En höstförmiddag för två år sedan hänger regnet i luften över ett villaområde söder om Stockholm. Beväpnade poliser från Nationella insatsstyrkan har tagit sig till en vit stenvilla.
När klockan slår elva får poliserna klartecken, skyndar in på tomten redo för att gripa en 39-årig man från Ryssland. Han misstänks vara ledaren för ett stort penningtvättsnätverk.
Poliserna upptäcker mannen på gården framför sitt hus, tillsammans med två andra misstänkta män. 39-åringen ser poliserna och reagerar blixtsnabbt, springer bort över gräsmattan samtidigt som han försöker radera meddelandeappen Telegram från sin telefon. En polis hinner ifatt mannen, brottar ner honom och tar telefonen medan appen fortfarande är öppen.
I villan hittar poliserna sedan lyxväskor, dyra klockor och sedlar gömda i lådor och bland kläder.
Samma klockslag grips sammanlagt åtta rysktalande personer i Stockholm och i Riga i Lettland.
Åklagare på Ekobrottsmyndigheten misstänker att nätverket har tvättat en halv miljard miljoner kronor åt svenska företag inom byggbranschen.
Där börjar arbetet med att i detalj kartlägga hur ligan har arbetat.
Eugen Alm, en av åklagarna i målet, minns hur allt startade. Utredarna hade kommit över chattar där en adress till en lägenhet söder om Stockholm nämndes. Lägenheten verkade fungera som ett slags kontor.
– Det skulle finnas kontanter där, säger han.
Besökare kom i en strid ström till lägenheten i det gula hyreshuset i en Stockholmsförort. Åklagarna beslutade om spaning och telefonavlyssning och satte upp en kamera i en närliggande lägenhet.
Genom hemlig dataavläsning lyckades de också ta sig in i en av telefonerna som användes på kontoret.
– En tekniskt begåvad medarbetare lyckades få in en trojan i telefonen. Det är inte alltid vi lyckas med sådant, så när det väl gick blev man ju väldigt glad. Det var en guldgruva, säger Eugen Alm.
Fakta.Det stora tillslaget mot Penningtvättsfabriken
● Den 24 september 2024 slog Ekobrottsmyndigheten till mot ett penningtvättsnätverk på flera platser i Stockholm och i Lettland. Man gjorde bland annat tillslag mot ett kontor, en 39-åring rysktalande mans villa och hos en förmedlare av målvakter i Riga i Lettland.
● Penningtvätt för minst 385 miljoner kronor hade pågått sedan 2021.
● I över två år har runt 15 personer – utredare, åklagare, analytiker, revisorer och översättare – från och till jobbat med fallet som kallats Penningtvättsfabriken.
● Arbetet slutade med fällande domar i slutet av förra året, i en utredning som leddes av huvudåklagaren Sanna Nesser.
Nu kunde utredarna i realtid följa allt som skedde i telefonen och se hur meddelanden i krypterade appar skickades.
Ett mönster framträdde snabbt. Lägenheten hade blivit en central för penningtvätt i stor skala, dit byggföretagare vände sig för att få ut kontanter till svarta löner.
En grupp kvinnliga medarbetare på kontoret förklarade för byggarna hur pengarna skulle tvättas mot en avgift på upp till 15 procent av beloppet. Företagarna chattade med den påhittade användaren Sara Larsson i den avlyssnade telefonen. Hon gav detaljerade instruktioner om hur kontanter kunde frigöras med hjälp av fakturering från de blufföretag som nätverket hade startat.
Byggcheferna förde över pengar som nätverket tvättade, bland annat genom bilförsäljning, kryptohandel och transaktioner till Ukraina som den 39-åriga chefen styrde.
Resultatet: miljontals kronor i sedlar som nätverket gömde i klädskåp och utdragbara lådor på kontoret.
”Kontorspersonalen” skötte administrationen och slängde ner en nyckel genom fönstret när byggföretagarna skulle hämta sina pengar. Ett tjugotal personer kom dagligen på korta besök i lokalen för att hämta ut kontanter som de sedan kunde ge till sina svartarbetare.
– Kunderna fick veta när det fanns pengar att hämta, berättar Eugen Alm.
