Joanna Górecka, journalist och författare
Varför är Austens verk fortfarande så lästa och omtyckta?
– Det odödliga hos Austen är hennes absoluta gehör för mänskligt poserande och störig skenhelighet. Hon synkoperar sina hjältars kärlekskval med fåfängeslakt. Inga romanpersoner kommer undan, hon ringar in och punkterar allt.
I din text ”Glöm inte att hon var en elak skata” (SvD 10/9) skriver du att bilden av henne inte stämmer överens med den faktiska litteraturen. Vad har man missat?
– Vi har kastrerat Jane Austen och omtolkat henne till något slags drömmande mysnucka i spetsmössa. Men hon var en ganska elak skata som skrev samhällssatir. I min text refererar jag till Adam J Smith, expert på 1700-talslitteratur, som menar att hon bör få upprättelse för den satiriska prickskytt hon var.
Har du en favorit bland romanerna?
– Det varierar från år till år men just nu är jag i en fas där jag älskar ”Övertalning”.
Vilken Austengestalt tycker du bäst om?
– Anne Elliot i ”Övertalning”. Hon är lite Knausgårdsk i sin sociala ångest? Typ ”ingen lyssnar på mig, ingen förstår mig.”
Oskar Ekström, chef för Bokmässan i Göteborg
Vad beror Jane Austens popularitet som författare på?
– Hon skriver ju om tidlösa ämnen som makt, klass och kärlek. Att hon var så före sin tid med att blottlägga patriarkala strukturer och människors småsinthet var förstås en bedrift i sig, men det är nog snarare sättet hon gjorde det på – inte minst humorn – som gör att hon fortfarande känns modern. Hon hade garanterat varit lysande på att analysera sociala medier, med tanke på hur bra hon kunde skildra sociala spel och statuskamp i små vardagliga händelser.
Vad gör romanpersonerna så intressanta?
– Jag tror som sagt att humorn och inte minst ironin spelar stor roll, det är som att man skrattar åt både Austens och sin egen samtid tillsammans med henne. Gestalterna är psykologiskt komplexa, de blottar sina svagheter och begär, deras moraliska val står i centrum och de utvecklas – det är en klassisk cocktail för starka karaktärsbyggen. Man känner igen sig i deras drivkrafter, som stolthet, osäkerhet och starka känslor.
Har du en favoritgestalt?
– Mr Palmer i ”Förnuft och känsla” är ju en sköning. Jag minns honom som ständigt bister, korthuggen och sarkastisk, uppgiven över sakernas tillstånd. Det är lätt att se spår av honom hos många roliga karaktärer i sitcoms och moderna romaner.
Vem anser du vara en modern Jane Austen?
– Sally Rooney, kanske? Hon skriver också om kärlek, klass och maktdynamik, om sociala spel. Inte lika rolig, men hon kommer väldigt nära sina romanfigurer och relationerna är fulla av missförstånd, feltolkningar, självbedrägerier och osäkerhet.
Kristoffer Leandoer, litteraturkritiker och författare
Varför är Jane Austens romaner fortfarande så populära?
– Min svärmor Disa Håstad berättar gärna att hon läste Jane Austen på BB. Hon funderade noga igenom vad som gick att läsa när man skulle föda barn och kom fram till att Austen var den enda som höll måttet: å ena sidan tillräckligt städad, inget blod, inget våld och inga häftiga chocker, å andra sidan tillräckligt kvick och underhållande för att hålla intresset vid liv när det satte i gång på allvar. Bättre kan man knappast förklara Austens popularitet: hon lyckas förena två oförenliga kvaliteter, nämligen pålitlighet och förmåga att fängsla.
Vad gör hennes romankaraktärer så levande?
– Håller man till i ett så snävt definierat litterärt universum som Austen, med få miljöer och ännu färre teman, behöver man inte mer än mycket små skiftningar för att åstadkomma stor dramatik. Det är i vattenglas det stormar bäst! Men jag undrar om det är hennes karaktärer man minns, den som framför allt är närvarande i verket är väl snarast hon själv, det är hennes egen röst man aldrig tröttnar på att höra – muntert nykter, ständigt nyfiken och snar att värdera. Jag tänker mig att hon var bra på att räkna växelpengar, i såväl konkret som överförd bemärkelse.
Har du en favoritroman av Jane Austen?
– Jag får väl säga ”Emma”, eftersom det var den svärmor läste på BB.
Har du en favoritgestalt?
