Vägen är avspärrad.
– De måste precis ha stängt den, nyss var den öppen, säger vår tolk Fadi.
När vi reser på Västbanken håller han hela tiden koll på vägarna i palestinska Whatsappgrupper, men saker förändras så fort att man inte säkert kommer fram ändå. Vi hade bokat en intervju i den kristna staden Taybeh, känd för Mellanösterns första mikrobryggeri, men dit kommer vi inte. Inte i dag.
Fyra år har gått sedan Israel fick sin mest högerextrema regeringskoalition någonsin. För tre år sedan genomförde Hamas sitt terrordåd mot Israel, det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen.
Det gav regeringskoalitionen, där bosättarrörelsen finns starkt representerad, en anledning att driva igenom alltmer hårdföra förslag. Israeliska bombflyg lade Gaza i ruiner i kriget som utbröt.
Stora militära operationer isolerade Västbanken. Allt fler bosättare flyttade in och bosättningar som tidigare varit illegala även i israeliska statens ögon ”godkändes” av regeringen.
Sedan började bosättare attackera.
Firas och Meliha sitter i trädgården till sitt stora stenhus i utkanten av Abu Falah, en by nordöst om Ramallah.
Huset, som de lät bygga och äntligen kunde flytta in i för två år sedan, ligger i slutet av en gata. Det är omringat av olivlundar och stenrösen. Men sedan några månader skyddas det av en hög mur, kantad av taggtråd.
– Första året här var det vackraste i vårt liv. Sedan byggdes utposten och då blev allt ett helvete, säger Firas.
”Utpost” kallas det när israeliska bosättare slår läger på palestinsk mark. Ibland sätter de upp några tält innan de flyttar in husvagnar eller bygger enklare skjul. Det händer att israelisk polis avhyser dem, men det är ganska sällsynt nu för tiden. Och de kommer alltid tillbaka.
Den senaste attacken inträffade bara några timmar innan vi kom till Abu Falah. Firas skulle som vanligt åka till jobbet och gick upp klockan 4 på morgonen. Han tittade på övervakningskamerorna och konstaterade att allt var lugnt.
Klockan 5 satte han sig i bilen och tryckte på knappen för att öppna det höga staketet. Då slog de till.
– De var maskerade och så många. De rusade in på gården och slog sönder rutorna till vår andra bil, några av dem började slå på min bakruta, säger Firas.
– Barnen blev skräckslagna. Vi bara skrek, säger Meliha.
Firas körde in med bilen igen och lyckades jaga ut angriparna från sin tomt. Men han är övertygad om att de kommer igen. Nästa gång är det kanske inte bara bilar som träffas av deras påkar. Han lät bygga sitt staket efter att tre personer dödades på vägen utanför, i en tidigare bosättarattack mot byn.
– Vi lade alla våra sparpengar på att bygga vårt drömhus. Nu finns det ingen glädje här längre, säger Meliha.
Går det inte att ringa polisen? Få våldsverkarna åtalade? Firas och Meliha skrattar bittert.
– Det finns ingen att ringa.
Våldet från bosättare är en ständig följeslagare på Västbanken. Den uppåtgående trenden har varit tydlig ända sedan den nuvarande regeringen tillträdde i december 2022 och sedan 2023 har minst 35 palestinier dödats av bosättare. FN-organet OCHA har i år dokumenterat i genomsnitt 6,6 bosättarattacker per dag som lett till personskador, egendomsskador eller bådadera – en siffra som är högre än något tidigare år i statistiken.
Varför är det ingen som gör något? Det är en politisk fråga. Palestinier kan inte försvara sig, då riskerar de att själva gripas. Israeliska soldater anklagas ofta för att tigande titta på – deras befälhavare lyder under regeringen och regeringen anser inte att det finns några problem. Ministrar talar ibland om ”en liten minoritet judiska extremister”.
– Jag var jätterädd. Mamma sa att jag skulle vara tyst och inte röra mig, säger 9-åriga Dana.
Hon sitter på en gunga utanför släktens hus i Silwad tillsammans med lillasyster Dima, 7. Gungan står i en liten trädgård som byggts i bergets sluttning. Samma berg som hundratals bosättare rusade nerför häromdagen.
