Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Under alla år som jag har följt EU-politiken har motsättningarna under stats- och regeringschefernas toppmöten ibland varit så stora att en uppgörelse inte har verkat möjlig. Men hittills har unionen haft en förunderlig förmåga att krångla sig ur låsta lägen.
Metoderna har inte varit särskilt sofistikerade, men fungerat. Möten utan sluttid har tröttat ut förhandlarna, besvärliga frågor bäddats in i överslätande formuleringar, mer pengar tystat kritiker, utredningar tillsatts och svåra beslut skjutits på framtiden. Mest nydanande var när Viktor Orbán för två år sedan förmåddes att lämna rummet och övriga sedan kom överens om att Ukraina skulle få inleda medlemskapsförhandlingar.
Men hur ska det gå den här gången? Hittills ser det mörkt ut. EU-ledarna måste enas om fortsatt omfattande stöd till Ukraina och trots många övertalningsförsök säger Belgiens premiärminister fortfarande nej till kommissionens huvudalternativ.
Förslaget som ligger på bordet är en förordning, en bindande EU-lag, och innehållet är inte helt lätt att begripa. Tanken är att EU ska tvinga europeiska banker och finansiella institut, som tjänar pengar på att förvalta den ryska centralbankens frysta men fortfarande växande tillgångar, att låna ut pengar till EU. Sådana tvångslån ska inte enbart krävas av belgiska Euroclear, en värdepapperscentral som sitter på mest frysta ryska tillgångar i Europa, utan också av motsvarande institut i länder som Frankrike, Tyskland, Sverige och Cypern.
För en tid sedan avslöjade Belgiens premiärminister att han inte ens önskar att Ryssland ska besegras
Dessa pengar ska sedan förvandlas till stora EU-lån som ska gå till Ukraina. Kiev ska i princip betala tillbaka lånet någon gång i framtiden, när Ryssland har tvingats betala krigsskadestånd. Då kan också bankerna och de finansiella instituten få tillbaka tvångslånen och simsalabim skulle stödet till Ukraina på så sätt inte kosta skattebetalarna i EU:s medlemsländer en enda euro.
Något av trollerinummer är det allt. Ingen vet om, när och av vem Ryssland kan pressas att betala för den förödelse som Ukraina utsätts för. Och vad händer om de ryska tillgångarna blir en del av en uppgörelse som Ryssland och USA står bakom? President Trump vill som bekant också lägga vantarna på de ryska pengarna. Risken är uppenbar att det till slut ändå blir EU:s medlemsländer som får stå för stödet till Ukraina. Men det är absolut värt ett försök att utnyttja krigsförbrytarens tillgångar.
Den ryska ilskan över dessa planer är inget att leka med. Belgiens premiärminister har berättat om alla hot och påtryckningar som landet utsätts för. Moskva har enligt Bart de Wever förklarat att belgiska tillgångar i Ryssland omedelbart skulle konfiskeras och att Belgien, samt premiärministern personligen, ”i all evighet” skulle få leva med den ryska hämnden.
Inte konstigt att sådant oroar. Belgien måste kunna räkna med hela EU:s stöd och i förslaget till förordning slås fast att alla medlemsstater ”solidariskt” ska stå för hanteringen av eventuella konsekvenser. I vanliga fall skulle säkert fler frågetecken kunna rätas ut och EU-toppmötet till slut kunna enas om en kompromiss.
Men Rysslands krig ställer saker och ting på sin spets. Ingenting är som vanligt i Europa. Det obehagliga med Bart de Wevers nej är dessutom att det inte enbart handlar om sådant som EU-maskineriet skulle kunna lösa upp. Hans motstånd sitter betydligt djupare.
Något av ett trollerinummer är det allt. Ingen vet om, när och av vem som Ryssland kan pressas att betala för den förödelse som Ukraina utsätts för
För en tid sedan avslöjade Belgiens premiärminister att han inte ens önskar att Ryssland ska besegras. Det skedde under en presskonferens i början av december när de Wever plötsligt började tänka högt. ”Tror någon på allvar att Ryssland kommer att förlora i Ukraina?” funderade han. En rysk förlust är ”en illusion” som ”inte ens är önskvärd” eftersom det ”skulle leda till instabilitet i ett land med kärnvapen”, hävdade den belgiske premiärministern.
Så tänker alltså den EU-ledare som gör allt för att försöka stoppa förslaget till beslut som ska avgöras under nästa veckas toppmöte. Hans funderingar väckte bestörtning i Ukraina och i flera av EU:s östra medlemsländer, men uppmärksammades knappt på andra håll. I värsta fall pågår en anpassning till de Wevers idéer lite varstans i Europa.
Allt detta gör att läget känns ovanligt läskigt. Att köra över Belgien i denna för landet så känsliga fråga vore inte rimligt. Om de Wever inte ändrar ståndpunkt återstår därför bara kommissionens andra alternativ: Att strunta i de ryska pengarna och låta EU ta ett nytt vanligt gemensamt lån, på samma sett som skedde efter pandemin, för att hjälpa Ukraina. Om Viktor Orbán säger nej till det kan väl övriga upprepa tricket från 2023 och låta honom lämna lokalen?
På något sätt måste EU – tillsammans med Storbritannien, Norge och andra – få fram mer stöd till Ukraina och se till så att landet kan fortsätta att försvara sig och inte kollapsar. Om nästa veckas EU-toppmöte misslyckas med det kan konsekvenserna bli ödesdigra för hela Europa.
Läs mer:
Gina Gustavsson: Han kallar Greta Thunberg för Antikrist – och har möten med Ulf Kristersson
Annika Ström Melin: ”Game of thrones”-scenerna i Bryssel kunde inte komma med sämre tajmning