– Den underbart manipulativa Susan Vernon i ”Lady Susan”.
Finns den en nutida Austen?
– Poängen med Jane Austen är att hon inte alls är modern. Att använda hennes format i dag är att göra sig själv irrelevant från början, ingenting står på spel, medan hennes romaner faktiskt handlar om överlevnad i ganska krass bemärkelse.
Simona Ahrnstedt, författare, kallad ”Sveriges romancedrottning”
Vilka likheter ser du mellan ditt eget författarskap och Jane Austens?
– Jane Austens böcker kritiserades av kultureliten på sin tid, kallades föraktfullt för damromaner både i hemlandet och här i Sverige. Där kan jag känna en stark gemenskap med henne, i att vara kvinna och att skriva romaner som är populära men av samtida kritiker inte anses ha ett särskilt högt värde. Det finns en berättelse där, om patriarkatet. Det släktskapet med hennes författarskap bär jag som ett hederstecken, varje dag.
Austen kan ju vara rätt syrlig i sina beskrivningar. Vad är det med hennes romanpersoner som gör hennes verk så levande?
– De är både arketyper och samtidigt djupt mänskliga och begripliga. Personerna beter sig logiskt och trovärdigt, utifrån sina egna personligheter och förutsättningar i livet.
Vad gör Jane Austens romaner så populära?
– En bra roman tilltalar en bred läsekrets, helt enkelt för att läsarna hittar olika saker att relatera till. Jag tror att det är det som gör Jane Austen så älskad; de många och universella berättelserna. Den unga kvinnan som vill bestämma över sitt liv. Den djupt mänskliga längtan efter kärlek och samhörighet. Det emotionella och ekonomiska beroendet av familjen. Humorn. Kampen. Och inte minst: härliga intriger!
Har du någon favorit?
– Min favorit har nog alltid varit ”Övertalning”. Anne Elliots historia berör mig. Men jag läser ofta om ”Stolthet och fördom”, har haft flera översättningar hemma under åren, och har med tiden kommit att känna en så stark sympati för mrs Bennett. Rädslan för att ens barn inte ska klara sig i livet tror jag att många mammor kan känna igen sig i.
Marie Lundström, journalist och programledare för ”Lundströms Bokradio” i P1
Vem eller vilka är dina favoritgestalter i Austens romaner?
– Jag tänker på en konversation jag avlyssnade på Östermalmshallen när jag slank in och tog en kaffe. Två unga kvinnor i tjugoårsåldern satt och fikade. Den ena sa: Hur får man en våning i New York? Jag skulle verkligen vilja ha det. Varpå den andra, lugnt rörande i koppen, kom med svaret: Det gäller bara att hitta en rik man. För mig som fick med mig med nappflaskan att aldrig i livet låta sig försörjas av en man, var den föreslagna lösningen blodtryckshöjande. Men drömmen om en mr Darcy kommer kanske alltid att finnas, den är nog lika förbjuden som åtråvärd för somliga oavsett tidsålder. En tafflig man med mänsklig utvecklingspotential och pengarna i rätt korg måste dessutom vara en dröm för en romanförfattare att i manusform få skriva fram och arbeta med.
Varför älskar alla Jane Austen?
– Kanske har det att göra med att läsaren öppnar boken och möts av en berättare som vill berätta. Från första meningen har vi en berättare som utstrålar att hon tänkt ut sin historia, gjort allt grovarbete och nu vänder sig mot dig och vill bjuda in dig i sin värld. Rent krasst borde också filmatiseringarna gjort sitt för att locka nya nyfikna läsare.
Vad har du haft för relation till Austen genom livet?
– Åh, jag har inte läst henne på riktigt sedan jag var ung egentligen. Jag har flera gånger tänkt att vi skulle bokcirkla om hennes verk i ”Lundströms bokradio” och då har jag återvänt till hennes böcker, läst och tänkt över saken, valet har till sist hittills fallit på någon annan bok. Men det är inte för sent.
Robin Karlsson, rikskänd bibliotekarie på Degerfors bibliotek
Vilken av Jane Austens romaner är mest utlånad hos er?
– Föga förvånande så är det ”Stolthet och fördom” som leder.
Vad tror du att hennes popularitet som författare beror på?
– Miljoner läsare, miljoner svar, men om jag får gissa så är det karaktärsskildringarna. Dramat i all ära – det är gestalterna som skapar en länk mellan text och läsare, oavsett om de läste Jane Austens romaner när det begav sig eller om de läser hennes romaner i dag. Tidlösheten i det mänskliga och hur människor tänker, känner och agerar.
