En högerextrem konspirationsteori, med rötter i nazismen, ligger till grund för USA:s nya Europapolitik. Det borde förstås inte förvåna vid det här laget men det är ändå svårt att ta in. När Vita huset förra veckan publicerade ett dokument som presenterar administrationens utrikespolitiska prioriteringar var budskapet inte bara att Europa måste ta ansvar för sitt eget försvar utan också att kontinenten förtrycker politiska friheter och står inför en civilisatorisk utplåning.
Grunden för detta resonemang är teorin om ”det stora folkutbytet”, en välkänd nationalistisk konspirationsteori som går ut på att den liberala eliten försöker stärka sin makt genom att släppa in så mycket invandrare att de vita blir en minoritet i sitt eget land. Det är inte en konspirationsteori bland andra utan en teori som har inspirerat till flera terrordåd, däribland masskjutningen i en moské i Christchurch 2019. Nu återfinns den alltså i officiella dokument med Vita husets stämpel på.
Natos medlemsländer riskerar att få en befolkning där majoriteten är icke-Europeisk, står det bland annat. För att förhindra detta borde USA liera sig med ”patriotiska partier”, det vill säga högernationalistiska sådana. Dessa beskrivs som garanter för fred med Ryssland, medan etablerade partier kritiseras för att motarbeta högerpopulismen och förstöra sina länder med stor invandring.
Techbolagen vill bli av med regleringarna för att de vill tjäna pengar, de högerradikala vill bli av med dem eftersom de sociala medieplattformarnas algoritmer gynnar deras budskap.
Teorin utgör kärnan i en högerpopulistisk berättelse som fyller två funktioner: Att sprida skräcken för invandrare och att rikta vreden mot den elit som förrått det sanna folket genom att släppa in dem (invandrarna) och samarbeta med dem (EU, FN, ”globalisterna”). Inom Sverigedemokraterna har teorin kommit att bli stegvis officiellt accepterad. Så sent som 2023 avvisade Jimmie Åkesson den som nazistiskt tankegods men våren 2024 omfamnar han den i en debattartikel i Expressen där han skriver att det pågår ett folkutbyte i Sverige.
Varför bryr sig den amerikanska administrationen om hur många invandrare Europa har? En del av svaret har förstås att göra med att den bedriver en etnonationalistisk politik som går ut på att de sanna amerikanerna har sitt ursprung bland vita européer. Alla andra ”förgiftar nationens blod”, ett uttryck taget från Hitlers retorik som Donald Trump friskt använde under valåret 2024. Det senaste är att Trump dömt ut en hel folkgrupp, människor från Somalia, som skräp som inte bidrar med någonting och borde slängas ut ur landet.
Men det är viktigt att förstå att det också handlar om något annat: om att motverka europeisk lagstiftning utformad för att kräva ett större ansvar av techbolagen, bland annat EU:s Digital Services Act. DSA innebär inte några inskränkningar i yttrandefriheten, men den utgör visst skydd mot påverkanskampanjer och nätbrottslighet. Stora böter hotar den som bryter mot lagstiftningen. Elon Musks X har just dömts att betala 120 miljoner pund för att plattformen inte uppfyllt kraven på transparens.
Bolagens bästa chans att stoppa regleringarna är just att stärka de högerradikala partierna i Europa eftersom de delar detta mål. Techbolagen vill bli av med regleringarna för att de vill tjäna pengar, de högerradikala vill bli av med dem eftersom de sociala medieplattformarnas algoritmer gynnar deras budskap. Inför det senaste tyska förbundsdagsvalet förstärktes till exempel högerextrema budskap på X.
I detta sammanhang är den amerikanske vicepresidenten JD Vance en centralgestalt. Han har nära band med techbolagen efter att ha arbetat i Silicon Valley. När han i februari 2025 åkte till Europa för att möta USA:s allierade på en säkerhetskonferens i München passade han på att ge dem en utskällning. I stället för att diskutera Rysslands aggression hävdade han att det största hotet mot Europas demokratier kom ”inifrån”. Han anklagade EU för att vilja inskränka yttrandefriheten och beskrev oron för desinformation och fientliga staters propaganda som överdriven.
Jimmie Åkesson uttryckte sitt gillande. Han beskrev Vances tal som ”otroligt befriande” och höll med om att Europas eliter försvagar demokratin. Det där behövde Europa höra, sa Åkesson i SVT:s ”Agenda”. Åkesson medgav visserligen att Ryssland utgör ett hot. Vad han helt undvek att nämna är det faktum att en av EU:s främsta utmaningar är den stora spridningen av rysk desinformation och propaganda – däribland teorin om det stora folkutbytet.
