– Det kan bli otroligt jävla häftigt om vi vinner, säger Jimmie Åkesson – med en öl i handen på O’Learys i Mall of Scandinavia i Solna.
Det är den 14 maj 2026, en grå försommardag i ett köpcenter.
Men en ödesdag för SD-ledaren.
Tidigt på morgonen har åtta tågvagnar med Mjällbysupportrar lämnat Sölvesborg för resan upp till Stockholm. Redan några timmar senare ska tåget ta dem hem igen.
– Det kan bli en väldigt tråkig hemresa om vi inte vinner.
Det som sker i dag är att hans fotbollslag Mjällby AIF spelar cupfinal mot Hammarby på Strawberry arena i Solna.
Nu står Åkesson utanför O’Learys i svartgul supportertröja, med sin fru och några fotbollsvänner. Gruppen går fel och hamnar i ett hav av grönvita Bajenfans.
– Jag gillar allt du gör alltså! ropar en av dem, och skakar SD-ledarens hand så hårt att hans öl spills ut.
Men snart vänds Bajenramsorna mot det gulsvartklädda gänget vid baren – och det är dags att leta sig till rätt supportrar. Ett snabbt hej till kollegan, utrikesministern och Mjällbysupportern Maria Malmer Stenergard. Men de kommer inte att se matchen ihop.
– Jag skulle aldrig frivilligt sitta ner och titta på en match. Det går inte att sitta ner och titta på fotboll, säger Åkesson.
Han bjuds på öl – eller vill han ha GT? undrar några fans. Han shottar Jägermeister i baren. Tar selfies och skakar händer – innan det är dags att gå den långa promenaden till arenans ingång, för att stå i klacken under matchen.
Mjällby vinner: 2–1.
Fyra månader senare väntar den riktiga ödesdagen för Åkessons parti.
Kommer partiet han lett i över 20 år äntligen att få sitta i en svensk regering?
Efter förra valet blev Sverigedemokraterna för första gången en del av ett regeringsunderlag. Med Tidöavtalet och tjänstemän i Regeringskansliet såg partiet till att få igenom några av sina hjärtefrågor. Fyra år senare är de redo att ta ett nytt steg: ministerposter.
Sedan den 1 april står det klart att om Tidöpartierna vinner valet ska M-ledaren Ulf Kristersson leda regeringen som statsminister. Men att Jimmie Åkessons SD ska ha ministerposter i den – och de ska vara tunga. Åkesson själv har sagt att SD ska ha ett ”proportionerligt antal” utifrån partiernas storlek. I dag är hans parti det största i Kristerssons underlag, och Åkesson tycker 12–14 poster låter rimligt.
Så hur viktigt är det att nå det målet?
– Vi behöver fullfölja det vi har påbörjat. Vi menar att vi gör det bäst i en majoritetsregering där vi har fyra partier som deltar på lika villkor. Det är utgångspunkten. Det skulle bli katastrof om oppositionen vinner valet, säger Jimmie Åkesson.
Den 3 maj 12.45, Ronnebybrunn.
Han är hemma i Blekinge för första gången på två veckor och har börjat dagen utan frukost – men med kaffe och snus. Han prioriterade sovmorgon. Ledigt klädd kommer han till konferenscentret Ronnebybrunn. De stora utomhuspoolerna är tömda på vatten, en SD-fana har blåst ner i vårblåsten.
Det är regionrådskonferens för partiet. För första gången ska de anta ett gemensamt valprogram för alla regioner. Arrangören Håkan Lösnitz, gruppledare för SD i Västra Götaland, har fått tag i en eftertraktad pin. Den nya maskoten, SD-humlan, finns ännu inte att köpa i merchbutiken. Enligt aerodynamikens lagar ska humlor inte kunna flyga. Men det kan de.
– Precis som man sa att SD inte skulle kunna flyga.
När Håkan Lösnitz berättar om dagen för de samlade lokalpolitikerna gör humlan comeback på en animerad powerpoint.
– Och så flyger den iväg. Fick ni med det? frågar Håkan Lösnitz publiken.
– Det känns lite som när min morfar upptäckte datorn på nittiotalet, ropar hans medarrangör.
Sedan välkomnas partiledaren upp på scen.
