Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Efter Apec-mötet i Shenzhen, där den för krigsbrott efterlyste Vladimir Putin bjöds in i värmen av Donald Trump och Xi Jinping, står både Ukraina och Europa inför nya utmaningar. Dilemmat för de europeiska ledarna är att de vill komma ur rollen som åskådare när det gäller livsviktiga beslut om kontinentens framtid. Men utan att samtidigt fastna i den fälla som Putin med Trumps hjälp försöker gillra när han bjuder in ”Europa” till samtal i Moskva.
Putin framställer sitt erbjudande som ett sätt att tillmötesgå en vädjan från Washington om att acceptera europeiskt deltagande. Det kan låta märkligt med tanke på att Trump tidigare har velat sköta förhandlingarna själv – även om han har glömt sitt löfte om att avsluta kriget i Ukraina på 24 timmar. För att inte tala om att Putin har framställt hela konflikten som att EU och Nato befinner sig i krig mot Ryssland.
– Vi förstår att en diskussion om frågor som är relaterade till säkerheten, inklusive Europas, är meningslös utan européerna, sade Putin när han var på väg hem från toppmötet i Shenzhen.
Han tillade att Ryssland har gått med på USA:s förslag att Ukrainas säkerhet ska ingå i den bredare säkerhetspolitiken i Europa.
Här har vi själva kärnpunkten: Ryssland vill dra in europeiska länder i en förhandling om vad man kallar för en ny säkerhetsarkitektur i Europa, på ryska villkor. Och nu är den idén ivrigt påhejad av USA. Trump, men ännu inte Europa, har köpt Putins tes om att det inte kan bli tal om någon vapenvila innan man undanröjer ”konfliktens grundorsaker”. Det är ett kodord för Moskvas anspråk på att återta den förlorade kontrollen över grannländerna, och det accepterar inte västvärlden.
Det ska ske genom att Nato ska dra bort sin militär till läget före 1997, vilket betyder att de länder – Polen, Baltikum med flera – som efter detta datum sökte den västliga försvarsalliansens skydd mot rysk aggression lämnas åt sitt öde. Det var just det förslaget som Ryssland lade fram i december 2021, två månader före den storskaliga invasionen i Ukraina. Detta försök att splittra Europa avvisades den gången.
Från europeiskt och ukrainskt håll finns det inget som tyder på något intresse för att växla ”fred” i Ukraina – på ryska villkor – mot en nedläggning av Natos östra flank. EU:s utrikesföreträdare Kaja Kallas brukar påpeka att ”vi behöver ingen ny säkerhetsarkitektur, vi har redan en”, grundad på FN-stadgan, Helsingdeklarationen och Budapestmemorandumet. Dessa avtal förbjuder gränsändringar med våld och garanterar alla länders rätt att välja sina egna allianser.
Konfliktens ”grundorsak” är inte att det är en tvist mellan två stater, utan ett kolonialkrig som syftar till ryskt underkuvande av Ukraina. I det angreppskriget har Ryssland mer eller mindre öppet stöd från Kina, Iran och Nordkorea.
Men Trump avfärdar allt tal om att det finns en ”ondskans axel”, bestående av Ryssland, Iran, Kina och Nordkorea, med orden: ”Även vi spionerar på andra.”
Som så ofta har Trump en ursäkt för vad Putin och de andra diktatorerna har för sig, men han sparar inte på kritik mot Ukraina. Trump framställer sig som medlare i konflikten, men han kommer allt oftare till Putins undsättning.
Ledarna i Kina, USA och Ryssland demonstrerade hur de vill att en ny världsordning ska se ut
När Trump var på väg från toppmötet i Kina ringde han från Air Force One till de europeiska ledarna i ”de villigas koalition” som samlats i Berlin till stöd för Ukraina. Han hävdade att Putin verkligen önskar fred, trots att det är uppenbart att den ryske ledaren inte har någon sådan avsikt. Trump sade också att Europa inte borde slösa pengar på stöd till Ukraina.
Några dagar tidigare hade Trump sagt att ”Putin kunde vara tuffare, ärligt talat”. Kort därpå släppte Ryssland loss de hittills värsta terrorbombningarna mot skolor, sjukhus, bostäder och andra civila mål i Ukraina. Det har Trump varit tyst om, medan han har kritiserat Ukraina för att angripa ryska militära mål.
Han har också tonat ned ryska kränkningar av Natoländers territorium och hävdar att Putin skickat in drönare och robotar i Polen ”oavsiktligt”.
Det konkreta resultatet av trepartsmötet i Shenzhen må ha varit magert. Men ledarna i Kina, USA och Ryssland demonstrerade hur de vill att en ny världsordning ska se ut: Stormakterna ska ha makten inom sina intressesfärer.
Det är i det perspektivet man ska se Trumps bifall till Putins envetna krav på att en fredslösning i Ukraina förutsätter en säkerhetsarkitektur i Europa som tillfredsställer Rysslands intressen. Om Europas ledare går med på det är en helt annan fråga.
Fakta.Internationella avtal
● Förenta nationernas stadga från 1945 förbjuder stater att hota med eller använda våld mot andra stater. Medlemsstaternas suveränitet ska respekteras.
● Helsingforsdeklarationen eller den europeiska överenskommelsen om säkerhet och samarbete signerades 1975. Den slog bland annat fast grundläggande folkrättsliga principer, bland annat: Staters suveränitet och territoriella integritet, gränsers okränkbarhet och icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter.
● Budapestmemorandumet skrevs under 1994 av Ukraina och de tre kärnvapenstaterna, Ryssland, USA och Storbritannien. Det gick ut på att Ukraina skulle lämna ifrån sig tusentals kärnstridsspetsar som var stationerade på ukrainsk mark. I gengäld lovade stormakterna att respektera Ukrainas självständighet, suveränitet och befintliga gränser, och avstå från hot om eller användning av våld mot Ukrainas territoriella integritet eller politiska oberoende.
Läs mer:
Torbjörn Petersson: En iscensatt show med detaljerat kinesiskt manus
Många paroller i Berlin – de tre mäktiga i Kina höll tyst
Michael Winiarski: Putin kan vara nöjd med Trumps plan för säkerhet i Europa

