Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Om vi bara ska lära oss en sak av coronapandemin är det att kommunerna måste få anställa läkare i äldreomsorgen. Den medicinska kompetensen där är nämligen bedrövligt låg. Och okunskapen kostar liv.
Inte bara där och då, utan år efter år.
Det visste egentligen alla med insyn långt innan pandemin bröt ut. Men bristerna blev ovanligt tydliga när covid-19 började spridas över landet. Och redan under det första året öppnade såväl Folkhälsomyndigheten som Coronakommissionen för att läkarförbudet skulle hävas så att kommunerna fick tillåtelse att göra någonting så självklart som att anställa läkare om de ville.
Men trots att det har gått sex år sedan pandemistarten är förbudet fortfarande kvar, vilket vittnar om en enorm senfärdighet. Kommissionen var nämligen sylvass i sin kritik när den konstaterade att inskränkningen gjorde det svårt för läkare att leda arbetet med att utveckla medicinska rutiner och insatser på äldreboendena.
Frågan är varför det behövde ta så fruktansvärt lång tid?
Dessutom hade Göran Stiernstedt, nationell samordnare för effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården, redan 2015 slagit ett slag för att ta bort förbudet: ”Det är en fullständigt ologisk regel när allt mer sjukvård bedrivs i samverkan mellan kommuner och landsting”, förklarade han (Dagens medicin 21/10 2015). Och några år efter pandemin larmades det om att många äldre inte fick läkemedlet som skyddar från allvarlig sjukdom och död i covid-19 utskrivet, eftersom det kräver läkarbedömning.
Alltså är det sällan utropet ”Äntligen!” gör sig lika väl som när regeringen nyligen beslutade om en lagrådsremiss, som just gör det möjligt för kommunerna att anlita läkare i sin hälso- och sjukvård. Lagändringen ska gälla från och med den 1 augusti. Och som det står på regeringens sajt kommer det att ge ytterligare verktyg för att möta patienters behov och hantera situationer där medicinska insatser snabbt behövs, vilket kan stärka tryggheten.
För under alldeles för lång tid har vi placerat många av de sköraste patienterna i den sämsta av världar, där regionerna inte har levt upp till sitt ansvar om läkarstöd, vilket kommunerna känt till. Samtidigt har larmen om att de behöver få anställa läkare lokalt skett för döva öron, så de har inte själva kunna fylla på med kompetensen som saknats.
Den luckan är nu på väg att täppas igen, förutsatt att allt går enligt plan. Frågan är varför det behövde ta så fruktansvärt lång tid?
Läs mer:
Susanne Nyström: Snart inser alla att svensk sjukvård aldrig kommer att ”fungera”
DN:s ledarredaktion: Regeringen sänker skatten med ena handen – och bidrar till höjningar med den andra