– Nu är det dags för mannen, myten, legenden, blivande landsfadern, Jimmie Åkesson, säger Håkan Lösnitz.
Det blir lite sömnigt under Åkessons tal. Några av de äldre herrarna ser ut att nicka till när han pratar om tandvårdsreform och styrmedelsutredning. Och så liknar han valrörelsen vid ett maraton.
– Man måste planera hur man använder sin energi, för det är framför allt på slutet som energi verkligen behövs.
Han får en flaska thailändsk läsk och en gin som tack. Efteråt ger Åkesson inte så mycket för det där med ”landsfader”.
– På alla andra sådana här möten jag har varit på, så har man utmålat mig som nästa statsminister.
Men nu är det klart att det ska bli Ulf Kristersson som är den kandidaten.
– Så då får man hitta på något ännu bättre helt enkelt.
I maj 2026 verkar Rosenbad långt borta för hela Tidölaget. Oppositionen leder stadigt i opinionsmätningarna. Och ingen vet riktigt ännu vad valet kommer handla om.
Så vad kommer vara viktigast för SD? Jimmie Åkesson pausar.
– Bra fråga, säger han och skrattar till.
– Det enskilt viktigaste för oss är att vi får fullfölja det där vi har påbörjat – inom migrationspolitiken och kriminalpolitiken.
Ulf Kristersson har sedan överenskommelsen med Åkesson upprepat att partierna på hans sida går till val som ett enat lag. Samtidigt gör en valrörelse att partier måste särskilja sig från varandra.
Kommer det bli konflikter mellan Tidöpartierna i valrörelsen?
– Det hoppas jag, säger han.
Men det ska dröja länge innan det börjar bråkas inom laget – och då är det Jimmie Åkesson själv som startar gruffet.
Den 29 augusti 12.00, Sölvesborg.
– Givetvis kommer Tidö vinna. Det måste de.
Maria Hallström och Mats Stoltenberg är ”vanliga skåningar” från Skurup och Eslöv.
Varför måste de vinna?
– För annars är Sverige förlorat. Om det skulle bli ett regimskifte så får man nog börja fundera på vart ska vi flytta. Eller om vi ska stanna kvar och hålla i flaggan?
De har båda på sig svarta t-shirtar med en satirteckning av Stefan Löfven i narrmössa. Texten över: ”Vi såg det inte komma” – ett citat från den tidigare S-ledaren om hur gängkriminalitet och segregation växte fram.
– Ärkenöten Löfven. Han såg det inte komma, säger Mats Stoltenberg.
Men det gjorde SD, menar de.
Påläst, mycket kunnig. Klockren. Det är så de ser på SD-ledaren. Men en sak är de besvikna över.
– Det går för sakta. Det tar för lång tid att driva igenom hans politik. De behöver få eget mandat så de kan driva frågorna mycket snabbare och få igenom dem själva.
Snart ska den stora blåstrajpade SD-bussen svänga in på parkeringen vid slottslängorna, den med röda soffor och nästan oanvända sängar – som Åkesson åkt land och rike runt i under valrörelsen.
Sollefteå, Sundsvall, Huddinge, Göteborg.
Och nu i Sölvesborg. Det säljs närproducerade hamburgare och churros. Nära scenen står en blå hoppborg för de minsta. Jimmie Åkesson ska hålla sitt traditionsenliga sommartal – och sedan blir det fest.
Renée Sundin-Johansson har tagit med sig sina tre stora afghanhundar – i SD-scarves och leopardfärgade skor. Hon är tvåa på kommunlistan i Osby och har röstat på Sverigedemokraterna sedan 2010, men det är först nu hon vågar visa det.
– Jag bryr mig inte längre om vad andra tycker. Jag gick och knöt näven i fickan – och det vill jag inte göra längre.
SD väcker fortfarande starka känslor. I Almedalen anordnade artister en motkonsert under Åkessons tal. När Åkesson gungar i takt till Fröken Snusk i Göteborg står en grupp motdemonstranter längst bak i klungan och skanderar ”inga rasister på våra gator”. Men de hörde knappt SD-ledaren över fansen.
– Förra valrörelsen var inga särskilda motdemonstrationer heller. Några på norrländska kusten – men annars brukar det vara rätt tyst.
Nu är Åkesson omgiven av sina egna – i hemstaden Sölvesborg.