Nu har teorin förvandlats till amerikansk utrikespolicy och Ryssland gnuggar händerna. Som historikern Timothy Snyder konstaterat är det nya dokumentet från Vita huset i princip identiskt med den syn på Europa som Ryssland länge försökt sprida i det pågående propagandakriget. Till sin hjälp har man haft, och har fortsatt, högernationalistiska populister. Och i takt med att allt fler konservativa partier släpper in de högerradikala i värmen och delar regeringsmakten med dem förstärks hoten mot Europa.
Det är ett påstående som saknar stöd i fakta och går på tvärs mot vad forskningen visar. Ideologiskt har Sverige blivit mer polariserat, inte mindre
Förra veckan kunde man i svensk press läsa en helt annan analys. Då skrev PM Nilsson i Dagens Industri att samarbetet med högernationalistiska populister stärker Europa. Resonemanget tycks gå ut på att samarbete med högerradikala motverkar den demokratiskadliga polariseringen och skapar en enad front mot Ryssland. Grunderna för detta påstående är minst sagt skakiga.
Nilsson hävdar till exempel att polariseringen minskat i Sverige sedan Tidösamarbetet inleddes. Det är ett påstående som saknar stöd i fakta och går på tvärs mot vad forskningen visar. Ideologiskt har Sverige blivit mer polariserat, inte mindre. Vårt flerpartisystem är på väg att reduceras till två ”lag”, med en vallgrav emellan som omöjliggör blocköverskridande samarbete. Så brukar det också gå till när traditionella partier öppnar grindarna för ytterkantspartier.
Rysslands informationskrig, som går ut på att splittra oss och stärka högerpopulister, avtar när man tycker att utvecklingen går i rätt riktning
En ökande ideologisk polarisering riskerar samtidigt medföra en ökad affektiv polarisering, något som är verkligt demokratiskadligt. Denna polarisering handlar om hur man känner inför de politiska meningsmotståndarna och den eldas på när sakpolitiken övergår i ett populistiskt kulturkrig. Enligt statsvetare har den ökat stadigt sedan 2010, då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. I en kommande text konstaterar de också att baserat på tillgängliga data kan vi förvänta oss att den affektiva polariseringen i Sverige kommer att nå en ny topp under valåret 2026.
Att det ryska informationskriget mot Sverige nu verkar avta utgör inte heller evidens för att polariseringen minskar i Sverige, som PM Nilsson föreslår. Om något ger det evidens för motsatsen. Rysslands informationskrig, som går ut på att splittra oss och stärka högerpopulister, avtar när man tycker att utvecklingen går i rätt riktning.
Nilsson är förstås medveten om att EU:s försök att ge ett större militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina hela tiden torpederas av högernationalistiska aktörer som Ungerns Victor Orbán. Men han uttrycker förhoppningen att när konservativa partier väl samarbetar med de högernationalistiska partierna så kommer de senare att foga sig och släppa sina proryska attityder. Det har ju gått bra med Giorgia Meloni i Italien.
Det är helt avgörande att vi är klarögda inför det som sker. Den liberala demokratin och Europa står inför en ödesstund
Det är en from förhopppning. Meloni står mycket nära Trumpadministrationen. När trycket nu ökar på Europa är det inte givet vilken sida hon väljer. De högernationalistiska partierna vet att en undfallenhet mot Ryssland kan skada dem bland väljarna. Men den retorik de bedriver, och de ideologiska övertygelser de står för, sammanfaller med Rysslands. I en intervju i New York Times nyligen, uttryckte Hermann Tertsch, företrädare för högerradikala Vox i Spanien, sin oförställda glädje över Vita husets nya säkerhetspolitik. Alla dessa saker, sa han, stämmer överens med vårt budskap. Vi var rädda för USA tidigare, fortsätter han, nu är vi så glada.
Det är helt avgörande att vi är klarögda inför det som sker. Den liberala demokratin och Europa står inför en ödesstund. Det räcker inte med att rusta militärt om vi inte också skyddar oss mot högerradikal propaganda. Regleringen av techbolagen måste bibehållas, de traditionella partierna hålla linjen mot ytterkantspartier. Alternativet är att kontinenten splittrats efter att högernationalistiska, EU-skeptiska partier fått makten. Då kan techoligarkerna och Ryssland i godan ro roffa åt sig vad de kan.
Läs mer:
Åsa Wikforss: Jag hyser fortfarande hopp om att USA:s institutioner ska rädda landet
