Så har det hänt igen. Elever vid Sigtuna har häktats misstänkta för brott som rör grovt sexuellt ofredande, grovt olaga tvång och misshandel. Varför är det så svårt att få ett slut på de återkommande skandalerna vid Sigtuna och Lundsbergs skola?
Jag var rektor vid Lundsberg 1995-1999 och såg insidan, även om jag var på utsidan av de människor som bestämde skolans inriktning. Jag ville styra utbildningen mot akademisk spetskompetens, att regelsystemet skulle gälla lika för alla, och att social status, sociala normer och traditioner inte skulle kunna användas som försvar för kränkande beteende.
Den stora skillnaden mellan ett internat och en vanlig skola är att eleverna vid internaten tillbringar all sin tid på skolans område. Skoldelen på internatet är i stort sett problemfri. Att vara pedagog på Lundsberg är en ynnest.
Det går inte att generellt beskriva Lundsbergeleven. Under min tid som rektor och undervisande lärare träffade jag elever som jag räknar till kategorin ”de bästa ungdomar jag mött” – rakryggade, empatiska, kunniga, kritiskt tänkande, bildade och med gott omdöme.
Några elever hade jag riktigt svårt för.
Men det fanns också elever vid Lundsberg som jag tveklöst skulle placera i kategorin ”de sämsta ungdomar jag någonsin mött” – nedlåtande, förmer-typer, smilfinkar, lögnare. Självgoda elever med stort bekräftelsebehov. Den gruppen var lyckligtvis klart mycket mindre än den förstnämnda, men krävde en oproportionellt stor andel av skolans arbetsinsats.
Några elever hade jag riktigt svårt för. De som uppenbart är intelligenta men har total avsaknad av moralisk resning, där den narcissistiska åtrån till jaget är det enda som räknas. Där tron på den egna överlägsenheten gör eleven villig att ta vilka risker som helst. Men förr eller senare åker det grundlösa övermodet på en käftsmäll. En käftsmäll som i deras fall handlar om att bli relegerad och därmed utesluten från det nätverk som initialt var orsaken till att man valde Lundsberg. Jag hade föräldrar som reagerade på en relegering med: ”Så kan du inte göra. Då förlorar hen hela sitt nätverk!”
Makt utövas i regel i ett nätverk av officiella och sociala relationer. Det finns en föreställning om att det på Lundsberg fostras en elit, och det är detta nätverk som eleverna och elevernas föräldrar söker bli del av. I jakten på nätverk för framtida användning får integritet och civilkurage en undanskymd roll. Det åtråvärda nätverket bygger på ett etos av diskretion och lojalitet där ändamålet helgar medlen. Ändamålet är tillgången till nätverket i framtiden.
Varför är det så svårt att åtgärda det som är fel? Svaret är enkelt: Människor är rädda för de sociala konsekvenserna av att agera. Det fordras civilkurage för att i en omgivning som Lundsberg agera mot saker man tycker är fel. Det finns en utbredd uppfattning att sådant som kan skada varumärket ska hanteras internt. Du sviker inte det nätverk som motiverar till studier vid Lundsberg. Tystnadskulturen väcks till liv.
Synsättet har sin formella förankring i FGL (Föreningen Gamla Lundsbergare) som består av före detta elever med ett avgörande inflytande i styrelsen. Under min tid var det ingen i styrelsen – med undantag av rektor och representanter för kollegiet – som satt där i egenskap av sin kompetens på utbildningsområdet.
Det är klart att jag under min tid som rektor i olika sammanhang framställt Lundsberg i alltför ljus dager, givet de problem som fanns på skolan. Men jag visste samtidigt att om jag kritiserade skolan offentligt så skulle mina möjligheter att medverka till förändringar omintetgöras.
Det andra alternativet var att fortsätta att leda en skola med ett historiskt bagage av myter, kamratuppfostran och tystnadskultur och hoppas på att jag skulle kunna lösgöra skolan från detta med förnyelse, öppenhet och internationellt samarbete. Tulipanaros – det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.
Jag kom till en återvändsgränd. I samband med en terminsstart höll jag ett tal i skolans kyrka. Det var första gången som jag använt mig av predikstolen under mina år som rektor. I talet till skolans ledning, lärare, elevhemsföreståndare, elever och föräldrar framförde jag stark kritik mot den förljugenhet, mobbning och utfrysning som fanns på Lundsberg. Ett antal drabbade elever hade slutat av den anledningen. Det var beteenden som måste mötas kraftfullt.
Talet skickades ut till samtliga vårdnadshavare. Utfallet blev att jag fick söka mig annorstädes.
Det har snart gått 30 år sedan dess. Jag skulle i dag kunna ställa mig i predikstolen och upprepa samma problembeskrivning. Problemen kvarstår, och en sak kan jag säga utan att darra på rösten: Man löser inte dessa problem med ytterligare diskussioner om värdegrunder. Sådana projekt gör bara ledningar, stabsfolk och konsulter nöjda. Det förhindrar inte beteendet som man vill ha bort.
Talet skickades ut till samtliga vårdnadshavare. Utfallet blev att jag fick söka mig annorstädes.
Det erfordras att styrelse och skolledning inte bara tar ställning i ord utan faktiskt vidtar åtgärder för att utrota pennalistisk kamratuppfostran och tystnadskultur. Det krävs att man förstärker organisationen på elevhemmen med välutbildad personal. Dessa måste vägra acceptera kamratuppfostran, aktivt arbeta med att få bort tystnadskulturen, målmedvetet ställa sig på de drabbades sida och förkasta argument om att kamratuppfostran stärker eleverna för framtiden eller är bra för att få fram ledartyper. Man kan gärna upprätta avtal med elever och vårdnadshavare om vad som gäller på internatet och vilka konsekvenserna blir om eleven bryter mot avtalet.
I en artikel i DN (18/10) menar Agnes Hellström att det enda som krävs är att en årskurs gemensamt sätter en ny standard och lägger kamratuppfostran och pennalism åt sidan. Men om hur man ska åstadkomma detta säger hon ingenting.
Ian Wachtmeister, själv tidigare elev vid Lundsberg, tyckte att man för att få ordning på skolan borde kasta ut två elever per vecka den första tiden. Han var känd för att komma med drastiska förslag.
Vad är en bra skola? En skola som ger eleverna gedigna baskunskaper och utvecklingsmöjligheter. En skola som inte tillåter elevhierarkier och traditioner som skadar eller underordnar vissa elever. En bra skola bidrar till sammanhållning snarare än att förstärka uppdelningen mellan sociala grupper.
Läs mer:
”På måndagar kan man se blåmärken på killarnas kroppar”
Agnes Hellström: Något av det mest skrämmande under mina år på Sigtuna var internatpapporna