Miljonerna strömmade in till nätverket, som utredarna nu börjat kalla Penningtvättsfabriken. Sara Larsson fick till och med bromsa inflödet av pengar från byggbolagen för att minska risken för upptäckt. I avlyssnade samtal mellan medarbetarna står det:
”Jag har betalningar för två miljoner, ska vi inte göra ett stopp?”
”Vad gäller betalningarna ska man ta det lugnt, lite i taget, långsamt.”
Penningtvättsfabriken växte i storlek och fungerade till sist som ett företag. I de interna chattarna syntes ett stort missnöje när den 39-åriga chefen nekade sina ”anställda” semester och krävde övertidsarbete.
”Säg till mig snälla, vilka är mina arbetstider? Alla skriver till mig dygnet runt och uppger att det är brådskande, fy fan”, skriver en kvinna på kontoret till 39-åringen.
Ledaren tycktes styra verksamheten med järnhand, bland annat via appen Telegram med sitt alias Diktator.
Tack vare chattarna och avlyssningen kom utredarna allt närmare Penningtvättsfabriken. Men att kartlägga vilka personer som var drivande i upplägget var svårt. En dag kom hjälp från ett oväntat håll: ett mejl till Ekobrottsmyndigheten med initierad information.
– Vi vet fortfarande inte vem som skickade mejlet. Men det var ganska specifikt, med namngivna individer som bekräftade upplägget. Mejlet gav oss också nya inriktningar att jobba emot, säger Eugen Alm.
En viktig del i Penningtvättsfabrikens verksamhet var att starta blufföretag som kunde fakturera byggföretagarna. Då behövdes målvakter, personer som ofta är i en utsatt situation och mot betalning kan stå som företrädare.
En 37-årig kvinna i Riga i Lettland agerade spindeln i nätet under 39-åringens ledning. Hennes uppgift var att hitta målvakter i Lettland som kunde tänka sig att bli styrelseledamöter i nätverkets svenska penningtvättsbolag.
Efter att hon värvat målvakter bokade hon flyg- eller färjeresor till Stockholm åt dem. I Sverige togs målvakterna till Skatteverket och olika bankkontor för att skaffa svenska id-kort, öppna bankkonton och aktivera bank-id. Den 39-åriga chefen och andra personer i nätverket kunde sedan fjärrstyra målvakterna med deras bank-id:n och genomföra transaktioner och godkänna fakturor i målvakternas namn. Planen var att fjärma sig från brottsligheten och låta målvakterna åka fast.
Men till slut kunde Ekobrottsmyndigheten hitta avgörande bevis mot Penningtvättsfabriken. Tillslagen den där grå höstförmiddagen för två år sedan ledde till att den 39-åriga chefen, målvaktsförmedlaren i Riga och tre andra personer dömdes till långa fängelsestraff. Åklagarna kunde till sist bevisa att deras brott hade främjat en penningtvätt på 385 miljoner kronor.
Målet är Ekobrottsmyndighetens största någonsin, men det handlar i själva verket om mycket större pengar. Personer som har arbetat för nätverket har senare åtalats i separata mål.
Så sent som i oktober i år åtalades en man för att ha tvättat över två miljoner kronor genom osanna fakturor med kopplingar till Penningtvättsfabriken.
– Det här målet är en gåva som bara fortsätter att ge, säger Eugen Alm.
Fakta.Så förvandlade Penningtvättsfabriken vita pengar till svarta
Steg 1: Olika byggföretag ville avlöna sina arbetare svart för att undvika skatter och arbetsgivaravgifter. Bolagen tog emot vita pengar från sina kunder för utförda arbeten.
Steg 2: För att få ut pengarna från bankkontot utan att Skatteverket reagerade, anlitade bolagen Penningvättsfabriken som skickade falska fakturor till byggbolaget för tjänster eller material som aldrig existerat. Byggbolagen betalade fakturorna digitalt och pengarna flyttades från deras konton.
Steg 3: Nätverket slussade vidare pengarna i flera led mellan olika konton. Slutligen togs pengarna ut, bland annat genom kryptoöverföringar eller bilaffärer.
Steg 4: Penningvättsfabriken tog en viss procent i provision för besväret. Resten av kontanterna levererades tillbaka till bolagen – som kunde ge betalt i sedlar till de svartanställda arbetarna.