Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Elif Eralp, 45, var Berlins svar på Zohran Mamdani. Hon lovade att ta fajten med de stora fastighetsbolagen och förstatliga bostäder. Det gick vägen; i lokalvalet i september tog Die Linke en förkrossande seger i Berlin.
Vägen till rådhuset verkade ligga öppen. (I Berlin heter det passande nog ”Rotes Rathaus”, det röda rådhuset, eftersom huset är byggt i rött tegel.) I stället har Eralp hamnat i en politisk skandal. Den handlar inte om henne själv, utan om hennes förhållande till de radikala falangerna inom partiet. Eralp anklagas för att inte våga göra något åt dem.
Under valkvällen den 20 september dök en misstänkt klanchef upp på Linkes valfest i arbetarstadsdelen Neukölln. Han fotades tillsammans med Ibrahim Ibrahim, en tysk-palestinsk aktivist från den marxistiska organisationen PFLP. EU definierar organisationen som en terrororganisation. Tyska säkerhetstjänsten har stämplat den som extrem.
När Spiegel förra veckan gjorde en intervju med Eralp ställde tidningen frågor om hennes relation till just Ibrahim. Eralp fick läsa sina citat i förväg. Då hennes talesperson skickade tillbaka citaten råkade hon skicka en version där Eralps egna anteckningar fanns kvar. Där säger borgmästarkandidaten att hon och hennes man är rädda för Ibrahim och att hon ångrar intervjun, eftersom hon inte vill förekomma i sammanhang där hans namn nämns.
Spiegel publicerade anteckningarna. Tidningen ställer frågan: Kan man vara borgmästare i Berlin om man är rädd för radikalerna?
Eralp, dotter till politiska flyktingar från Turkiet, är en typisk medelklassig Berlinbo. Hon bor med sin man och två barn i en hyreslägenhet i Kreutzberg och hennes båda barn går i en skola i kvarteret. Få tvivlar på att hennes rädsla är äkta. Något som å ena sidan har gett henne sympatier, å andra sidan är problematiskt, eftersom det hör till Berlinborgmästarens uppdrag att bekämpa extremism och kriminalitet.
Nu kräver socialdemokratiska tungviktare – bland annat den folkkära försvarsministern Boris Pistorius – att partiet ska dra sig ur regeringsförhandlingarna i Berlin. (Berlin är en stadsstat, med eget parlament och regering.) De anser att det inte går att lita på att Linke verkligen gjort upp med antisemitismen inom sitt eget parti, och att Eralp är för svag.
Eralps största huvudvärk är lokalavdelningen i arbetarkvarteret Neukölln. Där finns flera Linke-politiker som ifrågasätter Israels rätt att existera, bland annat Vanessa Emde, som sitter i delstatsparlamentet i Berlin för Neukölln. Emde har sagt att bara människor har rätt att existera, inte stater. Ibrahim, som lät fotografera sig tillsammans med Emde på valkvällen i Neukölln, har kallat Hamas-ledaren Yahya Sinwar för martyr. (Sinwar dödades av Israel 2024.)
Vanessa Emde hotas nu med uteslutning. Samtidigt har socialdemokraterna trots intern kritik inlett koalitionsförhandlingarna mellan Linke och de gröna. Det är fortfarande helt realistiskt att Eralp blir borgmästare.
Debatten kring vänsterns kopplingar till radikaler har dock försvagat henne. Nu gäller det för Eralp att snabbt distansera sig från den radikala falangen. Det betyder sannolikt att huvuden kommer att rulla.
Fakta.Valet i Berlin
I parlamentsvalet i Berlin den 20 september vann vänsterpartiet Die Linke med 25,7 procent. De blev största parti i parlamentet för första gången sedan murens fall. Partiet mer än fördubblade sitt väljarstöd och gjorde sitt bästa resultat i Berlin någonsin sedan Tysklands återförening.
Berlin är en stadsstat och har samma status som ett förbundsland. Staden har sitt eget parlament (Abgeordnetenhaus) och sin egen delstatsregering (Senat). Borgmästaren leder regeringen.
Staden är dessutom indelat i 12 stadsdelar, som alla har varsin borgmästare och varsitt fullmäktige med 55 mandat.
Läs mer:
Vänstervåg i Berlin – första kvinna med invandrarbakgrund nära att bli borgmästare
Anna-Lena Laurén: Därför är det så många val i Tyskland