Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Min generation fick många tips från de vuxna när vi växte upp. Som att man inte ska hoppa in i främlingars skåpbilar (även om de erbjuder godis). Och när sociala medier blev stora blev vi tillsagda att inte sprida bilder på oss själva online. Vi fick också lära oss att planera för en trygg framtid – och helst lära oss programmera.
Det första är nog alltjämnt ett sunt råd. Det andra förändrades så fort föräldrar skaffade Facebook och började lägga ut bilder på sig själva, sina hus och semestrar hit och dit. Den sista grejen?
Programmering skrevs in i läroplanen och 2017 blev datorprogrammerare Stockholms vanligaste yrke. Utvecklingen såg spikrak ut.
Men sedan hände något. I DN kunde man i torsdags läsa om Kinan Haj Rashid, som år 2020 inledde sin utbildning i datateknik på KTH. Arbetsmarknaden blomstrande. Men två år senare bröt artificiell intelligens igenom – och allt förändrades. ”Plötsligt kunde verktygen på två minuter lösa och sammanfatta det som vi hade lagt två år på att lära oss”, förklarar han. Han behövde söka 200 jobb innan han fick ett.
De som tog den påstått smarta vägen blev blåsta.
Rapporten ”Strukturomvandlingen och AI”, från Tillväxtverket och Uppsala universitet, visar att han inte är ensam: Sedan 2023 har andelen nyexaminerade som får jobb på AI-intensiva bolag minskat med 8 procentenheter.
De som tog den påstått smarta vägen blev blåsta.
Så vad vill jag säga – att vi i ”gen z” borde göra väpnat uppror mot en föräldrageneration som ljög för oss? Eller att vi borde förbjuda AI-utveckling för att säkra jobben?
Nej, läxan är väl knappast att det var fel att uppmuntra till att lära sig att koda. Den lite försiktigare slutsatsen är att det inte går att förutsäga, eller planera, arbetsmarknaden.
Situationen liknar tidigare strukturomvandlingar som lett till stora välståndsökningar – ångmaskinen, elektriciteten, it-revolutionen – i att vi kan stå inför stora omvälvningar. Också på det sättet att vi inte kan veta exakt vad AI-strukturomvandlingen kommer att innebära. Vi vet inte ens säkert om instegsjobben helt kommer att ersättas av datorer, eller om företag just nu bara agerar proaktivt på grund av osäkerhet.
Det går inte att säga ”vi hade fel om programmering – satsa på de här jobben i stället”. Osäkerhet är inbyggt i den ekonomiska utvecklingen. Men om djupt folkligt missnöje och lidande ska undvikas, så behövs ett flexibelt trygghetssystem och en aktiv arbetsmarknadspolitik för omskolning och vidareutbildning.
Mot framtiden agerar vi alltid i blindo. Det bästa vi kan göra när förändringens vindar blåser är att erbjuda alternativ. Och i framtiden – vara lite mindre bergsäkra när vi spanar vilka framtidsjobben kommer att bli.
Läs mer:
Max Hjelm: Ni borde tacka oss som älskar lussekorven
Max Hjelm: Det här är valet som borde oroa alla européer
Max Hjelm: Så många döda för en maktgalen gammal mans drömmar om Storryssland
DN:s ledarredaktion: Den största skandalen handlar inte om otrohet

