Klimatförhandlingarna COP31 i Turkiet slutade i en kollaps, efter att EU och flera andra länder sagt nej till den övergripande överenskommelsen som ordförandeländerna Turkiet och Australien lagt fram.
I slutdokumentet nämndes inte fossila bränslen efter påtryckningar från bland annat Saudiarabien.
– Det är bekymrande att man inte når konsensus när det gäller ett så pass stort problem som påverkar så många människor, säger Martin Wadmark, klimatexpert på WWF, som precis har landat på Arlanda när DN når honom.
Det har bara skett en gång tidigare att FN:s klimatförhandlingar kollapsar, för 26 år sedan på COP6 i Haag.
Även Anja Ipp på Naturskyddsföreningen har precis kommit tillbaka till Sverige efter att ha följt förhandlingarna på plats. Hon tyckte att det var sorgligt att följa mötet.
– Nu har jag inte sovit så mycket på sistone, så det är mycket känslor. Bråket om orden på pappret känns inte som att det står i proportion till krisens allvar, säger hon.
De stora låsningarna under mötet märktes tidigt, säger Martin Wadmark.
– Det brukar vara det, men nu fanns det så pass mycket som många parter inte tyckte om i texten som lades fram. Då blev det helt enkelt för svårt att enas. Det här utfallet innebär ytterligare ett förlorat år som vi inte har råd med.
Varken Anja Ipp eller Martin Wadmark vill peka ut någon tydlig syndabock.
Anja Ipp pekar på att de oljeproducerande länderna har ekonomiska intressen av att fortsätta sälja fossila bränslen, samtidigt som Sverige och andra länder har ekonomiska intressen av att sälja klimatteknik och gröna lösningar.
– Att mötet havererade är ett resultat av djupa motsättningar mellan världens länder. Det handlar om motsatta ekonomiska intressen. Vi måste på något sätt ta i tu med de ekonomiska drivkrafterna bakom klimatkrisen, säger hon.
Martin Wadmark pekar på att andra, mindre politiskt känsliga frågor, som rörde hav, kolinbindning och klimatförändringen, föll när den övergripande överenskommelsen inte antogs.
– Det var en miss, tycker jag, att inte fånga upp det, säger han.
Wadmark hoppas trots allt att kollapsen kan leda till en annan dynamik i förhandlingarna framöver, efter att de mer ambitiösa länderna börjat ställa högre krav för att gå med på en överenskommelse.
– Det här sätter press på nästa möte. Nu vet det kommande ordförandeskapet att de måste hitta en balans. Jag tror inte att det här ordförandeskapet var redo för de meningsskiljaktigheter som fanns på bordet. På sikt kan det kanske vara något bra för klimatet, men just nu är det ett nederlag, säger han.
Anja Ipp anser att haveriet i Antalya visar att FN:s klimatförhandlingar behöver reformeras. Samtidigt kräver den typen av reformer konsensus, precis som besluten gör.
– Det gör det svårt att enas om reformer när spänningarna mellan länderna är så pass stora.
Hon lyfter fram att klimatmötena har varit viktiga och lett till förändring, speciellt de senaste tio åren efter Parisavtalet.
– Men nu kanske läget håller på att förändras så att klimatmötena bara blir en komponent av klimatomställningen globalt, säger hon.
Hon pekar på den så kallade Santa Marta-processen, ett internationellt samarbete som inleddes i Colombia i april. Initiativet – som samlat omkring 60 länder – bygger på frivilligt deltagande från länder som vill gå före.
– Vi kanske får tänka att det blir olika mindre koalitioner av länder som arbetar tillsammans. Jag tror även på att förändringarna kommer från civilsamhället och näringslivet, säger hon.
Martin Wadmark tar upp Transition Away from Fossil Fuels (Taff), den frivilliga internationella färdplan som Brasilien tagit fram för att fasa ut fossila bränslen.
– Det är ett sådant initiativ som länderna kan vara med och driva själva på hemmaplan, men också vara en del av ett internationellt sammanhang. De frivilliga engagemangen blir allt mer intressanta när sådana här processer fallerar, säger han.
Läs mer:
Klimatmötet ett fiasko – överenskommelsen faller
Peter Alestig: Fiaskot kan vara precis vad som behövs

