Det börjar inte bra för Tobias Baudin i Norge. Ett ymnigt näsblod vägrar ge med sig, och pressekreteraren måste hasta i väg längs Karl Johans gate till närmaste apotek. Väl inne i Stortingets korridorer springer Tonje Brenna fram för en kram, men kollegan från Arbeiderpartiet stannar upp när hon ser den lilla tussen i näsan.
– Ah! Är detta din reaktion mot att komma till en oljenation? skrattar hon.
Antingen det, eller så är det stressen över ett internt S-uppror som i samma stund rasar mot den egna migrationspolitiken och de så kallade tonårsutvisningarna hemma i Sverige, vem vet.
Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin är hur som helst i Oslo för att hämta inspiration från den norska valrörelsen, eller som en kollega från Arbeiderpartiet beskriver utbytet systerpartierna emellan, ”copy with pride”.
Dessutom verkar besöket i grannlandet handla om att lansera en nygammal idé – i Norge styr Arbeiderpartiet numera som enpartiregering.
I det norska valet växte högerpopulistiska Fremskrittspartiet stort på bekostnad av moderaterna, Høyre. Socialdemokraterna lyckades med hjälp av en rejäl uppryckning stanna vid makten. Det kallas ofta Stoltenberg-effekten, efter den tidigare statsministern och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, som kom tillbaka till norsk politik och blev finansminister.
Men den omåttligt populäre ministern är bara en av flera anledningar till valframgången, om du frågar norska partistrateger.
För den svenska delegationen pekar norska socialdemokrater framför allt ut två valvinnare. Fokus på vardagsnära frågor – bread and butter-politik som påverkar väljarnas plånbok, och en fajt om statsministerposten, som för första gången fördes mellan högerpopulistiska Fremskrittspartiet, moderata Høyre och Arbeiderpartiets partiledare.
S-strategin i den svenska valrörelsen är, att på samma sätt som i Norge, etablera bilden av tre statsministerkandidater.
– Så är det ju. Jimmie Åkesson svarar allt oftare att vi får invänta valresultatet, när frågan kommer upp, säger Tobias Baudin under besöket i Oslo.
I ärlighetens namn svarar SD-ledaren ungefär lika ofta att han inte lär få frågan av talmannen, eftersom riksdagens ledamöter med allra största sannolikhet skulle rösta ned ett förslag till regering där Åkesson är statsminister.
Det vet också S-strategerna, men den parlamentariska verkligheten är inget hinder. Planen är att pressa både Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson med frågan om vem som blir statsminister i en högerregering ända fram till valnatten.
– Det är SD som är den stora kraften på högersidan. Det är de som verkligen har styrt den här regeringen, säger Baudin.
I Norge hägrar dessutom alternativet som sällan diskuteras hemma i Sverige, men som bor längst in i varje socialdemokrats drömkammare.
– Det skulle vara dumt att stänga dörren till en ren S-regering. Vi har gjort det förr. Många gånger i historien. Vi har gjort det under en viss period ganska nyligen, säger Tobias Baudin.
Om regeringsfrågan är knivig för Ulf Kristersson i och med Liberalernas ultimatum om SD, är den Magdalena Anderssons största huvudvärk. För hur ska S lyckas samla en majoritet i riksdagen, när Miljöpartiets, Centerns och Vänsterpartiets krav sätter tvärstopp i varje led?
Fakta.Regeringsfrågan och de röda linjerna
● På högersidan säger Liberalerna nej till att sitta i regering med SD, och har stämmobeslut på att heller inte släppa fram en regering där SD ingår. Partiledaren Simona Mohamsson har sagt att L är beredda att hellre gå till extra val.
Sverigedemokraterna lovar att fälla en regering som går med på Liberalernas krav. Om SD inte får ministerposter i regeringen går man enligt Jimmie Åkesson i opposition.
Varken Moderaterna eller Kristdemokraterna har ställt några ultimatum.
● På vänstersidan lovar Vänsterpartiet att fälla varje regering de själva inte sitter i.
Enligt Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén kan MP inte sitta i en regering som bygger ny kärnkraft.
