fiska. Vi fick abborre och någon gädda, berättar en 15-årig Fagerstakille som lärde känna Liam Nebel via bonussyskon i det familjehem där 18-åringen blev placerad för drygt två år sedan.
Men den här sommaren var det annorlunda.
– Vi hejade på honom på stan men då drog han sig undan och verkade helst vilja vara ensam, säger 15-åringen.
Liam Nebel är nu misstänkt för mord och mordförsök efter skolattentatet på Brinellskolan i Fagersta i fredags. Beväpnad med ett svärd misstänks han ha huggit ihjäl en 17-årig flicka och skadat tre pojkar, varav två allvarligt.
I sommar har Liam Nebel haft ett kortare feriejobb i köket på en av kommunens skolor. Han har bott själv i en egen lägenhet dit han flyttade i våras efter att han fyllt 18 år.
Enligt uppgift till DN har han under sommaren flera gånger träffat familjen som han tidigare bodde hos.
Då reagerade de inte på något ovanligt i hans beteende, men förstod att något var allvarligt fel när de i fredags fick ett sms. Det var Liam Nebel som skrev ”tack för allt”.
Domstolshandlingar som DN har tagit del av vittnar om en barndom präglad av våld.
I mars förra året tog Liam Nebel själv strypgrepp på en annan elev och slog honom i magen och huvudet. Han dömdes för misshandel till ungdomsvård.
En person med insyn berättar för DN att familjehemsföräldrarna visat oro för hans psykiska hälsa. Innan han fyllde 18 år ska de ha sökt hjälp hos barn- och ungdomspsykiatrin i Fagersta, men fått till svar att han är fullt frisk och bara har ett vanligt tonårsbeteende.
Klasskamrater vittnar om en ung man med växlande humör. Ibland tyst och dämpad men oftast glad. Som dagen före skoldådet.
– Han kom fram till mig så glatt på morgonen och frågade om en snus. Han var helt vanlig, ”Hej Thea, har du en snus”, berättar Thea Pihlström.
Hon går andra året på Brinellskolans byggprogram och läste teoretiska ämnen tillsammans med Liam Nebel i ettan.
– Jag har aldrig varit mer förvånad i hela mitt liv. Att han gör något sådant här, det hade jag aldrig kunnat tänka mig, säger hon.
Spencer Engvall och Isabell Westlund är klasskompisar med Liam Nebel i årskurs två på elprogrammet.
De har också svårt att förstå det som har hänt.
– Det känns bara så konstigt. Som människor visar sig vara behöver de inte vara i verkligheten. Det väcker oro och tankar om det går att lita på andra, säger Spencer Engvall.
Under måndagen fick gymnasieeleverna möjlighet att samlas med sina klasser på kriscentret i Risbrohallen.
När de yrkesförberedande klasserna från el-, bygg- och fordonsprogrammen kom dit på eftermiddagen var stämningen extra dämpad. Många föräldrar skjutsade dit sina ungdomar. Vänner höll om varandra och grät.
Thea Pihlström ska snart ta bussen hem. Men först går hon till minnesplatsen ett stenkast från Brinellskolan för att tända ett ljus i havet av hyllningar till den 17-åriga flickan.
En rosa tändare. Ett gravljus av plast.
Vad hoppas du att skolan gör nu?
– Jag hoppas att skolan ska börja samarbeta mer och bättre med socialtjänsten och hålla koll på elever som har ett förflutet. Det här ska egentligen inte kunna ske.

