Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I Boklördag förra veckan skrev Kristofer Ahlström (14/11) om hur han hade fått allt svårare att läsa. Han hoppade rastlöst mellan olika böcker utan att kunna koncentrera sig. Huvudet kändes sönderskrollat. ”Med de små manickerna som darrar och morrar, som små hungriga varelser i fickan, har vi blivit sämre på att behålla fokus”. Han beskrev det som en sorts sorg.
Och Kristofer Ahlström är inte ensam. Allt fler runt mig pratar i dag om att de inte längre hinner läsa – och när de väl gör det: inte kommer till ro. Vissa har försökt sig på olika trick. En kollega har bestämt sig för att hon måste läsa tjugo minuter innan hon somnar. En annan kör lika många läspass som träningspass i veckan. En tredje köper varje utgåva från förlaget Novellix, som har fint formgivna askar med fyra noveller. Hon har ordnat en specialhylla för dem hemma och det ser ut som en godisbutik.
Med utflugna barn och mycket läsning i jobbet får jag väl fortfarande betrakta mig som storläsare. Likväl tycker också jag att min tröskel för att börja på en bok har blivit högre. Lördagseftermiddagarna har jag ofta tillbringat i soffan med böcker. Men det är nästan spöklikt hur snabbt min hjärna numera hittar på olika saker jag måste kolla i mobilen – och vips har en timme försvunnit. Det är helt klart att författarna har fått kortare tid på sig att fånga mitt intresse. Jag känner snabbare att jag måste få något tillbaka för den tid jag lägger ner.
Detta att man i sitt eget huvud, utifrån några futtiga ord på en boksida, iscensätter en berättelse är och förblir magi
Det stämmer ganska bra med vad forskningen säger: att mobilen, sociala medier och strömningstjänster erbjuder oss så många belöningar och dopaminkickar att vi får mindre tålamod med det långsamma berättandet i en skönlitterär bok.
Man kan tycka att det är absurt att man ska behöva kvitta läsning mot träningspass. Läsning borde ju vara lustdriven. Men då underskattar man hur djävulskt algoritmerna tagit sig in i våra hjärnor. De får oss att vilja det vi kanske inte vill. Och det är paradoxalt, för när man väl blivit uppslukad av en roman undrar man ju hur man kunnat göra något så idiotiskt som att prioritera bort det. Detta att man i sitt eget huvud, utifrån några futtiga ord på en boksida, iscensätter en berättelse är och förblir magi. I måndagens DN varnade Marlen Eskander och Mirey Gorgis från Läsfrämjarinstitutet för att vi för ofta glömmer den glädjen för att i stället fokusera på läsningens nyttoaspekt (DN 16/11).
Det är därför inte alls tokigt att medvetet och aktivt stärka sin koncentrationsförmåga. Men man måste göra det på rätt sätt, med litteratur som sänker tröskeln. Här är alltså tio tips på små böcker med stora läsupplevelser – ingen av dem längre än 174 sidor. Kvalitetslitteratur i kort format. Ge dig själv chansen att skärpa din litterära uppmärksamhet och återerövra lyckan i att läsa.
Ingvild H Rishøi ”Stargate”, övers. Marie Lundquist (2023)
Astrid Lindgren-aktig berättelse om två systrar som säljer julgranar för att hjälpa sin missbrukande pappa. En bok som träffar varför-jag-en-gång-började-läsa-nerven.
167 sidor
Claire Keegan ”Det tredje ljuset/Små ting som dessa”, övers. Marianne Tufvesson (2023)
Irländska Claire Keegan skriver alltid kort och exakt. I ”Det tredje ljuset” skickas en flicka till en familj på landsbygden och får, kanske för första gången, känna kärlek.
55 sidor – hela boken 144 sidor
Julie Otsaka ”Vi kom över havet”, övers. Ulla Roseen (2013)
Julie Otsaka skildrar de japanska kvinnor som reste över Stilla havet på 1920-talet för att bli postorderfruar i Kalifornien. Lika poetisk som gripande bok skriven i ”vi-form”.
174 sidor
Kerstin Ekman ”Löpa varg” (2021)
Kortroman om en pensionerad jägare som inte längre förmår jaga – en berättelse om en människa som börjar se naturen, djuren och livet på ett nytt sätt.
150 sidor
Albert Camus ”Främlingen”, övers. Jan Stolpe (1946, nyöversatt 2020)
Albert Camus skildring av en vanlig man som plötsligt begår ett mord – och förblir helt likgiltig inför vad han gjort. En fortfarande omtumlande klassiker.
114 sidor
Marguerite Duras ”Älskaren”, övers. Madeleine Gustafsson (1985)
Roman om en 15-årig fransk flicka som under 1920-talet inleder en sexuell relation med en rik kinesisk affärsman – och skapar skandal. Kultbok från 80-talet om makt och erotik.
123 sidor
Ia Genberg ”Detaljerna” (2022)
Ia Genberg fick sitt stora genombrott med denna originella och melankoliska roman om hur människor kommer och går i ens liv. Blev belönad med Augustpriset 2022.
151 sidor
Édouard Louis ”En kvinnas frigörelse”, övers. Marianne Tufvesson (2022)
Édouard Louis har skrivit flera böcker om sin uppväxt i en fattig fransk arbetarfamilj. Här lyckas hans mor lämna sin alkoholiserade man för ett värdigare liv.
112 sidor
Jamaica Kincaid ”Lucy”, övers. Lena Fagerström (2017)
Jamaica Kincaid skildrar en ung karibisk kvinna som blir barnflicka i USA och upptäcker rasismen – och sig själv.
158 sidor
Isabella Nilsson ”Om varmhållning av levande och döda” (2026)
Genom elva texter för Isabella Nilsson en stillsam diskussion om skrivandets och litteraturens betydelse i livet. En bok som vidgar och befriar tanken.
121 sidor
Läs fler artiklar av Åsa Beckman här, till exempel ”Isabella Löwengrip hade inte helt fel om känslostyrda kvinnor”. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där Björn Wiman och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.

