Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
”Alla mina bokstäver” heter Carina Bergfeldts nya dokumentärserie för SVT och de mest påtagliga av de bokstäverna är inte oväntat a, d, h och d. Hennes serie om dödsstraffet i USA var nyanserad, så inför den nya dokumentären är jag förväntansfull. Är det nu vi ska få syn på adhd-diagnosens komplexitet? Få höra experter fördjupa sig i de dilemman som finns kring medicinerna?
Nej, det vi får är något som liknar en influerarproduktion, fast föråldrad. En berättelse som på flera sätt är snarlik reklamen för adhd-medicin som den såg ut för tio eller tjugo år sedan, när ämnet adhd var mer svart-vitt.
Narrativet är identiskt med det jag hittade i det marknadsföringsmaterial jag granskade i min bok ”Störningen”: En huvudperson med svårigheter i skolan, skuldtyngda föräldrar, kraschade relationer, självförakt, gråt – och så: diagnos, piller och lättnad. Ibland rentav fröjd.
Branschens marknadsföring av diagnosen tas inte upp. Inte heller den stora och alltmer kritiserade utredningsindustrin – vi får veta att Bergfeldt utreds av ett privat bolag, men det nämns mest som ett tips på hur man kan runda köerna till psykiatrin. De oundvikliga biverkningarna av medicinen, som höjt blodtryck och höjd puls, nämns inte heller. Den enda negativa effekt som diskuteras är överaktivitet. Bergfeldt till och med rensar ogräs hos sin mans exfru.
Vi får veta att Bergfeldt utreds av ett privat bolag, men det nämns mest som ett tips på hur man kan runda köerna till psykiatrin.
En kritisk röst hörs. Den kommer från den danska antropologen Alexandra Jønsson som sätter ljuset på överdiagnostisering. Dokumentärserien kan trigga en social smitta, varnar hon – den kan leda till en tsunami av människor som tänker ”Jag har också adhd.”
Känslan serien förmedlar är att ja, så kan det bli, och det vore positivt. Den brittiske adhd-poddaren Alex Partridge, som medverkar i flera avsnitt, avfärdar problemet med överdiagnostisering genom att hänvisa till en studie från University of Cambridge som han säger visar att adhd fortfarande är underdiagnostiserat. Den studien, ser jag när jag kollar, handlar endast om Storbritannien.
Och: Ett antal av forskarna som medverkar redovisar jäv. De har på olika sätt samarbetat med läkemedelsbolag, bland dem Takeda som tillverkar adhd-medicinen Elvanse, en storsäljare i Sverige. Av vad jag kan se också just den rosa-vita kapsel som Bergfeldt själv tar när hon har fått sin diagnos.
Att läkemedelsbolag sponsrar adhd-forskare är vanligt. I min research för ”Störningen” kunde jag konstatera att av 50 svenska adhd-experter hade 24 tagit emot pengar från medicintillverkare. Men det finns alltså många experter som klarar sig utan den sponsringen. De får bara inte medverka lika ofta i medierna, eftersom de inte har de ekonomiska resurserna att marknadsföra sig som varumärken.
I min research kunde jag konstatera att av 50 svenska adhd-experter hade 24 tagit emot pengar från medicintillverkare.
En expert som återkommer genom hela ”Alla mina bokstäver” heter Lotta Borg Skoglund och presenteras som ”överläkare psykiatri”. Hon är en medieälskling som ofta får uttala sig om adhd hos flickor och kvinnor. På så vis har hon blivit vad som i läkemedelsbranschen kallas en key opinion leader, en expert som driver opinionsbildningen kring en diagnos.
2023 tvingades hon lämna Läkemedelsverkets vetenskapliga råd på grund av jäv. Verket menade att hennes engagemang i det egna bolaget Letterlife gjorde att rådets saklighet och opartiskhet kunde ifrågasättas. Hon hade då också redogjort för en rad samarbeten med läkemedelsföretag, bland annat just Takeda. Hennes framgångsrika utredningsbolag Smart Psykiatri kritiserades tidigare i år av IVO för en mängd brister. Inget av det tas upp i serien.
Hennes framgångsrika utredningsbolag Smart Psykiatri kritiserades tidigare i år av IVO för en mängd brister. Och 2023 tvingades hon lämna Läkemedelsverkets vetenskapliga råd på grund av jäv. Verket menade att hennes engagemang i det egna bolaget Letterlife gjorde att rådets saklighet och opartiskhet kunde ifrågasättas. Hon hade då också redogjort för en rad samarbeten med läkemedelsföretag, bland annat just Takeda. Inget av det tas upp i serien.
Efter en annan intervju med Lotta Borg Skoglund, i Sveriges Radio 2024, mejlade jag redaktionen och frågade varför man inte nämnde att hon också är företagsledare och sponsrad av läkemedelsindustrin. Då fick jag svar att man inte kände till detta. På grund av nedskärningar på redaktionen hade man inte hunnit kolla upp Borg Skoglund. Det får mig att undra: Har SVT haft tid att kolla?
SVT hade chansen att göra en djuplodande serie om de målkonflikter diagnosen adhd tydliggör i dag.
Till exempel: Hur ska man som en liten, stressad människa tänka kring biverkningarna när man känner att man behöver medicin för att hantera sitt vardagsliv? Vad betyder det att så många numera söker psykiatrisk hjälp för att bli av med sina diagnoser? Och hur ska vi se på det faktum att en hög andel diagnoser kan bidra till att ett land får högre produktivitet och tillväxt? Det hade blivit en angelägen dokumentär, utifrån dagens kunskapsläge och med experter som står fria från läkemedelsindustrin.
Läs fler texter i DN på ämnet adhd.