I början av 2000-talet använde jag begreppet kanon i någon text, och blev av allt att döma förlöjligad av tidskriften Vi:s kåserist Ingemar Unge. Det var en läsare som uppmärksammade mig på detta, och som med hänvisning till Unge fördömde mig som kultursnobb och jag vet inte vad.
Välvilligt svarade jag med att pedagogiskt förklara vad kanon är för något och hur länge begreppet har varit av betydelse – nämligen åtminstone sedan första konciliet i Nicaea år 325. Men min vedersakare visade sig vara en förtrupp till de näthatare som skulle komma att uppstå med sociala medier, och han intensifierade angreppen om patetiska kultursnobbar.
Jag förmodar att hans karriär som näthatare därefter har varit lyckosam.
■ ■ ■
Nuförtiden är kanonbegreppet mer bekant för gemene hatare och kanske även för Vi:s krönikörer. Men bråken kring den svenska kanon får första konciliet att stå i skuggan. Huvudlinjerna står mellan de som inte tycker att en kanon behövs, och de som tycker att det är en god idé att ta efter till exempel Danmark. För de som vill ha en kanon står striden mellan de som vill att den ska vara nationalistiskt danande och de som inte vill det – som vill styra den i en mer inkluderande riktning.
■ ■ ■
En viktig och mycket tidstypisk aspekt som sällan dyker upp är de svenska lärarnas perspektiv. De har ju ett elände att förklara för eleverna och deras föräldrar varför det är viktigt att läsa. På sikt rentav viktigare än fotbollsträningen. Om de får någon sorts officiell kanon att peka på så blir det lättare att stänga käften på elevernas advokater och deras argument att Selma Lagerlöf bara är flum.
■ ■ ■
Egentligen finns det redan en kanon. Har alltid funnits.
Här vill jag citera mig själv, ur en text från 2017:
Man kan absolut precisera vilka som styr kanon. Det är författare, förläggare, bibliotekarier, bokhandlare, litteraturkritiker, läsare, redaktörer på tidningar, tidskrifter, radio och tv; lärare, bildningsförbund, konstnärer, musiker, agenter, de litterära sällskapen, teaterproducenter, kulturjournalister, översättare, priskommittéer, forskare, studenter, slumpen och minst ett ytterligare dussin aktörer.
Även du som läser denna text är med och avgör vilka böcker som just i dag ingår i den ständigt föränderliga kanon. DN:s kritikerlista är förstås i hög grad en medspelare. Denna lista är årets första. Fyra titlar har fått respass – fyra har tillkommit.
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox.
1. Neige Sinno: ”Tvingad tiger”
Övers. Emma Majberger. Faethon, 196 sidor (ny)
Intelligent och fasaväckande när författaren skärskådar övergreppen hon utsattes för som barn.
2. Carl Frode Tiller: ”Inringning”
Övers. Nils Sundberg. Flo förlag, 270 sidor (ny)
Den först nu översatta norska uppväxtromanen präglas av lågmält språk och klar blick för det psykologiska spelet.
3. Sally Rooney: ”Intermezzo”
Övers. Klara Lindell. Albert Bonniers förlag, 457 sidor (3)
Den irländska generationsrösten har skrivit en förförisk fjärde roman som återförtrollar världen.
4. Maria Bodin: ”Kristinafragment”
20-tal, 59 sidor (8)
Lyrikdebut som turnerar uppståndelsemyten och drottning Kristina, och prövande gräver i historien.
5. Thuan: ”Hissen i Saigon”
Övers. Tobias Theander. Tranan, 210 sidor (ny)
Med stöd i en deckarartad intrig skriver vietnamesiskan magnetiskt om imperialism och exil.
6. Eduardo Halfon: ”Canción”
Övers. Hanna Nordenhök. Tranan, 140 sidor (1)
Drabbande släktberättelse och personlig tillbakablick på inbördeskrigets brutala Guatemala.
7. Gerald Murnane: ”Inlandet”
Övers. Lars Ahlström. Weyler 242 sidor (4)
En av världslitteraturens mest briljanta enslingar skriver om Australiens och Ungerns slättländer.
8. Herman Melville: ”Bartleby, skrivaren”
Övers. Marie Berthelius. Bakhåll, 96 sidor (10)
Kultförklarad klassiker om arbetsvägran som fått ny språkdräkt och betydelse för vår tid.
9. Peter Pomerantsev: ”Att vinna ett informationskrig”
Övers. Ola Nilsson. Ordfront, 377 sidor (7)
Journalisten och författaren kopplar dagens informationskrig till andra världskrigets motsvarighet.
10. Kirsten Thorup: ”Mörkret bakom dig”
Övers. Helena Hansson och Djordje Zarkovic. Albert Bonniers förlag, 492 sidor (ny)
Fortsättningen på romanserien om Danmark under andra världskriget inleds 1942.
Tio DN-kritiker väljer
Kritikerlistan innehåller böcker utkomna efter den 11 oktober. Förra veckans placering inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Jan Eklund, Ingrid Elam, Johanna Käck, Rebecka Kärde, Kristina Lindquist, Maria Schottenius, Greta Schüldt, Sandra Stiskalo, Jonas Thente och Malin Ullgren. Alla recensioner finns att läsa på dn.se/kultur