– Vi hörde att de kastade sten mot dörren. Jag grät, säger Dana.
Danas och Dimas farfar tittar ut över vidderna som breder ut sig framför det stora huset.
– De slog sönder bilarna, men nio barn bor i det här huset. Min enda tanke var att hålla dem säkra.
Några hundra meter bort längs en skumpig grusväg bor fåraherden Smail Hafif i ett hus som klättrar upp mot ett berg. Han visar oss upp till sitt djurhägn. Här bodde fram till alldeles nyss över 40 får.
– Nu är det bara de här två kvar, säger Smail Hafif och pekar på en fårtacka och ett litet lamm.
Lammet var nyfött när bosättarna kom. Först tog de med sig henne också när de stal Hafifs boskap.
– Men hon var fortfarande kladdig av fosterhinnan, jag tror det var därför de slängde iväg henne och lämnade henne i ett dike, säger Smail Hafif.
Han och familjen flyttade hit till den lilla gården i Silwad för bara ett par år sedan. Han såg framför sig en stadig försörjning och ett enklare liv.
– Jag har inte ens betalat av min skuld för 18 av fåren. Jag har bara fem månader på mig och nu har jag ingenting, hur ska jag kunna betala?
Han har anmält till en palestinsk myndighet som hanterar israeliska övergrepp. Men den har redan så många ärenden liggande på kö att det kommer dröja innan den kommer till hans. Utsikterna för rättvisa bedömer den som små.
Det är olivsäsong. Oliver utgör stommen i det palestinska jordbruket.
Under de senaste åren har DN rapporterat om attack efter attack på såväl olivträd som olivplockande palestinska familjer. Förra året försökte vi ta oss fram till en familj som skulle få hjälp att skörda av utländska aktivister, men israelisk militär stoppade både aktivisterna och pressen och utropade olivodlingen till militär zon.
– De är kriminella, säger Hayat Rimawi.
Hon står i skuggan av de träd som ännu lever, intill sitt skövlade fadersarv. Tillsammans med släkt och bekanta försöker de rädda det som räddas kan av olivskörden i Beit Rima.
Israelisk militär har rensat ett område stort som tre fotbollsplaner på olivträd. Stora, uppslitna, blottade rötter ligger kvar.
– Jag är 56 nu. Jag minns när jag kom hit med min pappa när jag var liten och plockade oliver. Träden var enorma redan då, säger Hayat Rimawi.
Oliverna är inte helt mogna än, men Hayat och hennes släktingar plockar allt de kan ändå. Militären har hotat att återvända och röja undan de träd som ännu finns kvar. Orsaken är att ”terrorelement” kan gömma sig i skydd av växtligheten och utgöra ett hot mot en bosättning som ligger på andra sidan av en lummig dal.
– Vi är inte ens nära dem och det har aldrig varit något bråk här. Ingen vill någon något ont, vi vill bara få sköta om våra träd, säger Hayat Rimawi.
Hon blir gråtfärdig medan hon talar.
En bit bort, vid ännu en skövlad lund, står 75-åriga Nassar Rimawi. Han tittar på en avklippt gren full med gröna oliver som ligger på marken.
– Det är som att se sina barn växa upp och blomstra. Och så hugger någon ner dem när de är vuxna, säger han.
Plötsligt blir det oroligt i olivlundarna. Alla börjar snabbt packa ihop sina saker. Det sägs att militären är på väg tillbaka.
Ingen vet exakt hur många vägspärrar och blockerade vägar det finns på Västbanken och i östra Jerusalem, för antalet växer hela tiden.
I Jaba nordöst om Jerusalem har en genomfartsväg varit avstängd i tre dagar. Nu har den öppnats, men militären undersöker varje bil som passerar. Kön rör sig långsamt som gammal sirap.
Vi står och pratar med Jerusalembon Abu Nabil intill vägkanten.
– Det är kollektiv bestraffning, säger han.
Då stannar en militärbuss bredvid oss och en kvinnlig soldat hoppar ut och börjar skrika åt oss. Jag frågar soldaten varför vi inte får stå på en allmän gata.
– Palestinierna vill döda oss, fattar du det? De vill döda oss allihop och därför måste vi vakta varje by, vrålar soldaten.
