Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det finns en viss typ av glädje reserverad för oss personer som har flyttat från småorter och på fest råkar stöta på en annan person som också kommer därifrån. Timmar förlöper medan man kartlägger var man gick i skolan, om de gamla klasskamraterna redan skaffat barn, och hur man själv lyckades ta sig bort.
Jag hoppas att det var ungefär samma känsla när Leo XIV och Bob Dylan möttes i det påvliga palatset häromdagen. Dylan lyckades för övrigt med den svåra bedriften att klä sig bättre än en påve. Tillsammans såg de ut som om den svarta och vita kungen klivit rakt av schackbrädet. Jag unnar Mellanvästerns yin och yang detta tillfälle att riva av alla typiska samtalsämnen som … semestrar till Stora sjöarna? Att man faktiskt säger pop och inte soda om läsk? (Som ni märker är jag inte från Mellanvästern, ni får fråga herrarna i stället.)
Påve Leo är ju känd som den första amerikanen som innehaft ämbetet, och han växte upp i en förort till Chicago. Med amerikanska mått mätt inte jättelångt från Bob Dylans mindre kända födelseplats, en liten skitort på 80 000 invånare i Minnesota. Förutom geografin delar de förnamnet Robert (av påvens vänner och familj kallas dessutom kyrkofadern för ”Bob”) och religiös status inom vardera kyrka.
Själv är jag affilierad med båda; min poster på påven hänger bredvid Dylan i lägenheten, och jag skakade lika mycket i Peterskyrkan som i Scandinavium när Dylan spelade.
Denna nya sekulära idoldyrkan blev ett ifrågasättande kyrkans ställning som samhällsinstitution
Dylan tillhör den första generationen musiker som blev så globalt kända att det inte fanns någon bättre liknelse än religiösa figurer. Denna nya sekulära idoldyrkan blev ett ifrågasättande kyrkans ställning som samhällsinstitution. Inte konstigt att rockmusik ofta ansågs satanistisk eller att album brändes på bål.
Relationen har förvisso alltmer förbättrats. Kanske för att kristna insåg hur usla de själva är på att göra rockmusik, och för att rockstjärnor har blivit kristna. Bob Dylan fick ett andligt uppvaknande och lät sig döpas under sent sjuttiotal. Påven kom ut som dylanman när han förra året citerade en länge osläppt och obskyr text som Dylan skrev 1963. Deras möte är därför en riktig milstolpe i rockens och kyrkans parterapi.
Det enda dåliga var att det inte inträffade innan Halloween. Vi hade kunnat räddas från att se alla par klä ut sig till Nathan Fielder och Elizabeth Holmes. Och i stället fått se folk i dessa mycket mer utklädningsvänliga utstyrslar utslagna i köket på en hemmafest.
Läs mer:
Nojan över 85-årige Bob Dylan försvinner direkt