Huset ligger där det enda trädet på flodbädden står kvar i Trishuli. Resten av träden, utom en avbruten stam, och grödor på alla odlingsfält slets loss från marken när vågen av sten, lera och vatten drog fram.
Laxmi Chalise står vid sitt hem, som hennes bror byggde med pengar som han tjänade som gästarbetare i Qatar. Här bodde hon med broderns familj och sin mamma.
Hon går ut i leran för att hon vill visa var hon befann sig när vågen kom. Och sjunker ned så djupt att det ser ut som att hon ska fastna med fötterna.
– Jag stod här och samlade gräs till min ko. Sedan sprang jag upp på vägen – och kon följde efter, säger hon.
Alla i hushållet klarade sig med livet i behåll. Men dagarna efter störtfloden har varit en mardröm. Tankarna mal i hennes huvud.
Ett tjockt lager av lera har lagt sig som ett pansar över ytterväggarna och på golvet inne i huset. Hon bor hos en släkting, men kommer tillbaka till sitt hus vid floden varje dag.
– Det är inte lätt att sova i andras hus, och hjärtat pumpar så hårt att jag inte kan somna, säger hon.
När Laxmi Chalise möter andra invånare upprepar hon ett och samma budskap:
– Vi kan bygga upp staden igen eller flytta, men snälla förlora inte hoppet – det är vad jag säger till dem.
– Och ni, säger hon vänd mot fotograf Anders Hansson och mig, är sända från himlen för att ge oss mer hopp i framtiden.
En man viskar i mitt öra att kvinnan framför oss är traumatiserad och behöver hjälp.
Hon erkänner att hon är rädd, och försöker förklara hur hon tänker:
– Vi behöver älska naturen, men vi måste också vara rädda för den. Om vi bara älskar naturen är det svårt att överleva. Ibland behöver vi ta ett steg tillbaka från naturen också, som vi har gjort nu.
På armébasen i närheten står läkaren Ram Thapa, som tillhör polisen, beredd att ta emot skadade som evakuerats med helikopter från isolerade platser norrut i floddalen. Sjukvårdspersonal kommer springande med en skadad man på en bår.
– Vi kommer att kunna hjälpa honom. Här har över 5 000 invånare passerat de senaste dagarna. De som har svåra skador flyger vi direkt till Katmandu. De andra får vård här på arméns fältsjukhus.
– Frakturer av olika slag är vanliga, fast mest av allt handlar det om en traumatisk stress, som drabbat väldigt många. Vi kan hjälpa till med rådgivning och samtal, säger Ram Thapa.
Men de flesta som klarade sig undan flodvågen tvingas bära minnet av händelsen själva, som Laxmi Chalise.
En av hennes grannar hade satt upp en skylt på fasaden innan naturkatastrofen slog till. Där står: Till salu. Folk som går förbi tittar nu till och skakar på huvudet. Vem vill köpa ett hus så nära stranden efter vad som hänt?
Några av dem som bevittnar förstörelsen har hört Nepals utrikesminister uppmana till en internationell kraftansträngning för att ta sig an klimatförändringarna. En kollaps av en glaciär tros ha utlöst flodvågen. Utrikesministern pekar på att Nepal är ett av de länder i världen som är värst drabbade av stigande temperaturer och att den här naturkatastrofen inte bara en nationell utan även en global angelägenhet.
Laxmi Chalise vet inte om hon kommer att flytta tillbaka till huset, om det någonsin går att bo i det igen.
– Men om det gror gräs här och det växer upp nya träd igen så kommer jag tillbaka. Jag behöver behålla min ko och då måste jag kunna ge den foder, säger hon.
Fakta.Katastrofen censurerad i Kina
● Över 900 människor har dödats i Nepal i katastrofen och över 4 000 saknas. Uppgifterna från Tibet är väldigt knapphändiga, inte minst för att kinesiska myndigheter har censurerat bilder och uppgifter om störtflodskatastrofen.
● Bilderna från övervakningskameror vid gränsstationen mellan Nepal och Kina, då en flodvåg spolade bort allt i sin väg, har setts över hela världen, men inte i Kina där de censurerats.
● En enda stillbild från katastrofen har visats i kvällssändningen i Kinas största nyhetsprogram på tv, enligt BBC.
Läs mer:
Firar sig ned med rep – letar överlevande i tunneln i Nepal
Aarati har förlorat både hem och hotell i störtfloden
Nya teorin: Det kan ligga bakom den förödande flodvågen