Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Nu när Dolly Parton är borta återstår musiken förstås, men också det monument hon byggt åt sig själv i Tennessee – Dollywood.
Enkelt beskrivet är det ett amerikanskt nöjesfält, men också ett slags Dolly Partonskt mikrokosmos. Här finns det berg- och dalbanor och andra åkattraktioner för hela familjen, men framför allt ett försök att på ett väldigt amerikanskt sätt gestalta den plats och den kultur som format Dolly Parton. Dollywood är som en kombination av Gröna Lund och Skansen skulle man kunna säga, beläget vid kanten av Smoky Mountains och mitt i Appalachernas mest hänförande natur. De otillgängliga, böljande bergen med sina trånga dalgångar, vindlande vattendrag och sin brokiga historia.
I det här området levde Amerikas urbefolkning som jägare och samlare. Arkeologer har hittat spår som tyder på mänsklig närvaro i landskapet för så länge sedan som 12 000 år före vår tideräkning. De första spanska upptäckarna kom under 1500-talet och de första kolonisatörerna kring mitten av 1700-talet och ungefär hundra år senare hade urbefolkningen mördats eller trängts bort. Små jordbruk etablerades av europeiska invandrare, sedan kom den storskaliga skogsindustrin och inte minst kolgruvorna. Men, parallellt med detta också ett inflöde av turister som ville se landskapet och uppleva naturen.
Det var i den här kontexten Dolly formade sin artistpersona
Dollys hemtrakter blev därför tidigt mytologiserade och betraktade som särskilt autentiska i den stora amerikanska berättelsen. Det gällde kanske särskilt musiken. I någon mån hade den uppstått organiskt, som en följd av mötet mellan den brittiska folkmusiken, de afrikanska slavarnas musik och de religiösa hymnerna folk sjöng i kyrkorna. Även instrumenten kom från olika håll. Banjon har sitt ursprung i Gambia, dulcimern i den norska bordsharpan ”langeleik” och fiolen kom från Italien och de högre samhällsskikten. Men musiken uppstod också i den kulturella isoleringen, fattigdomen och de lokala samhällenas behov av särart.
Genom den tidiga turismen cementerades det unika och skapade en självmedvetenhet bland utövarna.
Det var i den här kontexten Dolly formade sin artistpersona. Den där flickan från landet, uppvuxen i traditionen, från den barnrika familjen i bergen.
Barndomsmiljöns alla praktiker finns representerade i Dollywood. Där finns smedjan, kvarnen, bageriet, bymarknaden och bluegrassbanden. Där finns en replika av den kyrka hon gick till som barn, och inte minst en kopia av den stuga i Locust Ridge där hon växte upp i tillsammans med sina föräldrar och elva syskon. Komplett med grånade bräder, en stor veranda och ett kök med en kamin och väggar tätade med tidningspapper och sidor ur gamla postorderkataloger. Den är Dollymytologins heliga graal. Stugan framstår som uråldrig och hämtad från 1800-talet trots att Dolly växte upp under femtiotalet, när amerikanerna levde i atomåldern, åt tv-middagar och körde bilar som såg ut som rymdskepp.
Ja, Dolly Parton kom som från en annan tid och en annan plats. Det spelar liksom ingen roll om den var verklig eller inte.
Kring parken ligger stora hotellkomplex där de tre miljonerna årliga besökare bor på ”Dolly’s Dream More Resort” eller ”Dolly’s Heartsong Lodge” i samband med sina besök. Där, och i de Dollymuseum som också finns på Dollywood, exponeras den andra sidan av Dolly Parton – den glittriga, glamourösa och gränslösa amerikanska urmodern. Den som trots att landet blivit alltmer polariserat lyckades samla alla vid sin barm.
Längs motorvägarna ser man bergens blå konturer bortom reklamskyltarna. En gång i tiden skapade det här landskapet Dolly Parton. Men i dag är det nog hon som gjort platsen till vad den är och kommer att vara i framtiden.
Läs mer
Countrylegendaren Dolly Parton har gått bort
Martin Jönsson: Dolly Parton lät sig aldrig ägas