Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Frågan om vilket samhälle vi vill lämna efter oss till kommande generationer borde vara central i samhällsdebatten. Ändå handlar det offentliga samtalet nästan alltid om nästa budget, nästa opinionsmätning och nästa kris. Vi diskuterar vad som måste lösas här och nu, men nästan inte alls hur det framtida samhället ska se ut och hur livet där ska gestalta sig.
Under tre års tid har därför Nordiska museet i projektet ”Vår framtid” ställt en enkel men stor fråga till människor i Sverige och övriga Norden: Hur vill du leva i framtiden? Hittills har över 1 100 personer berättat om hur de vill leva, vad de vill bevara och förändra i dagens samhälle samt hur de önskar att Sverige, Norden och världen ska se ut om 30 och 150 år.
Berättelserna är individuella och mångfacetterade, men tillsammans framträder en påfallande samstämmig bild. Många önskar ett lugnare samhällstempo och bättre balans mellan arbete och fritid. De vill ha mer tid med familj och vänner, starkare gemenskaper, mindre ensamhet och större närhet till naturen. Teknikens framsteg välkomnas, men framför allt om de används för att förbättra människors liv.
Det slående är också vad som inte står i centrum. De som deltagit drömmer sällan om högre konsumtion eller fler prylar. De beskriver snarare ett gott liv i termer av tid, relationer, trygghet, natur och gemenskap. En återkommande önskan skulle kunna sammanfattas så här: mer tid för människor att vara människor.
Samtidigt framträder ur berättelserna en oro. Många kan tydligt formulera den framtid de önskar, men tvivlar på att den kommer att bli verklighet. Klimatförändringar, krig, polarisering, ekonomiska klyftor och en teknisk utveckling som människan riskerar att förlora kontrollen över återkommer i de mörkare framtidsbilderna.
De som deltagit drömmer sällan om högre konsumtion eller fler prylar. De beskriver snarare ett gott liv i termer av tid, relationer, trygghet, natur och gemenskap
Det finns alltså ett tydligt glapp mellan framtidshopp och framtidstro. De som berättat föreställer sig ett samhälle de skulle vilja lämna till kommande generationer, men många tvivlar på vår gemensamma förmåga att skapa det.
Det borde tas på allvar. Historiskt har stora samhällsförändringar burits av föreställningar om en bättre framtid. Demokratins och folkrörelsernas framväxt byggde inte bara på kritik av det rådande samhället utan också på idéer om vad som skulle komma i dess ställe. I dag behöver vi åter göra framtiden till en gemensam samhällsfråga.
Vi behöver en gemensam arena där vi kan börja prata om hur vi vill att ett framtida samhällsbygge ska se ut och hur vi kan nå dit, långt bortom nästa mandatperiod.
Vi på Nordiska museet föreslår att det etableras ett återkommande nationellt samtal om vilket Sverige vi vill ha om 20, 30 eller 50 år. Sverige har Almedalen för den dagsaktuella politiken. Var finns motsvarande arena för de långsiktiga framtidsfrågorna?
Sverige har Almedalen för den dagsaktuella politiken. Var finns motsvarande arena för de långsiktiga framtidsfrågorna?
En möjlighet är en årlig Framtidsvecka där medborgare, forskare, näringsliv, civilsamhälle och politiker möts. Djurgården i Stockholm med sina 15 miljoner besökare, sitt prisbelönta hållbarhetsarbete och tidigare värdskap för storskaliga så kallade världsutställningar kunde utgöra en lämplig plats för arrangemanget. Nordiska museet med sitt 500-åriga perspektiv på samhällsutvecklingen och djupa folkliga förankring kan tillsammans med övriga museer utgöra centrala knutpunkter.
Samtalet bör också pågå mellan de fysiska mötena. En nationell digital plattform skulle kunna göra det möjligt för människor i hela landet att kontinuerligt bidra med tankar, idéer och visioner. På så sätt kan framtidsskapandet bli en naturligare del av demokratin, inte något som begränsas till valrörelser och fyraåriga mandatperioder.
De 1 100 framtidsberättelser som Nordiska museet har samlat in ger inget facit för framtidens Sverige. De är heller ingen opinionsundersökning. Men de visar att människor både kan och vill tala om framtiden på ett annat sätt än den dagsaktuella debatten ofta tillåter.
Historiskt har Sveriges största framsteg alltid börjat med en idé om framtiden. Det är dags att åter börja tala om framtiden som något vi tillsammans kan forma.
Läs mer om kulturdebatt