Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
En rysk sociolog sade en gång till mig att det starkaste av allt är illusionen. Människan håller fast vid sina felaktiga uppfattningar eftersom de skänker henne trygghet. Det tyska förhållandet till Skandinavien är ett bra exempel.
Tyskar älskar de nordiska länderna – framför allt Sverige – med en kärlek som motsäger allt förnuft. En tysk bekant till mig suckade en gång över hur långsamt digitaliseringen framskrider. Sedan tillade hon:
– Det är ju inte som i Sverige. Hos er funkar allt.
Jag försökte berätta om journalsystemet Millennium som havererade, men hon ville inte veta.
En annan bekant i Berlin hade varit i Helsingfors och förtrollats av ”tystnaden och lugnet”. Efter lite utredning förstod jag att hon hade upplevt begravningsstämningen i Helsingfors centrum en söndag eftermiddag.
I själva verket liknar den Berlins – och här är verkligen allt stängt. (I Helsingfors kan man åtminstone handla mat även på söndagar.) Men den finländska begravningsstämningen är tydligen charmigare.
Ett tag hade hon fått för sig att köpa ett hus i Finland. Hon hade då besökt Ivalo i finska Lappland och var begeistrad över den ”avslappnade livsstilen”. Nu ville hon ha råd om livet på den nordiska landsbygden.
– Du kommer att få betala höga fastighetsskatter. Någon måste skotta snö på vintern för annars kommer du inte in i huset. Hur har du tänkt med värmen? Huset kan inte lämnas kallt när är borta, då fryser rören. Det kan bli ganska höga elkostnader ifall du har värmepump, sade jag.
Hon har inte återkommit. Jag tror inte att köpet blir av. Det härliga för henne var tanken: ett hus i högan Nord.
Min dotters Berlinskola planerade entusiastiskt att genomföra en digitalisering. Jag försökte påpeka att i förebildslandet Sverige har skolorna slagit av på takten. Man har insett att det inte är en bra idé att digitalisera allt. Jag blev nedtystad av en försäljare av surfplattor.
Men det gjorde inget, eftersom digitaliseringen framskrider långsamt av sig själv. Vi befinner oss ju i Tyskland.
”Hemma hos sig är stockholmare till hundra procent trendmedvetna, i Berlin accepterar de jordens fulaste klädstil och tycker den är skön”
Ofta får jag höra att skandinaviska länder är ”avslappnade”. Fast jämför man huvudstäderna är det tvärtom. Till exempel stockholmare vallfärdar till Berlin just därför att det är så mycket mer avspänt än Stockholm. Hemma hos sig är stockholmare till hundra procent trendmedvetna, i Berlin accepterar de jordens fulaste klädstil och tycker att den är skön.
Tyskarna anser däremot att Berlin är stressigt.
Nyligen publicerade Helsingin Sanomat ett reportage om hur brittiska turister har köpt resor till ”Lapland”. När de tittade på kartan insåg de att de i själva verket är på väg till Kainuu, en helt annan del av Finland. Regionen, som ligger i östra Finland, marknadsför sig nu som ”Arctic lakeland” trots att den ligger söder om Arktis.
I resereklam för britter sorteras Kainuu under Lappland. Det är ju vad britterna känner till. Turisterna erbjuds samma saker överallt: Jultomten, renar och safari med hundspann.
– Så vad är problemet? undrar resebyrån Tuis obrydda kommunikationsansvariga.
På det hela taget går bedrägeriet strålande. Britterna älskar ju sin illusion och vill inte ge upp den.
Den senaste illusionen om Sverige som marknadsförs i Tyskland är värnplikten. Tyska politiker tror att det går att slippa obehagliga diskussioner om återupptagen värnplikt genom att säga: Vi gör ju bara som svenskarna! Vi satsar på frivillighet!
Att det svenska försvaret i bästa fall kan mobilisera hälften så många som Finland år 2035 – trots att svenskarna är nästan dubbelt fler – är det ingen som talar om.
Tyskarna behöver helt enkelt Sverige för sin sinnesfrid. Ingen ska få peta på den saken.
Läs fler texter av Anna-Lena Laurén