Några dagar tidigare dödades en israelisk man vid en källa på Västbanken. En palestinier högg honom till döds. Därefter utförde en palestinsk man en ramningsattack vid en vägspärr inte så långt ifrån där vi står. En israelisk soldat skadades svårt.
– Det här är en militär zon nu. Försvinn! Kommer ni tillbaka så griper vi er, säger den kvinnliga soldaten.
Hon vet att hon har sin regering i ryggen. Den här veckan gjorde premiärminister Benjamin Netanyahu ett uttalande. Han var på plats i norr på den ockuperade Västbanken:
– Det är Israels försvarsmakt som kommer att kontrollera detta område. Det kommer inte att finnas någon arabisk armé väster om Jordanfloden. Vi etablerar samhällen här, fler än 104 stycken, samt många jordbruksanläggningar. Vi värnar om staten Israels säkerhet.
Tre dagar senare är vägspärren till Taybeh öppen igen. Madees Khoury, för övrigt Mellanösterns första kvinnliga ölbryggare, tar emot oss på gårdsplanen utanför sitt bryggeri.
– Ni kom fram till sist. De flesta gör inte det nu för tiden, säger hon och visar oss in.
Ölen från Taybeh är känd långt utanför Palestinas gränser. Det brukade vara fullt av turister här. Det är det inte längre. Först kom pandemin, sedan kom 7 oktober och därefter har den israeliska regeringen gjort allt för att kväsa allt företagande på Västbanken, anser Madees Khoury.
Hon pekar ut utposterna på kullarna runt omkring. Sju stycken finns det nu.
– I januari 2025 började den israeliska militären sätta upp grindar vid varje palestinsk stad och by på Västbanken. Sedan dess har de på måfå öppnat och stängt grindarna, samt upprättat vägspärrar, kontrollstationer och liknande. I praktiken använder över 3 miljoner palestinier 10 procent av vägarna nu, säger Madees Khoury.
Bosättarna får däremot röra sig fritt, säger hon. Sedan juli förra året har de attackerat Taybeh vid ett flertal tillfällen. Bland annat har de vandaliserat en kyrka och stulit boskap.
– Den israeliska regeringen ger grönt ljus till bosättarna att göra dess smutsiga arbete och att terrorisera oss i princip dagligen. Och det är vad de gör.
Madees Khoury visar oss till en nybyggd del av bryggeriet. Verksamheten ska expandera. Trots att friheten hela tiden krymper.
– Vi bygger ett nytt bryggeri som bosättarna kan ta, som min bror brukar skoja.
Hon suckar.
– Vi kan inte tänka oss att göra något annat. Under de senaste tre åren har situationen stadigt förvärrats. Det är förmodligen naivt, men jag tror att vi hanterar orättvisorna genom att försöka bygga en bättre framtid för nästa generation, på alla sätt som är möjliga.
Militären återvände till Beit Rima och skövlade ytterligare hundratals olivträd, efter DN:s besök. Den illegala utposten mittemot Firas och Meliha revs faktiskt av israeliska styrkor i början av oktober. Den håller redan på att återbyggas.
Fakta.Över 925 vägspärrar på Västbanken
● Sedan slutet av 2022, när den nuvarande regeringen tillträdde, har hundratals bosättningar legaliserats av Israel. De anses fortfarande vara illegala enligt internationell lag. Det planeras också för byggnation av tusentals nya hus på ockuperad mark. Den mest kontroversiella planen gäller ett område som kallas E1 på Västbanken, eftersom det kommer att dela det palestinierna vill ha som sin stat i två delar.
● Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära insatser, OCHA, tvingades fler palestinier lämna sina hem till följd av bosättarattacker, rivningar och vräkningar under årets första fyra månader än under hela 2025.
● I december 2025 räknade FN-organet Ocha till 925 stycken vägspärrar på Västbanken och i östra Jerusalem. Ungefär 40 procent av dem har tillkommit efter den 7 oktober 2023.
● Israel går till val den 27 oktober. Situationen på Västbanken är inte en valfråga, men ”säkerhet” är det. I den frågan nämns ofta Västbanken som en plats Israel behöver ta hårdare kontroll över.