För Centerpartiet är målet att sitta i regering, men partiet kan också tänka sig vara stödparti. C:s stöd kommer dock med förbehållet att man enligt partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist aldrig tänker släppa fram en regering där V ingår – eller ge stöd till en regering som är beroende av SD.
Socialdemokraternas besked är att man är beredd att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna.
Här blir Arbeiderpartiets Tonje Brennas roll intressant för svenska S. Hon är en av partiets stjärnor och tippas ofta bli nästa partiledare. Ändå rekryterades Brenna till synes snett nedåt efter att Senterpartiet (SP) lämnade regeringen 2025, och hon gick från att vara minister till gruppledare i Stortinget.
Från den positionen leder hon de svåra budgetförhandlingarna med den tidigare regeringspartnern SP, Socialistisk venstre (SV), Miljöpartiet (MDG) och marxistiska vänsterpartiet Rødt (R). För att kunna regera vidare på egen hand måste Socialdemokraternas systerparti numera förhandla budgeten i Stortinget, och dessutom vinna majoritet för alla andra sakfrågor en efter en.
Det är en komplicerad verklighet som bryter mot tidigare praxis.
– Det är väldigt många och tuffa förhandlingar hela tiden. Hela mitt liv handlar om siffran 85, säger Tonje Brenna, och visar upp ett stapeldiagram med alla möjliga samarbeten som leder till majoritet i Stortinget.
Även om Sverige och Norge har liknande politiska system är de inte identiska. I Norge saknar man till exempel den statsministeromröstning i riksdagen som en svensk regeringsbildare måste klara. Svenska S chanser att regera själva försvåras dessutom av att både Miljöpartiet och Vänsterpartiet har sagt att de fäller varje regering de själva inte sitter i.
– Som det ser ut i dag i politiken så skulle en enpartiregering inte vara en enkel väg, men vem fasiken har sagt att det ska vara enkelt, säger Tobias Baudin.
Men varför skulle C och V gå med på ett samarbete med en S-regering i stället för ministerposter?
– Det måste de själva värdera. Oavsett om vissa partier sitter med i en regering eller inte kommer det att vara ett givande och tagande. Och det kommer inte vara lätt för någon. Men vi måste få en regering på plats, och vi måste ha en statsminister för vårt land efter nästa val, säger Baudin.
Socialdemokraternas strategi, att söka majoritet i mitten och få över Centerpartiet på sin sida politiken, har varit långt ifrån smärtfri. Med 2018 års Januariavtal kammade Centern hem stora vinster och retade gallfeber inte bara på LO, utan också en växande vänsterfalang inom S.
Inför ett möjligt nytt samarbete är det många i Socialdemokraterna som tar spjärn, och som kräver en tydligare vänsterprofil i den ekonomiska politiken. En av dem sitter i Stockholm och har just skickat sin bok om demokratins kris och Socialdemokraternas förnyelse till tryck. Tidsskriften Tidens chefredaktör Payam Moula menar att partiet gick vilse under många år.
– Man tappade ideologin, och med det både ekonomiska frågor och klasskampen. Man glömde bort vilka man finns till för, vilket är arbetande människor, säger han.
Med förslag om att slopa karensdagen, en särskild pension för arbetare och en bankskatt tar partiet vissa steg i rätt riktning enligt S-debattören. Men vad händer om Socialdemokraterna samarbetar med Centern? frågar han sig i boken ”Det goda”.
– Centerpartiet börjar alltmer likna en religiös organisation snarare än ett politiskt parti. Oavsett vilket samhällsproblem man lyfter så är deras svar privatiseringar och sänkt skatt. Frågar du mig så borde S bilda regering själva, men måste man ha med ett borgerligt parti så hellre KD än C, säger Payam Moula.
Menar Socialdemokraterna allvar med snacket om en enpartiregering?
Efter ett timslångt möte med Arbeiderpartiets Tonje Brenna i Oslo svarar Tobias Baudin:
– Det är inte enkelt, men det är nog aldrig enkelt att leda en regering. Det vore krångligare och mer omständligt. Och det skulle krävas ett otroligt förhandlingsarbete i Sveriges riksdag, säger han.
Läs mer: Djupa klyftan inom oppositionen – strid om priset vid pump om de rödgröna vinner valet
