Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Morgan Johansson är numera Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson. Och är det något han är duktig på så är det att mata på med gamla partisanningar utan minsta tvekan. Magdalena Andersson verkar uppskatta det: En så skoningslös slugger är förstås bra att ha i debatter där den som kan få in den bästa träffen på en förutsägbar motståndare vinner.
Men dagens utrikespolitik är något annat; den rör sig extremt fort. Och Socialdemokraterna har plågsamt svårt att hänga med.
Så när den franske presidenten Emmanuel Macron i veckan meddelade att han arbetar för att större delar av Europa ska skyddas av franska kärnvapen nöjer sig inte Morgan Johansson med att kritisera Ulf Kristersson (M), för att han vill vara en del av samarbetet. Han kritiserar också Macron. Talet om att öka antalet stridsspetsar, sluta kommunicera hur många de är och inleda en dialog med flera andra länder om hur samarbetet kan se ut riskerar att ”återskapa en kärnvapenkapprustning”, säger Morgan Johansson. Trots att det alltså är vad Macron försöker undvika, just genom att samarbeta kring de franska kärnvapnen.
Då ökar incitamenten för fler länder att överväga egna kärnvapen.
Macron inser också att han inte har någon tid att förlora. Nästa år kan Marine Le Pens högernationalister vinna presidentvalet, och hon är inte det minsta intresserad av att bistå andra länder med den typen av tjänster. Om det då inte finns ett etablerat samarbete på plats ökar incitamenten för fler länder att överväga egna kärnvapen.
Även Sverige.
Likheterna är slående med hur det lät när Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, och svenskt Natomedlemskap kom på tal. För när vi vaknade den 24 februari 2022 var Magdalena Andersson statsminister, men meddelade att Socialdemokraterna inte tänkte ompröva sin säkerhetspolitik. Det här är fel tillfälle att visa ”vobblighet”, sade hon.
Sedan tog det tre månader för Socialdemokraterna att ändra sig, och säga ja till Nato. Och det ska vi tacka Finland för.
För även om den dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist (S) – en slugger av samma snitt som Morgan Johansson – gärna vill hävda att skiftet kom inifrån är det uppenbart att den finländska beslutsamheten var det som avgjorde frågan. Våra grannar förstod att situationen var förändrad, och sedan följde vi efter dem in i Nato.
När försvarsministern senare fick frågor om han inte skulle avgå – han hade ju dyrt och heligt lovat att aldrig föra in Sverige i Nato – invände han. ”Det är viktigare att ta ansvar för det som kommer, än att fastna i det som var tidigare”, förklarade han.
Men hur går det egentligen med den saken?
Nu sker ju nämligen precis samma sak igen: Socialdemokraterna har fastnat i historien om sig själva. Magdalena Andersson skulle ha tackat nej till samtal med Macron om hon varit statsminister, meddelade hon i veckan, och slöt upp bakom Morgan Johansson.
Hon gör med andra ord om precis samma misstag som vid krigsutbrottet: I stället för att resonera utifrån det nya läget, svarar hon med att skicka ut sin mest tvärsäkra representant med partiets gamla talepunkter.
Magdalena Andersson gör om precis samma misstag som vid krigsutbrottet.
2022 var det neutraliteten som spökade, nu är det attityden till nedrustning. Och den här gången är det inte finländska socialdemokrater, utan franska liberaler, som vill hjälpa oss i rätt riktning. Att då inte ens försöka resonera om olika alternativ är närmast tjänstefel från en person som aspirerar på statsministerposten.
För när USA snabbt byter skepnad – och ser Europas militära beroende som en chans att utpressa oss – välter det spelplanen för europeisk säkerhetspolitik för andra gången på kort tid. Trump bombar folkrätten i bitar, hånar Ukraina och hotar att inta delar av vårt grannland. Det blir inte mycket tydligare än så?
Europa måste snabbt öka sin egen försvarsförmåga. Och som ÖB konstaterar: Så länge Ryssland utgör det stora hotet går det inte att bortse från att Europas försvar också är en fråga om kärnvapen.
Det inser Emmanuel Macron. Och det inser Ulf Kristersson.
Kristerssons utgångspunkt i samtalet med Macron är dessutom att inga kärnvapen ska placeras på svensk mark under fredstid. Alltså: ett undantag för att göra frågan lättare att hantera för Socialdemokraterna.
Ändå reagerar Magdalena Andersson så kategoriskt.
Det kommer inte att hålla i längden – den här gången heller. För att ta Macrons erbjudande på allvar handlar inte om vobblighet, utan om intellektuell rörlighet. Att dra nya slutsatser när världen förändras.
Och att inte göra det först när det är för sent.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Tonårsutvisningarna är ingenting mot det som väntar efter valet
DN:s ledarredaktion: Det här är makalöst genant för Tidögänget