Varför är Austens ibland lite elaka romanpersoner, som Emma, lady Susan och mr Wickham, fortfarande så intressanta?
– Kanske är det just det syrliga och elaka som talar till en modern publik eftersom vi är vana vid att översköljas av observationer som är syrliga och elaka? I en mycket snabbare takt och i så många olika former i dag. Jane Austen verkar i 1700- och 1800-talen med dåtidens strikta sociala konventioner och begränsningar, vilket givetvis gör uppriktigheten tidlöst förlösande och inspirerande.
Har du en favoritgestalt?
– Jag väljer systrarna Stanhope från novellen ”Tre systrar”. Trots att novellens korta utrymme begränsar möjligheten att finnas med en karaktär en längre stund så tycker jag att den fiktiva brevväxlingsmetoden är effektivt utnyttjad.
David Lagercrantz, författare
Varför älskar alla Jane Austen?
– Gör alla det? Jag växte upp med att hon sågs lite över axeln. Ingen Dickens eller Hugo, sa min pappa – som för övrigt sällan satte kvinnliga författare i mina händer. Men förmodligen stärktes Austen bara av den sortens högfärd. Jane Austen är romcom när den är som bäst. Hon skriver oemotståndligt lätt och kvickt. Virginia Woolf skrev någonstans att det underbara med Jane Austen är att hon inte har ett ärende eller moralisk agens. Hon bara berättar med sitt hjärtas lust och sin sprittande intelligens, och därför har vi så roligt med henne.
Vilken är din relation till Austen?
– Jag fick henne i present av min äldsta dotter, Signe. Hon blev i unga år lite av en Austenite – det engelska ordet för dem som är tokiga i Austen. Hon läste allt och såg alla filmerna (till och med klädde sig som Anne Elliot i ”Övertalning”) och då kunde jag till slut inte låta bli att också läsa henne.
Finns det en nu levande författare som kan mäta sig med Austen?
– Jag kanske svär i kyrkan, men jag tycker Helen Fielding i ”Bridget Jones dagbok” – som ju baseras på ”Stolthet och fördom” – ibland skriver lika roliga dialoger. Och så Zadie Smith förstås, och kanske Gillian Flynn i första hälften av ”Gone girl”.
Har du en favorit från Jane Austens romaner?
– Mrs Bennet, utan tvivel, alltså mamman i ”Stolthet och fördom”. Hon är hopplös, neurotisk och lite enkelspårig. Men jag älskar henne och jag ville gärna säga som hon: ”Tar ni ingen hänsyn till mina stackars nerver?” Den som inte gör sin olycka hörd, får ingen sympati.
Svante Weyler, tidigare förläggare och journalist
Varför beundrar du Jane Austen?
– Det är svårt att hitta någon som beskriver villkoren för kärlek på samma sätt, med alla de perspektiv Austen har – politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt. I femtio till sjuttio procent av världen så gäller de villkoren fortfarande. I Sverige är vi inne på tanken om fri kärlek, men den är ofta långt ifrån så fri som vi tror när man beaktar alla omständigheter. Jane Austen beskriver just dessa omständigheter allra bäst.
Hur är din relation till Jane Austens romaner för tillfället?
– Jag läser de lättlästa versionerna av romanerna för mitt barnbarn och hon fattar precis. Allt är tillgängligt. En lättläst version av ”Bröderna Karamazov” hade inte fungerat. Jane Austens bild av kärleken kan inte bindas vid någon historisk tid.
Har du en favoritroman?
– ”Stolthet och fördom” är en genial text. Elizabeth Bennet är en själ som vet hur det är, hon är fullkomligt befriad från illusioner.
Är hon din favoritgestalt?
– Från den romanen i alla fall. En sämre författare hade gjort Elizabeth Bennet till en ragata, i stället finns det en enorm frihet hos henne. Elizabeth är en makalös figur man knappt hade vågat se i ögonen. Hon ser igenom alla och i stället för att göra narr av sina systrar så lider hon med dem.
Vem är en modern Jane Austen?
– Det är en svår fråga. Jag kan tycka att samtidslitteraturen är antingen romantisk eller intelligent. På Austens tid så behövde man inte skilja på det där. Det kan jag dra en inre suck över ibland.
Läs mer:
Isabelle Ståhl: Mr Darcy gör kvinnor besatta av kyliga män
Därför blev den stora kärleksskildraren Jane Austen aldrig gift
