Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ända sen valet har både högerpartier och näringslobbyister satt press på Centern. Elisabeth Thand Ringqvist är själv förankrad i en miljö där de flesta ser med stor misstänksamhet på inte bara V och MP, utan också på Socialdemokraterna.
Vänsterpartiets orubbliga hållning i regeringsfrågan – att bara släppa fram regeringar partiet självt sitter i – har blivit ett tungt argument för de som tycker att Centern ska nappa på Åkessons öppning. Magdalena Andersson hoppas därför att hennes nej till V i regeringen ska stärka de krafter i Thand Ringqvists parti som vill hålla fast vid linjen att inte ge SD inflytande.
Frågan är akut eftersom nästa statsministeromröstning sannolikt handlar om Ulf Kristersson. Om Thand Ringqvist ska undvika extraval genom att byta till Kristerssons lag måste det sannolikt ske nu. Om Kristersson faller återstår bara en fjärde omröstning där valet står mellan en S-ledd regering – kanske med V – och ett extraval. Och Centern vill verkligen inte ha ett nyval.
För Vänsterpartiet är Anderssons besked en svår motgång. Tidigare på söndagen kunde V-ledningen glädja sig åt att S-ledaren brännmärkte det borgerliga fyrpartialternativet som en ny Tidöregering, och lovade att inte hjälpa den på något sätt. Bara timmar senare kommer Anderssons beska piller om att Nooshi Dadgostar kan glömma tanken på ministerposter.
S-ledaren har ett dubbelt budskap till V – ett sockrat löfte om Dadgostar nappar – som förbyts i ett politiskt hot om hon nobbar. Andersson försäkrade att V kan få mycket politik och dessutom ett samarbetsavtal med vänsterpartistiska tjänstemän i regeringskansliet och inflytande över beredningsprocesser. Självklart ska V:s väljare få genomslag, var S-ledarens budskap.
Om Vänsterpartiet nobbar förslaget väntar en storm mot Dadgostar. Den socialdemokratiska apparaten, delar av fackföreningsrörelsen och S-märkta debattörer kommer i starka ordalag anklaga V-ledningen för att släppa fram en ny Tidöregering och därmed svika sjuka, låginkomsttagare och invandrare.
”Jag hoppas V tar tid på sig att reflektera över vad som står på spel för människor i vårt land”, förklarade S-ledaren och menade att det är ”mycket som ligger i vågskålen” för V:s väljare. Ord som syftar till att skapa ett tryck mot Dadgostar inom Vänsterpartiet, där det redan finns en viss nervositet för hur regeringsdramat ska sluta.
Ingenting tyder ännu på att Vänsterpartiets ledning låter sig påverkas. Den vänsterpartistiska strategin är långsiktig och handlar om att bryta partiets historiska utanförskap. Att sitta i en regering ger politisk legitimitet och skulle göra att partiet kan tävla med Socialdemokraterna och Miljöpartiet på lika villkor. Inte bara om väljarna utan också om inflytandet över fackföreningsrörelsen och de människor som i dag tycker som V – men väljer att vara vänstersossar eftersom det ger större inflytande.
Även om en reträtt nu skulle förmå Centern att släppa fram Andersson tror V-ledningen att Thand Ringqvist kommer att fortsätta spela utpressningskortet i kommande förhandlingar. Vilket i förlängningen skulle tvinga V att bedriva Centerpolitik. Bättre sätta stopp nu och komma igen i ett nytt val, resonerar folket runt Dadgostar.
Svårast riskerar framtiden bli för Centerpartiet. Väljer partiet att vara med i en fyrpartiregering som varje dag i veckan är beroende av Jimmie Åkessons välvilja väntar svekdebatt och väljarflykt. S-ledaren satte tonen när hon på söndagen kallade ett sådant agerande för ”det värsta sveket i modern politisk historia.”
En utveckling i stil med Liberalernas ligger i korten.
Ställer C å andra sidan upp på en regering där V ingår kommer det i stället att blåsa stenhårt från högerhållet. De kommande åren avgörs politiken av hur Centern hanterar sitt dilemma.