Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Antisionistiskt hat har efter den 7 oktober 2023 fått större fäste i Sverige och Europa. ”ZioNazi”, ”Folkmördare” och ”Barnamördare” är exempel på vanliga antisionistiska uttryck. I England antog det brittiska miljöpartiet, Green Party, i helgen en ståndpunkt om att sionism är rasism, en klassisk antisionistisk slogan.
”Säg vad du anklagar judarna för – så ska jag säga vad du är skyldig till”, skrev den rysk-judiske författaren Vasilij Grossman i ”Liv och öde”. Judehat fungerar som en projektion av hatarens eller samhällets egna brister. Just nu övergår gammalt judehat, som det råder konsensus om är fel, i en ny variant med nytt språk och nya anklagelser. Det handlar om antisionism, motståndet mot det judiska folkets rätt till självbestämmande och staten Israels existens.
Antisionismen har de senaste åren ätit sig in i vårt samhälle. I många kretsar har den blivit legitim och ingen ryggmärgsreflex aktiveras när hatet kläs i antisionistisk språkdräkt. Vi ser det inom Vänsterpartiet, på universitet, i civilsamhället, när public service ger plattform åt antisionism och när kulturpersonligheter skriver på upprop. Samhällets reflexer utlöses först när hatarna går över till klassisk antisemitism.
Det finns i stort sett tre vågor av judehat genom historien, och varje våg rättfärdigar sig med sin tids högsta moraliska auktoritet: religionen på 1200-talet, rasbiologins pseudovetenskap på 1930-talet och i dag de mänskliga rättigheterna. Därför kan utövaren förneka att hen är antisemit. Hen talar ju rättighetsspråk.
Den första vågen, antijudaism, anklagade judar för att de vägrade acceptera Jesus som Messias. Den resulterade i förföljelser, ghetton, tvångskonverteringar och myter om blodtörst och förbund med djävulen. Den andra vågen byggde på ras. Judar sågs som en underlägsen ras och ett främmande folk, och myten om en hemlig världskonspiration föddes. Kulmen blev Förintelsen.
Dagens våg, den tredje, riktas mot den judiska nationen och kallas antisionism. Den är en syntes av nazistiskt judehat, gammal sovjetisk propaganda och postkolonial teori. Den är inte en reaktion på Israels politik eller på medkänsla med civila i kriget mellan Israel och Hamas, utan en hatrörelse med egen historia, egna teorier och eget språk, som lett till våld mot judar världen över.
Efter sexdagarskriget 1967 byggde Sovjetunionen en propagandaapparat kring tesen att sionismen är en rasistisk världskonspiration som samarbetade med nazisterna. Ett femtiotal boktitlar trycktes i nio miljoner exemplar, och 1975 förklarade FN:s generalförsamling sionismen vara rasism, en resolution som upphävdes först 1991. Propagandan spreds till arabvärlden och delar av Europas vänster. Postkolonial teoribildning gav den sedan en akademisk legitimitet, där Israel gjordes till en europeisk kolonisatör och avkolonisering blev ett tecken på intellektuell trovärdighet.
Resultatet är ett eget språk. Där har ordet jude bytts mot sionist, och judar har gått från att ses som en underlägsen främmande ”orientalisk” ras till vita, folkmördande kolonisatörer vars historiska koppling till Mellanöstern förnekas. Det handlar i grunden inte om vad Israel gör utan om landets existens. Antisionismen är den enda globala rörelsen som förespråkar utplånandet av ett helt land, och av en händelse är det just det judiska folkets land. Ordet sionist blir en trigger för allt ont, vilket rättfärdigar våld och gör alla judar som offentligt inte tar avstånd från Israels existens till legitima mål.
Konsekvenserna för världens judar är verkliga – och fler än det brittiska miljöpartiets brännmärkning i helgen. I december 2025 öppnade två män eld mot ett chanukkafirande på Bondi Beach, Australiens dödligaste skjutning på trettio år. I oktober mördades två personer vid en synagoga i Manchester. I Sverige måste judiska skolor och evenemang skyddas, och ”sionistfria zoner” upprättas på universitet och kulturplatser. Enligt J7-rapporten var 2025 det dödligaste året för judar i diasporan på över trettio år. Brå registrerade 217 antijudiska hatbrott 2024, nästan en fördubbling sedan 2022, och svenska tonåringar rekryteras av kriminella nätverk till attacker mot judiska mål.
Judar i Sverige ska inte behöva vänta på att mördas innan antisionismen ses som den hatrörelse den är. Vårt samhälle måste agera mot antisionismen nu.
Samuel Danofsky
Kommunikationsrådgivare