Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För sådana brukar alltid komma för förbundskaptener i de medialt stora sporterna.
Hockeyns Rikard Grönberg tjafsade med SVT:s Marie Lehmann i direktsändning. Efterträdaren Sam Hallam körde samma stil med Viaplays Erik Granqvist några år senare.
I fotboll testade Bojan Djordjic topplocket på Janne Andersson när han matade på med frågor om Jesper Karlsson (nån som minns honom?) och det anderssonska humöret blev bara sämre för varje samling.
Lars Lagerbäcks sista år av relationen med media i rollen som svensk förbundskapten kan mest beskrivas som en lika utdragen som uttråkad suck och till Erik Hamrén gick det till slut inte att fråga vad klockan var utan att det spårade ur.
Så när Graham Potter under måndagens presskonferens inför herrlandslagets fyra Nations League-matcher (den första hemma mot Rumänien på fredag) i fotboll tyckte att stämningen i mötet med media mest präglades av negativa frågor kände jag först bara:
Inte du också. Inte redan.
Men det var när Potter sedan fick frågan om han kunde utveckla vad han menat med journalisters ansvar som det blev intressant och spännande.
För han sade inget om att vi i media har ett ansvar för att hjälpa svensk fotboll – som ledare ofta verkar tycka.
Han sade inget om att vi i media ska vara en del av fotbollslandslagets supporterskap – som andra förbundskaptener sagt.
Då landade han i något så enkelt som att lyssna på vad som sägs.
När Graham Potter hämtat andan, tänkt ett tag, låtit sekunderna gå och började prata om journalisternas ansvar, då landade han i något så enkelt som att lyssna på vad som sägs.
Nu åkte taggarna ut för att presskonferensen direkt hade frågor om Hugo Larsson och Williot Swedberg. Potter tyckte att han förklarat tidigare och tillräckligt varför de inte fått plats tidigare.
Det klart han gjort. Men nu är ju läget annorlunda. Nu har de halkat in efter återbud. Därför var det givet att ämnet skulle dras minst ett varv till.
Men jag blev inte förvånad över Potters reaktion. Har sett den förr.
Efter VM-genrepet mot Grekland ruttnade Potter på Radiosportens reporter. Inte för att det var fel på frågorna om den svaga första halvleken utan för att Potter tyckte att de upprepades när han redan svarat.
Där kan jag bara hålla med honom.
Men hur mycket jag under måndagen än lyssnade och hur mycket det än frågades finns frågor kvar kring Kristoffer Nordfeldts avsked till landslaget.
Min tolkning är att Potter inte visste att hans petning skulle betyda målvaktens adjö till landslaget.
Och när det gäller medias eventuellt negativa inställning till läget för landslaget. Nåja. Graham Potter tycker själv att laget måste bli bättre i det mesta för att ta nästa steg.
Där kan jag bara hålla med honom.