Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Yair Golan, tidigare vice överbefälhavare och i dag partiledare för vänsterpartiet Demokraterna, skyndade från Tel Aviv söderut den 7 oktober efter att ett par tusen Hamas-män överrumplat den israeliska gränsstyrkan utmed Gazaremsan. Historien om hur han organiserade beväpnade civila och räddade många människoliv hör till de få ljuspunkterna i berättelsen från den dagen, den mörkaste i landets historia.
Men under en intervju på tisdagen med Kanal 14, koalitionens eget nyhetsmedium, undrade fru Sara Netanyahu:
– Hur är det möjligt att Golan var på plats vid fronten så kvickt, medan premiärministern knappt vaknat?
Strax efteråt sade kommunikationsminister Shlomo Karhi att det ”måste utredas” hur Golan hunnit komma i kläderna så snart den ödesdigra morgonen, om det inte var så att han fått ett tips från Hamas. Senare på tisdagen lanserade Benjamin Netanyahu en ny förklaring till det strategiska fiaskot för snart tre år sedan:
– Det var med flit man inte väckte mig i tid, de visste att om jag tagit kommandot så skulle jag genast gett order om resoluta åtgärder.
Med andra ord: de som inte väckte honom ville förhindra resoluta åtgärder. Det är inte första gången Netanyahu hävdar att han borde ha väckts tidigare, men det är första gången han påstår att militärledningen med flit avstod att väcka honom. Slutsatsen för den som lystrar till dessa halvkvädna visor måste bli: militärledningen hade tipsats på förhand om Hamas attack, och lät den ske.
Dessa fantasier har ett syfte: att rentvå Netanyahu för det som är hans stora belastning i valet, ansvaret för 7 oktober 2023. I stället för att grubbla över varför Netanyahu lät Qatar ösa pengar över Hamas-ledningen i Gaza år efter år, så ska väljarna vända blicken åt annat håll och söka förrädare bland militärer och politiker på den egna sidan.
Taktiken har prövats, ofta framgångsrikt, i många länder. Efter det tyska nederlaget 1918 florerade den så kallade dolkstötslegenden: Det var inte fienden som besegrat Tyskland, utan förrädare i de egna leden, liberaler och judar, som stötte en dolk i ryggen på de stridande. Den israeliska versionen har varit extremt framgångsrik: 63 procent av den sittande koalitionens väljare tror att militären och ”vänstern” kände till och underlättade Hamas planer. Siffran säger mycket om den avgrund som öppnats mellan de politiska lägren under krigsåren, och bådar illa för fortsatt nationell samlevnad, oavsett valutgången.
Yair Golan har stämt fru Netanyahu för ärekränkning och krävt en ursäkt eller skadestånd på motsvarande åtta miljoner kronor. Golan var den ledande kandidaten till ÖB-posten 2018, men spolierade sina chanser med ett kontroversiellt yttrande: ”Vissa tendenser i Israel för tankarna till Europa på 1930-talet”.
Läs mer:
Netanyahus makt hotas av nybildade högerpartier
Från Netanyahus toppgeneral – till hans främsta utmanare