– Jag märker ju hur många som egentligen kommer fram till oss när vi kampanjar. Att det är många dolda som kanske inte har visat sitt stöd tidigare, säger hundägaren Renée Sundin-Johansson.
Hon hoppas på valvinst. Men i augusti är stämningen ganska avmätt både bland gräsrötter och toppar. Det är kört, säger en lokal sverigedemokrat vid ett möte, en annan tycker att man måste försöka hålla kvar känslan av att det kan gå.
– Om jag ska vara ärlig så har man fått gräva djupt ibland i energikällan för att orka kämpa och känna hopp, säger Håkan Lösnitz.
Det låter allt oftare som att det kanske inte blir några ministerposter – i alla fall inte den här gången. Kanske är det bättre att omgruppera sig och komma tillbaka starkare i nästa val.
– Vi är ganska vana vid att inte ha ministerposter. Så det skulle väl kännas ungefär som i dag, säger SD-ledaren själv.
Men kanske är det håglösheten i partiet som gör att han nu börjar prata om en kristdemokrat.
– Kan man lita på Ebba Busch? ropar han – och publiken applåderar.
Det är inte det första tjafset i laget – en vecka tidigare är det just Jimmie Åkesson som har gett Simona Mohamsson en deadline på tio dagar innan valet: Har Liberalerna inte kommit upp i 3,5 procent då så är det dags att dumpa dem.
Precis som Åkesson sa till DN i maj berättar SD-källor att de söker konflikt i laget – men att ingen tar den. Analysen är att Åkesson försöker plocka tillbaka väljare till Sverigedemokraterna så att de ska få mer förhandlingsutrymme framöver.
Men bakom scenen vid Slottslängorna säger Åkesson att det viktigaste inte är att SD ökar.
– Det viktigaste är att Tidösidan vinner valet. Det tycker jag är helt avgörande.
Från att ha kallats ”landsfader” i maj har han allt oftare introducerats som Sveriges nästa statsminister när han ställer sig på scen. I Sölvesborg är han ”kommande landsfader och statsminister”. Varför?
– Nu ska Ulf bli statsminister i fyra år till. Och då är jag nästa statsminister.
Hur viktigt är det för dig att få den rollen?
– Det är inte ett dugg viktigt för mig att bli statsminister. Men det ingår i jobbet om man leder ett stort parti att man får vara beredd att axla den rollen.
Gapet mellan blocken minskar när valet närmar sig – men än så länge ser utsikterna för de utlovade ministerposterna inte så goda ut.
– Jag är fortfarande hoppfull. Trenden är positiv för oss och vi får se om det blir ännu bättre.
Om ni inte får ministerposter så är det ett mål som ni inte når?
– Inte den här gången. Det finns ju oändligt med framtid, säger Jimmie Åkesson.
Fakta.Jimmie Åkesson
Jimmie Åkesson har varit Sverigedemokraternas partiledare sedan 2001, vilket gör honom till riksdagens längst sittande partiledare.
Sedan valet 2022 ingår SD i regeringsunderlaget tillsammans med L, KD och M. De har tjänstemän placerade i regeringens samordningskansli. I Tidöavtalet – som slöts efter valet – regleras sju samarbetsprojekt där parterna samarbetar. Projekten rör ekonomi, kriminalitet, migration och integration, klimat och energi, hälso- och sjukvård, skola, och demokrati och kultur.
Den 13 mars 2026 svängde Liberalerna och beslutade att de kan släppa in Sverigedemokraterna i en regering efter årets val. Den 1 april höll Jimmie Åkesson och statsminister Ulf Kristersson (M) en gemensam pressträff där de enats om att SD ska få ministerposter om Tidösidan vinner valet – men att Ulf Kristersson ska leda en sådan regering och fortsätta som statsminister.
I den senaste opinionsmätningen från DN/Ipsos i augusti 2026 får Sverigedemokraterna 19,3 procent vilket gör partiet till det största bland Tidöpartierna.
Riksdagsvalet hålls den 13 september 2026.
Läs mer:
Åkesson backar om L-ultimatum: Vill vänta in fler mätningar
Novus mätning läckte till partierna – kramades i SVT
Valkompassen 2026 – testa vilket parti som passar dig